Hej, hoppas du tänker på mig, för jag tänker hela tiden, ja du känner väll mig? Jag gråter blod av en ständig längtan, känns som jag väntar på en dödsdom helt ensam. Jag vill iväg dit mina rötter är, men nån har asfalterat fast min fötter här. Jag är trött på det mesta, kan nån lätta på trycket? Sitter i en cell och du har kastat bort nyckeln. Sympati; fan jag vet hur det funkar, alla ger mig vatten när jag ligger här och druknar. Tack för hjälpen, inget mer för all del. Jag ser i dina ögon som liknar korallrev, hur underbar du var, ingenting jag törs nudda. Ett mästerverk på två ben, guds först födda. Det var tungt, vi gick mot en svår död. Du var min diamant under min kolhög. Till och med blinda ser en sån söt kvinna. Jag höll dig i min hand men du försvann, min snöflinga tynade bort, förlåt för det vi sagt. Gick från korthus till ett ståtligt palats. Varje dag var jul och jag lånade tiden, ville vakna upp och se dig sova brevid mig. Bästa presenten en man kunde få- dig vid min sida; det måste du förstå. Jag har ett stort hjärta men det frostar ibland. Tänker på minnen och vill offra min hand. För att allt ska va sant kommer det bräcka nån, för inne i min själ är statusen läktarvåld. Blev blind av kärleken och dela mitt rus, men du spotta i din näve, tog ett levande ljus ifrån mig, borra genom vinkorken, glömde alla minnen, grävde upp milstolpen och kastade den på vägen, bara sket i det jag sa. Du strippa mig på allt, jag får ingenting tillbaks och ringen som jag bar- en symbol för vad? Hur du sårade mig gång på gång? Hoppas du mår bra. Fyfan, vill inte spela nån martyr. Min tomma blick, jag känner mig som en staty. Frågetecken, vet inte hur min dag slutar, men leendet från dig borrar genom titanmurar. De gav mig kraft, ett blänkade pärlhalsband. Du gick så elegant, bara svävade fram. När du tog mig i din famn kände jag mig allsmäktig. Tanken om ett liv utan dig gör mig kallsvettig. Var i himmelriket, hade nyss blivit kung, men nu super jag mig full och grinar vid livets brunn. Världen känns så liten, liten som en ärta. Hur kan din lilla kropp bära ett så stort hjärta? Jag minns det som i förrgår, känns som jag grinar taggtråd. En eldsjäl tagen från en tapper soldat. Du var mitt allt min ängel, du gled ur mina händer, en evig lycka som gjorde mig till han jag är idag.

Annons

The photo has no tags

December 2010