November
Wednesday 9 April 2008 photo 6/12
|
Jag kan inte sova. Jag vet vad det beror på. Jag vet att det har med alla tankar och åsikter att göra, som bara snurrar i mitt huvud. Jag vill bara skriva av mig, skriva, skriva, skriva, tills blodet rinner ner på tangentbordet och bildar stora fläckar som klibbar fast mina fingrar i tangenterna.
Jag är så fruktansvärt besviken på pappa. Jag la mig ner med Nancy brevid mig för någon timme sen och bara grät. Jag grät av lidande, medkänsla och besvikelse för pappa.
Jag förstår att han inte vill ha en massa kattungar springandes omkring här. Jag vet att han inte har råd. Jag vet att jag, Felicia eller pappa inte kan ta hand om tre katter till. Men Nancy mår inte bra just nu. Hon kan inte gå, inte äta, inte ligga ner. Hon får gå baklänges för att komma fram och det är lätt att skratta åt det, men det är inte kul. Hon är så rädd, så ensam. Jag ser det i hennes ögon. Hon är så rädd. Och så trött.
Det var pappas beslut att förstöra en katts kropp, därför borde det vara hans ansvar tills hon är pigg igen, oavsett om det är min eller Felicias katt. Det var hans beslut, han beslutade något utan att berätta ett ord för mig eller Felicia, därför är det även hans ansvar att ta hand om Nancy tills hon blir frisk.
Jag klarar inte av att se en familjemedlem lida. Även jag blir lidande av det, medans pappa bara flinar åt henne. Är det kul att se djur plågas? undrar jag.
Jag sitter här och tänker på att om jag och mina vänner inte pratar på ett tag glider vi ifrån varandra så lätt, så fort, nästan på en gång. Det är inte bara så med en eller två vänner. Det är så mellan mig och dom flesta av er. Det känns hemskt att säga det, men för mig känns det som att det är jag som måste hålla kontakten. Ni anstränger er inte särskilt mycket. Nu för tiden är det ytligt snack som "vad gör du, vad har du gjort idag, vad händer i helgen". Jag kan inte kalla er för mina riktiga vänner när ni är så falska.
Jag kan inte kalla er för mina riktiga vänner när ni inte verkar bry er.
Jag vill inte anklaga någon för något som den inte gjort, men jag känner mig för stunden väldigt ensam.
Ingen att prata med. Ingen att ringa. Ingen att kramas med.
Ingen tvingar er att läsa allt, men ni som läst ända hit behöver inte känna er anklagade, för uppenbarligen bryr ni er om mig, men ni kanske visar det på fel sätt.
Jag vet att jag är älskad av många. Jag vet att många tycker om mig. Jag vet att jag inte är bäst i världen. Men man behöver inte vara bäst i världen för att vara älskad heller. Man behöver inte spela någon man egentligen inte är. Det är bara att vara. Existera. Utan falska leenden, falska masker, falska ord.
Ni blir inte mer älskade om ni sätter på er en mask för ansiktet och döljer erat riktiga jag. Ni blir snarare mer icke-omtyckta, för vem vill tycka om en falsk person?
Annons
darkdesign
Thu 10 Apr 2008 17:30
åh, det är så jobbigt med "vänner", och alla som typ försvinner och jagvetintevad. men du vet, du kan alltid sms:a mig och skriva till mig och vadsomhelst, om du tycker att jag... eh, kan vara till hjälp. för det hoppas jag att jag är. ehm. vad konstigt det blev. men jag bryr mig om dig <3
gaystjernan
Thu 10 Apr 2008 17:31
tack :) du är till jättemycket hjälp, och om du behöver hjälp så kan du alltid höra av dig till mig för jag bryr mig också om dig petra <3
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/191320762/
Visa toppen
Show footer