trodde det vi hade var något att behålla , att ta vara på . men där hade jag jävligt fel . det har gått ett bra tag sen vi va med varandra nu , sådär som vi brukade , ändå kan jag inte fatta att du är så gott som borta ur mitt liv nu . jag saknar dej mer & mer för varje dag óch samtidigt som jag vill vara hos dej och träffa dej hela tiden så vill jag egentligen bara försvinna och åka så långt bort ifrån dej som möjligt . för efter varje gång jag träffar dej & får dendär kramen , som jag egentligen bara vill hålla kvar i flera timmar , och pratar med dej & får höra din underbara röst som ger mej rysningar i hela kroppen , så saknar jag dej bara mer & mer när vi skiljs åt igen . vi träffas ju aldrig längre och när vi väl gör det är det inte din förtjänst iaf , jag gör allt för att få träffa dej så mkt som möjligt . men det räker fan inte =/ du bjuder inte till för fem öre , och jag fattar inte ens varför du betyder så jävla mke för mej ? liksom , vad har du gjort för att förtjäna min kärlek egentligen ?

okej , jag hade alltid som roligast när jag var med dej . men det är ju så gott om allt , hur kan det bygga upp de starkaste känslorna jag någonsin kännt . det är sjukt . du var min bästa vän , du är fortf min bästa vän . men jag är inte din , inte längre ..

att bete dej som du gör nu , det är bara så jävla fittigt . som om jag inte betyder något . eller , jag kanske inte gör det ? jag kanske inte finns för dej längre ? men kan det verkligen vara så , jag kan bara inte tro det . du sa att du älskade mej mest , att det alltid skulle vara vi , att jag var den bästa du hade & någonsin kommer att ha , att jag va dina andetag , att du dog utan mej ?! var allt bara en stor jävla lögn . det sårar så att inte få höra något av det längre .. för duvet , jag kommer alltid att älska dej mer än något annat .. jag kommer aldrig att glömma dej för du var mitt allt , du betydde mer än livet självt . jag kunde offra mitt liv för dej , och tro mej , det kan jag fortfarande. fattar du inte det ? jag är den som alltid har ställt upp för dej , som aldrig har snackat skit om dej , som stog upp för dej när allt annat bara rasade . som skyddade dej när jag hörde någon säga något elakt om dej , jag sa aldrig ett enda jävla elakt ord om dej . och efter detta så hatar jag dej bara så jävla mycket , men jag älskar dej så jävla mycket mer , så jävla mest .. men tillslut måste även jag gå vidare och då är det försent ..

också en gammal text, men det är samma sak fortf. går inte en dag utan att jag tänker på dig, och allt jag skrev då, känner jag fortfarande.

jag pallar bara inte .. men jag klarar mig.