Jag är så jävla trött på att försöka hjälpa till. Så jävla trött att ge hjälp men inte få ett skit tillbaka. Trött på att bry mig, trött på att engagera mig, trött på att ge råd.
Vem lyssnar egentligen när jag försöker?
Allt jag får i svar är "jag klarar inte av det", "det funkar inte", "jag orkar inte". För det första: har ni ens provat mina råd? Har ni gjort det finns det andra råd jag kan ge er. För det andra: varför ber ni om min hjälp om ni inte tar åt er?
I min färdighetsträning på Bup har vi en regel som säger: "ber du om hjälp/råd från någon i gruppen ska du göra som den säger" dvs. säger jag till dig att du ska ta 10 djupa andetag ska du fan göra det och inte säga "jag kan inte, jag har panik". Du förvärrar hela situationen genom att hetsa upp dig. Har du panik- lägg dig på golvet, blunda, räkna 10 andetag, titta upp i taket, observera (men döm INTE) det du ser etc. Sitt inte och förvärra allt. Det är det värsta du kan göra i ett paniktillstånd.
Varför ska jag slösa min energi på personer som tar den ifrån mig men inte tar hand om den? Den lilla energin jag har borde faktiskt gå till mig och mitt välmående, inte till 10 pers som är sänkta, speciellt inte om ni inte tar emot den, men eftersom jag är så jävla snäll och bryr mig om er så låter jag min energi gå till er i första hand.
Varför ska jag egentligen slösa min energi på er när ni bara skiter i alltihop? Jag försöker verkligen hjälpa er att ta er ur eran jobbiga situation men det är inte så lätt om ni ska tänka "jag är i centrum, jag mår sämst av alla, ingen mår sämre än mig, ingen har det jobbigare än mig, ingen bryr sig om mig". JAG BRYR MIG, ANNARS SKULLE JAG ALDRIG ENGAGERA MIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det handlar inte om vem som mår sämst eller bäst, det handlar om att du mår dåligt och sänker alla i din omgivning precis lika lågt som du själv är. Det är inte bara du som drabbas och det är något som jävligt många har svårt att förstå. Det går inte att tänka "jag mår värst" för då kommer du ingen vart. Det låter mer som att du VILL må sämst av alla, du VILL inte ha någon hjälp. Är det så kan du fan låta bli min engeri och ta tag i ditt värdelösa liv på egen hand eller söka hjälpa hos en utbildad person eller stanna i din skit ensam.
Varför ska jag egentligen bry mig om hur ni mår om ni inte bryr er om hur jag mår, hur andra över huvud taget mår, hur andra reagerar via era tankar och känslor?
Det känns som så jävla bortkastat att hjälpa till när ingen tar emot min hjälp. Vad är då meningen?
Jag eller ingen annan kan, orkar eller vill hjälpa personer som inte är villiga att ta emot hjälpen. Jag kan inte tvinga till dig hjälp. Jag kan inte tvinga dig att le och skratta, söka hjälp, prata med någon, ta det lugnt, tänka på annat etc. Det fungerar inte.
Jag tänker inte sitta och ta mer skit från idioter som faktiskt inte bryr sig ett skvatt om andra än sig själv.

Den som vill ha min hjälp och ber om den ska också följa mina råd som jag ger. Den ska inte säga "det fungerar inte, jag klarar inte av det" för då behöver jag inte heller ge dig råd. Fatta att det tar på min energi att få alla andra att må bra.
Tänk på några andra någon gång för i helvete, det underlättar.
Du mår inte sämst i världen, du har inte sämst ställt, det finns alltid någon som har det värre än dig.
Kom och klaga när du inte har nånstans att bo, ingen mat, inga pengar, inget jobb, inga vänner, ingen framtid, bara sprutor och piller. DÅ kan du komma och säga att du har det jävligt tufft.
Nu säger jag inte att ni som mår dåligt och exempelvis självskadar er inte har det dåligt ställt, jag säger bara att det finns dom som har det tuffare än er. Eftersom ni fortfarande självskadar er tyder det på uppmärksamhetssökande, brist på självkänsla och självförtroende, för lite hjälp från VÅRDEN, inte från vänner.

Bara något ni bör tänka på innan ni kommer till mig och ber mig hjälpa er nästa gång.
Det blir ingen nästa gång om ni inte tar emot det jag erbjuder.

<3<3<3<3<3<3<3!!!!!