Ibland undrar jag om jag är någon sorts övre kung för er. Det jag skriver om håller ni oftast med om, det måste betyda att jag dels inte är ensam om mina åsikter, dels att ni är jävligt intelligenta som tycker som jag gör (eftersom mina åsikter är dom rätta för mig men kanske inte för andra).
Ibland undrar jag om ni inte vågar säga annat än att ni håller med eller att jag skriver bra. Jag skriver ju faktiskt väldigt bra om jag får säga det själv, jag vet var man ska sätta kommatecken, punkter, frågetecken och utropstecken. Jag kanske inte är världsmästare på "var, vart, dem, de" etc, eftersom min lärare i 8an sa att vi inte behövde lära oss annat än "dom" och "vart/var" om vi inte ville ha högre betyg. Lite sjukt kanske. Jag är bra på att stava, jag sätter stor bokstav där det ska vara stor bokstav etc. Fast det hör ju inte till saken. Bara en mellansak.

Ni får säga emot mig, även om jag blir sur för att någon gör det för att enligt mig själv är jag bäst och jag har rätt i allt jag skriver och alla ska rätta sig efter mina behov och åsikter. Men jag måste ju lära mig att ni har egna åsikter om saker. Alla kan inte tycka likadant som mig.
Även om ingen jävel någonsin kommer kunna ändra på mina åsikter, få mig att tycka annorlunda än vad jag själv gör, så kommer mina åsikter alltid vara dom rätta för mig, kanske inte för er. Jag står (oftast) för vad jag tycker. Ni får tåla om jag blir griniga på er för en stund om ni inte tycker samma sak som mig. Det har alltid varit så i mina ögon. Alla som inte följer efter mig hatar jag. Fast numera blir jag bara sur.
Så ni vet det.

jag är gud och kung ändå!