November
Friday 30 May 2008 photo 15/15
|
Jag suger.
För tillfället är det så jävla mycket skit hemma, med min systers skolgång framför allt.
Jag vet inte hur jag ska hantera all ångest jag får kring detta. Mamma säger "du ska inte behöva tänka på det, du har ditt egna att tänka på", samtidigt som det är min enda syster jag har, och jag vill absolut inte att hon ska sluta som Linda- sitta hemma på sitt feta ärsel och tigga pengar av mamma/pappa. Jag vill att hon ska få en utbildning hon behöver/vill ha och jag vet att även fast hon säger att hon skiter i allt så vet jag att hon egentligen inte gör det, hon är bara för feg för att ta plats i den här fittiga hålan och världen. Hon är inte som mig- jag skriker när jag behöver hjälp, till jag får hjälpen jag behöver. Jag ska absolut inte rankas lägre än någon annan bara för jag inte är en upp-piffad fjortis med push up-bh och stringtrosor till midjan. Felicia är motsatsen- får hon inte hjälp på första försöket ger hon upp.
Just nu känns peroiden i mitt liv inte ljus alls. Såhär har jag fanimej inte känt på länge. Jag är rädd att all ångest, självskadebeteenden och panikångestupplevelser kan komma att slå till närsom, när jag minst anar det. Jag vill inte gå igenom samma skit en gång till. Jag är så jävla rädd att inte vara tillräckligt stark för att ta mig igenom det igen.
Uppenbarligen är jag inte så stark som jag trodde att jag var.
Så fort det blir konflikt rasar min borg och där står jag, utpekad och naken bland flera miljoner åskådare.
Jag vet fanimej inte hur jag ska handskas med all min ångest jag har just nu....
Jag önskar jag kunde sätta mig ner med Felicia och prata i lugn och sansad ton och berätta hur förbannat viktigt det är med en utbildning. Så fort jag tänker tanken blir jag bara irriterad och vet redan i mitt huvud vad hon svarar. Jag klarar fan inte av att handskas med min syster som är psykiskt instabil. Vänner och främlingar är en helt annan sak, men att se min syster falla ner i samma skit som jag redan tagit mig upp från får mig att backa undan och hålla mig så långt borta som möjligt. Jag vill inte dras ner en gång till, det är mammas, pappas och skolans uppgift att få Felicia att trivas och må bra. Hon ska fanimej inte särbehandlas bara för Västerledens lärare är en bunt inkompetena hjärndöda fittor. FY FAN. Jag trodde verkligen inte det här om Västerleden, men nu har jag ju fått bevisat att det är A-laget det är fel på. Det är inte bara Felicia som har blivit dåligt behandlad, det är fler. Vad fan gör lärarna åt det? Jo, dom kommer i sista minuten och meddelar allt. Det gjorde dom ALDRIG i B.
Jag har god lust att åka hem till Felicias jävla lärare och elda upp deras hus och slå ihjäl dom. Fy fan vad min irritation är i taket just nu.
Hejdå.
För tillfället är det så jävla mycket skit hemma, med min systers skolgång framför allt.
Jag vet inte hur jag ska hantera all ångest jag får kring detta. Mamma säger "du ska inte behöva tänka på det, du har ditt egna att tänka på", samtidigt som det är min enda syster jag har, och jag vill absolut inte att hon ska sluta som Linda- sitta hemma på sitt feta ärsel och tigga pengar av mamma/pappa. Jag vill att hon ska få en utbildning hon behöver/vill ha och jag vet att även fast hon säger att hon skiter i allt så vet jag att hon egentligen inte gör det, hon är bara för feg för att ta plats i den här fittiga hålan och världen. Hon är inte som mig- jag skriker när jag behöver hjälp, till jag får hjälpen jag behöver. Jag ska absolut inte rankas lägre än någon annan bara för jag inte är en upp-piffad fjortis med push up-bh och stringtrosor till midjan. Felicia är motsatsen- får hon inte hjälp på första försöket ger hon upp.
Just nu känns peroiden i mitt liv inte ljus alls. Såhär har jag fanimej inte känt på länge. Jag är rädd att all ångest, självskadebeteenden och panikångestupplevelser kan komma att slå till närsom, när jag minst anar det. Jag vill inte gå igenom samma skit en gång till. Jag är så jävla rädd att inte vara tillräckligt stark för att ta mig igenom det igen.
Uppenbarligen är jag inte så stark som jag trodde att jag var.
Så fort det blir konflikt rasar min borg och där står jag, utpekad och naken bland flera miljoner åskådare.
Jag vet fanimej inte hur jag ska handskas med all min ångest jag har just nu....
Jag önskar jag kunde sätta mig ner med Felicia och prata i lugn och sansad ton och berätta hur förbannat viktigt det är med en utbildning. Så fort jag tänker tanken blir jag bara irriterad och vet redan i mitt huvud vad hon svarar. Jag klarar fan inte av att handskas med min syster som är psykiskt instabil. Vänner och främlingar är en helt annan sak, men att se min syster falla ner i samma skit som jag redan tagit mig upp från får mig att backa undan och hålla mig så långt borta som möjligt. Jag vill inte dras ner en gång till, det är mammas, pappas och skolans uppgift att få Felicia att trivas och må bra. Hon ska fanimej inte särbehandlas bara för Västerledens lärare är en bunt inkompetena hjärndöda fittor. FY FAN. Jag trodde verkligen inte det här om Västerleden, men nu har jag ju fått bevisat att det är A-laget det är fel på. Det är inte bara Felicia som har blivit dåligt behandlad, det är fler. Vad fan gör lärarna åt det? Jo, dom kommer i sista minuten och meddelar allt. Det gjorde dom ALDRIG i B.
Jag har god lust att åka hem till Felicias jävla lärare och elda upp deras hus och slå ihjäl dom. Fy fan vad min irritation är i taket just nu.
Hejdå.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/214742069/
Visa toppen
Show footer