Musik har haft en stor betydelse för mig och mitt välmående, och för dom flesta övriga människorna på jorden.
Texten kan ses som tråkig och onödig, men för mig har musiken varit en av dom viktigaste sakerna i mitt liv från årskurs 6-nu. En dag i skolan utan musik var ungefär som en dag utan att andas. Följande låtar + artister har haft ett stort inflytande och en stor betydelse för min psykiska hälsa.

Det började någon gång på vintern i årskurs 6. Jag började alltmer och oftare att lyssna på Linkin Park, som fortfarande idag har stor betydelse i mitt liv. Låtar som "In the End", "Somewhere I belong", "Lying from you", "Easier to run", "From the inside" och "Numb" har haft en stor medverkan till mitt dåliga mående från sommarlovet till sjuan och fram till nu. Texterna fick mig att tycka synd om mig själv istället för människor som faktiskt har det värre, att inte öppna ögonen, att lägga all skit på andra närstående personer, skylla ifrån mig på andra hela tiden.
Det var därefter saker och ting gick utför i mitt liv. Jag blev nedstämd, drog mig undan vänner och familj, ville vara ifred och bara tycka synd om mig själv, för jag hade det värst av alla.

Inte långt därefter kom Fronda - Gränslandet. Det kunde inte varit ett bättre tillfälle att få höra den låten för första gången. Raderna "Mitt bevis till dig- en uppskuren handled" och "jag lämnar ingenting, inget halvdant brev" från låten satte sig direkt i huvudet på mig. Min bästa vän skickade låten till mig, som jag senare blev tillsammans med, som lite senare dumpade mig på min födelsedag, 24 februari 2005. Jag spelade låten på repeat, dag ut och dag in. Under den perioden i mitt liv var allt svart. Jag såg ingen annan väg ut än att ta livet av mig. Som ni kanske förstår tog jag mig ur den svackan, på något sätt. Låten skulle komma att betyda väldigt mycket för mig så fort det blev mörkt i mitt liv. Genom den låten kunde jag gråta och visa mina känslor, samtidigt bara falla djupare ner i min depression (som jag dock inte fått diagnos på, men jag har uppnåt mer än 5 av punkterna för att klassas som deprimerad, vilket jag ska skriva om senare) och få mig att skära mig ännu mer. När jag idag hör låten tänker jag tillbaka på hur jag mådde och hur min livssituation såg ut under 7-9, både i skolan och i hemmet. Bråk hemma och mobbning i skolan. Det var aldrig ljusa stunder, förutom när jag var med Lena, Ingrid, Elin och Lova i skolan. Jag kan fortfarande vara nära att börja gråta och falla ihop i en hög på golvet när jag hör texten, men idag har jag lärt mig hur jag ska klara av att stå balanserat på mina både fötter och inte falla ihop till en hög på golvet, igen.
Snabbt efter Gränslandet fick jag höra Fronda - Mitt rop på hjälp. Även i den låten fastnade många rader ur texten, bland annat "Jag är glad utåt, men inåt ett uppror", "Var är ljuset? Var är min livslust? Vill födas på nytt men kommer ut missfött", "Du är mitt andra jag- utan den dåliga sidan". Att höra Fronda rappa om känslor, hur för jävligt livet kan kännas, fick mig att se honom som en riktig förebild. Han var personen jag vände mig till när allt kändes skit- musikaliskt vill säga. När jag än kände mig nere fanns Fronda alltid där. Överallt bar jag med hans musik, för utan hans texter var jag noll.
Något år senare fick jag höra Tapper Soldat med Fronda. Hela låten passar in i mig och mitt dåvarande mående. Några rader som fortfarande berör är "Alla ger mig vatten när jag ligger här och drunknar. Tack för hjälpen, inget mer för all del", "Ringen som jag bar, en symbol för vad? Hur du sårade mig gång på gång?", "Min tomma blick, jag känner mig som en staty", "Tanken om ett liv utan dig gör mig kallsvettig", "Hur kan din lilla kropp bära ett så stort hjärta?". Låten handlar om hur sårad man blir när man blir lämnad av personen som betyder allra mest för en. Ni förstår nog vilken låt jag lyssnade på om och om och om och om igen för ett år sedan. När allt kändes som sämst var det bara för mig att sätta på Fronda - Tapper soldat och skära sönder mig, gråta till tårarna tog slut, skrika till jag blev hes och helt slut i hela kroppen. Efter det var jag lugn och tillbaka på noll. Gränsen mellan liv och död.
När jag sedan tagit mig samman och insett att det inte är MIG det är fel på kom jag till Fronda - Du betyder ingenting. Första låten som jag verkligen inser att det finns mer människor än jag som har brister. "Du är inte lika intressant längre, jag är stark nog, vinden vänder". Texten fastnade på en gång. Istället för att hata mig själv tänkte jag på personen som jag då, och än idag, hatar mer än något annat, och riktade all min ilska och allt mitt hat mot honom. Låten har fått mig att rikta ilskan utåt mot annat, än mot min kropp och inåtvändigt.
Därefter kom låtar som En tutte är en tutte, Doktor F, Min hjärna kommer snart att explodera etc. Varje gång han släppt nya album och jag hört nya saker om honom tappar jag andan och måste fixa sakerna så fort som möjligt. Fronda går före allt annat för mig. Frondas texter är lärorika, bra, roliga, snuskiga och väldigt allvarliga. Det skiftar mellan så många olika ämnen. Många påstår att alla låtar låter exakt lika, men man hör på musiken om det är mer depp, seriöst, skämtsamt, politiskt etc. Det gäller bara att lyssna och inte döma.

Det finns musik som jag är uppväxt med som jag fortfarande tycker om, men tyvärr inte lyssnar på lika ofta som förr i tiden. Sedan finns det musik som jag lärt mig med tiden att tycka om och sist musik som jag blivit tvingad till att tycka om. Som ni säkert förstår finns det så pass många artister som haft stor betydelse för mig och mitt mående, men ska jag skriva upp alla blir det hur långt som helst och det finns ingen som orkar läsa igenom allt det, därför avslutar jag här. Tack till er som läst allting, om det nu finns någon som orkat göra det.

men samtidigt är dom två låtarna dom två bästa låtarna han skrivit :) <3<3<3!