November
Saturday 10 May 2008 photo 10/17
|
Jag orkar inte ens skriva en text.
Jag orkar inte ens resa mig.
Jag orkar knappt tänka.
Orkar knappt lyssna på musik.
Skriva.
Lyssna på musik.
do you know what it's like to feel ugly all the time?
ibland känns andetagen tunga och jobbiga.
hopplöst att andas.
finns ingen anledning att göra det,
förutom att utan luften får hjärnan inget syre,
då dör vi eller blir slöa i skallen.
men jag är redan slö i skallen,
det är bara döden som väntar bakom hörnet.
du måste vara här för det stinker fitta.
Jag känner mig otillräcklig.
Efter att ha spenderat två veckor tillsammans med Rickard,
utan någon kontakt från omvärlden i stort sett,
känns ni väldigt långt bort.
Har ni glömt bort Ronja 'Gaystjernan'?
Det känns som så.
Ingen kontaktar mig längre.
Ingen annan än Linda.
Tänker ni "jag vill inte störa henne?"
eller "jag orkar inte med henne nu"
eller "hon bara gnäller"?
Jag kanske borde hålla käften för all framtid,
sluta skriva,
sluta prata,
sluta tänka,
så blir det tyst och lugnt i era liv.
Förlåt för min existens. :)
Hoppas du tänker på mig,
för jag tänker hela tiden,
ja du känner väl mig?
För övrigt stör ni mig aldrig.
Jag är tillgänglig dygnet runt, nästan.
Vi gick mot en svår död.
Ingen säger annat än "ok", "oki", "okej",
"hej", "bra sj", "hejdå" till mig.
Ingen skickar sms.
Ingen hör av sig på annat sätt.
Jag blir ledsen.
Jag saknar er.
Vad ska jag göra?
Tjata på er?
Ringen som jag bar,
en symbol för vad?
Hur du sårade mig
gång på gång?
Det finns ingen chans att lyckan varar för all framtid.
Ett tag är mycket möjligt,
men för all framtid är omöjligt.
Lycka existerar i små doser.
Allt förstörs.
Det kan hända över en natt,
det kan komma smygandes långsamt.
Ville vakna upp och se dig sova brevid mig.
Min lust att ta kontakt med er har kommit över en natt.
Jag kanske ångrar mig imorgon,
men idag känns det såhär.
Jag är sårad och ensam.
Jag vill aldrig mer gå ut ur mitt rum.
Aldrig mer se er.
Aldrig mer tänka på er.
Förtränga bort er ur mina tankebanor.
Glömma er.
Döda er.
Plåga er.
Hata er.
Men jag kan inte hata er,
döda er,
plåga er,
förtränga bort er ur mitt minne.
Ni kommer alltid finnas med mig.
Vad som än händer.
Det är kanske det som är problemet.
Att ni alltid kommer finnas med mig,
vad jag än gör.
Jag tycker det är dåligt.
Jag minns det som i förrgår.
Du var mitt allt, min ängel.
Du gled ur mina händer.
Idag vill jag gräva ner mig i min trädgård.
Idag vill jag att ni ska glömma mig.
Men idag är en dålig dag.
Det är kanske därför jag känner såhär idag.
Jag får dåligt samvete nu.
HELVETE.
Hejdå.
Jag glömmer aldrig dig.
(det blev en text ändå.)
Jag orkar inte ens resa mig.
Jag orkar knappt tänka.
Orkar knappt lyssna på musik.
Skriva.
Lyssna på musik.
do you know what it's like to feel ugly all the time?
ibland känns andetagen tunga och jobbiga.
hopplöst att andas.
finns ingen anledning att göra det,
förutom att utan luften får hjärnan inget syre,
då dör vi eller blir slöa i skallen.
men jag är redan slö i skallen,
det är bara döden som väntar bakom hörnet.
du måste vara här för det stinker fitta.
Jag känner mig otillräcklig.
Efter att ha spenderat två veckor tillsammans med Rickard,
utan någon kontakt från omvärlden i stort sett,
känns ni väldigt långt bort.
Har ni glömt bort Ronja 'Gaystjernan'?
Det känns som så.
Ingen kontaktar mig längre.
Ingen annan än Linda.
Tänker ni "jag vill inte störa henne?"
eller "jag orkar inte med henne nu"
eller "hon bara gnäller"?
Jag kanske borde hålla käften för all framtid,
sluta skriva,
sluta prata,
sluta tänka,
så blir det tyst och lugnt i era liv.
Förlåt för min existens. :)
Hoppas du tänker på mig,
för jag tänker hela tiden,
ja du känner väl mig?
För övrigt stör ni mig aldrig.
Jag är tillgänglig dygnet runt, nästan.
Vi gick mot en svår död.
Ingen säger annat än "ok", "oki", "okej",
"hej", "bra sj", "hejdå" till mig.
Ingen skickar sms.
Ingen hör av sig på annat sätt.
Jag blir ledsen.
Jag saknar er.
Vad ska jag göra?
Tjata på er?
Ringen som jag bar,
en symbol för vad?
Hur du sårade mig
gång på gång?
Det finns ingen chans att lyckan varar för all framtid.
Ett tag är mycket möjligt,
men för all framtid är omöjligt.
Lycka existerar i små doser.
Allt förstörs.
Det kan hända över en natt,
det kan komma smygandes långsamt.
Ville vakna upp och se dig sova brevid mig.
Min lust att ta kontakt med er har kommit över en natt.
Jag kanske ångrar mig imorgon,
men idag känns det såhär.
Jag är sårad och ensam.
Jag vill aldrig mer gå ut ur mitt rum.
Aldrig mer se er.
Aldrig mer tänka på er.
Förtränga bort er ur mina tankebanor.
Glömma er.
Döda er.
Plåga er.
Hata er.
Men jag kan inte hata er,
döda er,
plåga er,
förtränga bort er ur mitt minne.
Ni kommer alltid finnas med mig.
Vad som än händer.
Det är kanske det som är problemet.
Att ni alltid kommer finnas med mig,
vad jag än gör.
Jag tycker det är dåligt.
Jag minns det som i förrgår.
Du var mitt allt, min ängel.
Du gled ur mina händer.
Idag vill jag gräva ner mig i min trädgård.
Idag vill jag att ni ska glömma mig.
Men idag är en dålig dag.
Det är kanske därför jag känner såhär idag.
Jag får dåligt samvete nu.
HELVETE.
Hejdå.
Jag glömmer aldrig dig.
(det blev en text ändå.)
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/205135360/
Visa toppen
Show footer