November
Sunday 14 September 2008 photo 1/3
|
Jag önskar jag var en fågel som kunde få flyga högt uppe, utan att bekymra sig för småsaker.
Bara flyga runt, äta lite mat, bajsa på någon ful person, dag ut och dag in.
Slippa alla världsproblem, slippa mina problem, slippa era problem.
Inte tänka på att jag mår dåligt, att du mår dåligt, att världen mår dåligt.
Sluta bry mig och bara flyga omkring, utan bekymmer.
Få allt serverat.
Jag önskar verkligen att jag kunde få vara lika fri som den friaste fågeln så jag kunde få slippa alla mina bekymmer, utbrott, attacker, bråk. Jag önskar verkligen jag fick slippa alltihop.
Jag vill inte ha en massa bråk. Jag vill inte få utbrott. Jag vill inte ha bekymmer.
Jag vill vara frisk, jag vill kunna lösa problem utan att det ska bli bråk, jag vill kunna reglera min ilska.
Jag vill kunna leva ett normalt liv utan brister och kedjor som håller fast mig.
Jag måste lära mig att reglera och kontrollera min ilska och mina utbrott. Jag måste lära mig acceptera förändringar, jag måste lära mig att prata i jag-budskap. Jag måste lära mig att sluta döma och sluta skälla.
Listan kan bli mycket längre om jag ska rabbla upp allt jag måste lära mig och ändra på. Det är så mycket så jag ärligt talat glömmer bort allt jag har problem med att hantera.
Det kommer ta flera år innan jag är färdig med mig själv, på det ska jag också lära andra att bli färdiga med sig själva.
Det kommer ta hela min livstid att ändra på mig själv.
Jag vill inte leva en livstid, inte heller en halv eller en tredjedel.
Jag vill leva en tiondel av ett "normallångt" liv.
Jag vill egentligen inte leva en dag till men jag måste.
Jag måste fortsätta kämpa för min skull, för er skull, för framtidens skull.
Jag måste fortsätta ändra på problem.
Jag måste fortsätta ändra mig själv.
Jag måste fortsätta med så mycket att jag inte orkar fortsätta.
Men jag måste orka fortsätta.
Det finns inget annat val än att fortsätta, som den fången jag är.
Jag har så många gånger predikat för främlingar och för nära vänner som självskadar sig och har dödslängtan, att det inte är någon utväg. Det är en flykt. Antingen flyr man, eller så fäktas man. Så har det alltid varit för människoarten. Så kommer det också alltid vara för oss. Fly eller fäkta.
Själv sitter jag här nu med dödslängtan och impulser till att skära sönder hela mig. Riva ut hela min kropp. Skära upp magen och titta på allt som finns på min insida. Dra ut hjärtat och stampa sönder det. Skjuta skallen av mig. Vad som helst för att slippa ta ett till andetag.
Jag har så jävla många gånger stoppat personer från att göra illa sig själva, titta nu på mig. Jag sitter i samma jävla situation som så många tidigare gjort. Jag vet precis hur jag ska ta mig ur den, jag har bara inte orken, lusten eller kraften till att klara av det.
Jag har ingen som helst lust att tänka på någon lösning för vad jag än gör kommer det alltid en motgång som jag också måste jobba emot.
Jag går hela tiden igenom framgångar men med mina framgångar kommer också motgångar som jag måste gå igenom.
Jag orkar inte med den här jävla leken- att bara kämpa på. Vad är det värt?
Vad kan jag missa i livet?
Barn, egen lägenhet, barnbarn, arbete, utbildning, egen ekonomi. Vad mer? Atombombskrig? Ännu större ozonhål? 3e världskriget? När Sverigedemokraterna vinner ett val?
Jag vill inte vara med om något sånt. Jag vill lägga mig ner och dö. Sluta andas, sluta med allt.
Jag vill fan inte leka Livets Lek längre.
Varför motverar vi egentligen självmord? Det är ens egna val om man faktiskt vill dö.
Jag vill dö. Det är mitt val om jag väljer att ta livet av mig eller fortsätta med skiten jag sitter i just nu.
Jag kommer fortsätta gå igenom framgångar och motgångar. Jag kommer aldrig klara av att ta livet av mig på egen hand.
Jag kommer gå och må dåligt länge till. Det kan bli veckor, månader eller år.
Ena stunden är jag på topp, andra är jag på botten.
Vi möter alla motgångar, men jag vill inte vara med om en till motgång. Jag vill se ett jävla ljus som faktiskt inte bara är ett förbipasserande tåg.
Jag vill se det riktiga ljuset som jag kan få träda in i och stanna där förevigt. Levande eller död.
Jag skiter i vilket.
