Jag vet inte vad som har hänt.
I skolan är det som att gå genom dimma.
Man hör vad folk pratar om men man kan inte urskilja folks ansikten.
Jag vill varken se eller höra.

Att sitta ute på en bänk på rasterna är underbart.
Att komma bort från allt och alla.
Att sitta i tystnad och tänka för sig själv, utan gnäll från olika håll.

Jag vet inte om jag orkar med skolan.
Jag vet att jag måste kämpa.
Det är ändå två år kvar.
Jag vill ju inte ens gå i skolan.
Jag känner mig tvingad.
Tvingad att göra något jag inte alls vill.
Som att bli våldtagen.
Jag blir våldtagen.
Gång på gång.
Av skolan. Av föräldrar. Av vänner. Av alla.
Jag är ett våldtäcktsobjekt.
Ronja- flickan som alla våldtog i alla hål.

Usch.
Dags att sova nu.
Min rygg värker.
Jag vill egentligen inte sova.
Kan inte.
Går inte.
Jobbigt att lägga sig ner.
Det är möss uppe i taket.
Dom låter. Det är störande och distraherande att somna till.
Vicious piper.

Imorgon bär det av till Anges place!

JAAAAAA jag skaaa!