November
Thursday 24 April 2008 photo 1/3
|
Jag har inte valt den här bilden för att reta upp människor.
Jag har valt den för jag vill få uppmärksamhet, så ni läser mina texter, för just den här texten är viktig.
Jag kan stå för att jag en gång skurit mig själv. En gång trodde jag att om man skar sig blev livet lättare att leva. Nu har jag inte skurit mig EN ENDA GÅNG med flit sen i januari. JANUARI! Det är nästan 4 månader. Det har aldrig gått så lång tid mellan olika gånger jag skurit mig.
Jag har tagit mig ur det. Jag vet att det finns återfall, men jag är stark. Jag varken vill, borde eller ska skära mig. Det borde och ska inte andra heller göra.
Jag sitter och tittar runt på människor på Bilddagboken som i mina ögon verkar coola, starka och som skulle kunna stå för sin sak, men när jag sedan får se era armar, era uppskurna armar, fyllda av gamla och nya ärr och skärsår får det mig dels att tänka på hur svaga, fega och ocoola ni är, dels att det är synd om er som skadar er själva. Ni är så svaga och vet inte något annat än att just skära er i stunden, för om ni har skurit er förr, då vet ni att det hjälper. Att skära djupt i armen kan ta bort all eran smärta ni känner inom er och låta er bara fokusera på smärtan i armen.
Men, alla ni som skär er, det är ingen lösning på lång sikt. Ni kommer ha ärr, ni kommer ha svårt att visa era armar i framtiden, folk kommer fråga vad ni gjort, risken finns att ni faller tillbaks till självskador i framtiden när ni tittar på era ärr, om ni inte är så pass starka så ni lärt er att stå emot när ni vill skära er.
Det finns dom, jag säger inte alla, som börjar skära sig genom grupptryck, det gör det, tro det eller ej. Ni hör från en kompis som säger att det är så effektivt att skära sig när man mår dåligt, att det får en att må bra.
Första gången ni skär er kanske ni sitter i panik (jag vet att jag hade panik första gången). Ni kan sitta och tänka "vad fan har jag gjort? vad var det här bra för? fan, nu kommer mamma se. jävla skit, jag måste dölja det" och tänka att ni aldrig mer ska göra om det, men om ni faktiskt tänker efter så var det skönt och det fick er att tänka på annat ett tag, därför gör ni om det. Igen, igen, igen, igen, igen, till ni kommer till ett vägskäl, med en skylt som pekar framåt där det står "Ta dig igenom det här, du klarar det" och med en till skylt som pekar neråt där det står "Döden" på.
Ni verkar inte förstå hur fruktansvärt dåligt eran omgivning skulle må om ni skulle försöka (och lyckas) ta era egna liv. Ni ser just i stunden, i mörkret, hur många som faktiskt bryr sig om er. Det är så lätt att säga "nej du bryr dig inte om mig" ÖVER INTERNET till en kompis, men att sitta öga mot öga med en kompis, se henne/honom gråta över dig och höra henne/honom säga till dig hur mycket du betyder för henne/honom, det blir svårare. Tro mig. Det går inte att säga "Nej, jag är noll för alla. Jag är värdelös". Ni får hela eran omgivning att må skit när ni mår skit. Det är inte bara er det handlar om. Det är hela eran familj, alla vänner, till och med djuren känner av det, om era lärare vet om hur det är ställt med dig blir hon/han också drabbad.
Era medmänniskor kan känna sig skyldiga till erat självmord. "Vad kunde jag ha gjort för att få henne/honom att stanna kvar, att må bra?" "Varför gjorde hon det?" "Varför lyssnade jag inte på henne/honom?" "Varför räddade jag inte henne?"
Det är frågor som ingen kan besvara dina nära och kära förutom du och du är borta så det finns ingen kvar som kan besvara dom. Dina nära och kära kommer att gå resten av deras liv och fundera på vad dom kunnat göra för att få dig att må bättre, utan något svar. Frågorna kommer sänka dom. Dom kommer också må dåligt, det var inte bara du och några av dina kompisar som mådde dåligt. Ni förstår det inte. Det är inte bara ni som mår dåligt. Ni måste lära er det.
Jag vet att många unga tjejer som skär sig är väldigt skeptiska till lösningar, jag vet inte varför det är så. Det är som om ni vill fortsätta skära er om ni inte är villiga att ta emot hjälp. Ni vill sitta i eran bubbla och må dåligt ifred. Ni tror ni är ifred, men det är allt ni inte är. Ni sänker era vänner genom Internet. Ni provocerar andra ungdomar att börja skära sig. "Hon skär sig och titta vad många som kommenterar hennes bilder! Jag vill också bli populär" och ännu en ung tonårsflicka/pojke har börjat med självskador.
Ni uppmuntrar till att andra unga ska börja med samma skit som ni sysslar med. Ni kanske inte tror på det, men titta runt på Bilddagboken. Hur många av era vänner började skära före eller efter du gjorde det? Antingen blev du provocerad eller så provocerade du.
Just av den anledningen finns jag till för alla som är villiga att ta emot min hjälp, oavsett till dom som jag inte känner. Jag vill rädda alla tonåringar som mår dåligt, fast jag vet att det är omöjligt. Vissa väljer dödens väg, andra väljer livets. Jag kan inte stå vid vägskälet för all framtid och försöka övertala alla att ta livets väg.
Det finns dom som mår så pass dåligt så dom inte kan ta sig ur sina depressioner, därför finns det hjälp mot sånt. Psyk, Bup, antidepp, stödpersoner. Ni är inte ensamma i den här världen, det finns annat att gnälla på än er själva.
Ni är bra som ni är, det gäller bara att ni tror på det själva.
Alla borde ställa sig framför spegeln varje morgon och varje kväll, oavsett om man är fet, smal, kort, lång, mullig, anorektisk, och säga "Jag duger som jag är. Jag behöver inte ändra mig för någon annan. Jag duger som jag är". Till slut tror ni på det själva. Det är värt ett försök, att försöka tänka positivt. Ni har absolut inget att förlora.
Det är så mycket lättare att tänka negativa tankar- "jag klarar aldrig det här", "jag är värdelös" "jag är så dålig på allt", men kom ihåg en sak- det är skillnad mellan tankar och känslor, det borde alla veta. Känslor är sånt man känner, ex. glad, sur, ledsen, besviken etc. Tankar är sånt man tänker, ex. "jag är så dålig på det här, jag klarar aldrig det här, jag är värdelös, jag duger inte som jag är". Det är inte känslor. Ni känner inte det, ni tänker det och ni tror på det.
Annons
Anonymous
Wed 23 Apr 2008 16:40
jättefint skrivet ronja :*
Anonymous
Wed 23 Apr 2008 15:44
Håller helt med, dom som tar livet av sig,dom lämnar kvar all skit till dom som är kvar,o fegar ur själva..
Skitbra skrivet! (Y)
Skitbra skrivet! (Y)
gaystjernan
Wed 23 Apr 2008 15:45
precis, och det är absolut ingen utväg. det är ett alternativ, men ett jävligt kasst alternativ. det är bättre att stanna kvar och kämpa! tack! <3
Anonymous
Wed 23 Apr 2008 11:44
Bra text :)
Anonymous
Wed 23 Apr 2008 10:09
bra skrivet
Anonymous
Wed 23 Apr 2008 09:59
Bra text
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/197221500/
Visa toppen
Show footer