Bara jag får kliva in i ljuset och stanna där i evig tid.
Bara flyga runt, äta lite mat, bajsa på någon ful person, dag ut och dag in.
Slippa alla världsproblem, slippa mina problem, slippa era problem.
Inte tänka på att jag mår dåligt, att du mår dåligt, att världen mår dåligt.
Sluta bry mig och bara flyga omkring, utan bekymmer.
Få allt serverat.
Jag önskar verkligen att jag kunde få vara lika fri som den friaste fågeln så jag kunde få slippa alla mina bekymmer, utbrott, attacker, bråk. Jag önskar verkligen jag fick slippa alltihop.
Jag vill inte ha en massa bråk. Jag vill inte få utbrott. Jag vill inte ha bekymmer.
Jag vill vara frisk, jag vill kunna lösa problem utan att det ska bli bråk, jag vill kunna reglera min ilska.
Jag vill kunna leva ett normalt liv utan brister och kedjor som håller fast mig.
Jag måste lära mig att reglera och kontrollera min ilska och mina utbrott. Jag måste lära mig acceptera förändringar, jag måste lära mig att prata i jag-budskap. Jag måste lära mig att sluta döma och sluta skälla.
Listan kan bli mycket längre om jag ska rabbla upp allt jag måste lära mig och ändra på. Det är så mycket så jag ärligt talat glömmer bort allt jag har problem med att hantera.
Det kommer ta flera år innan jag är färdig med mig själv, på det ska jag också lära andra att bli färdiga med sig själva.
Det kommer ta hela min livstid att ändra på mig själv.
Jag vill inte leva en livstid, inte heller en halv eller en tredjedel.
Jag vill leva en tiondel av ett "normallångt" liv.
Jag vill egentligen inte leva en dag till men jag måste.
Jag måste fortsätta kämpa för min skull, för er skull, för framtidens skull.
Jag måste fortsätta ändra på problem.
Jag måste fortsätta ändra mig själv.
Jag måste fortsätta med så mycket att jag inte orkar fortsätta.
Men jag måste orka fortsätta.
Det finns inget annat val än att fortsätta, som den fången jag är.
Jag har så många gånger predikat för främlingar och för nära vänner som självskadar sig och har dödslängtan, att det inte är någon utväg. Det är en flykt. Antingen flyr man, eller så fäktas man. Så har det alltid varit för människoarten. Så kommer det också alltid vara för oss. Fly eller fäkta.
Själv sitter jag här nu med dödslängtan och impulser till att skära sönder hela mig. Riva ut hela min kropp. Skära upp magen och titta på allt som finns på min insida. Dra ut hjärtat och stampa sönder det. Skjuta skallen av mig. Vad som helst för att slippa ta ett till andetag.
Jag har så jävla många gånger stoppat personer från att göra illa sig själva, titta nu på mig. Jag sitter i samma jävla situation som så många tidigare gjort. Jag vet precis hur jag ska ta mig ur den, jag har bara inte orken, lusten eller kraften till att klara av det.
Jag har ingen som helst lust att tänka på någon lösning för vad jag än gör kommer det alltid en motgång som jag också måste jobba emot.
Jag går hela tiden igenom framgångar men med mina framgångar kommer också motgångar som jag måste gå igenom.
Jag orkar inte med den här jävla leken- att bara kämpa på. Vad är det värt?
Vad kan jag missa i livet?
Barn, egen lägenhet, barnbarn, arbete, utbildning, egen ekonomi. Vad mer? Atombombskrig? Ännu större ozonhål? 3e världskriget? När Sverigedemokraterna vinner ett val?
Jag vill inte vara med om något sånt. Jag vill lägga mig ner och dö. Sluta andas, sluta med allt.
Jag vill fan inte leka Livets Lek längre.
Varför motverar vi egentligen självmord? Det är ens egna val om man faktiskt vill dö.
Jag vill dö. Det är mitt val om jag väljer att ta livet av mig eller fortsätta med skiten jag sitter i just nu.
Jag kommer fortsätta gå igenom framgångar och motgångar. Jag kommer aldrig klara av att ta livet av mig på egen hand.
Jag kommer gå och må dåligt länge till. Det kan bli veckor, månader eller år.
Ena stunden är jag på topp, andra är jag på botten.
Vi möter alla motgångar, men jag vill inte vara med om en till motgång. Jag vill se ett jävla ljus som faktiskt inte bara är ett förbipasserande tåg.
Jag vill se det riktiga ljuset som jag kan få träda in i och stanna där förevigt. Levande eller död.
Jag skiter i vilket.
Bara jag får kliva in i ljuset och stanna där i evig tid.
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/266237882/
Visa toppen
Show footer