November
Sunday 14 September 2008 photo 2/3
|
När jag var mindre, efter mamma och pappa skilts, blev mamma ihop med en tjej. På den tiden när jag var ca. 6 år, förstod jag inte att dom var ihop men jag tyckte om hennes tjej för hon var snäll och rolig och många gånger fick vi sova kvar hos henne.
Efter ett halvår eller ett år (min tidsuppfattning på den tiden var inte lika bra som den är idag) började dom titta på hus och lägenheter som dom skulle flytta till tillsammans och eftersom vi var 6 personer (mamma, jag, syster, mammas tjej och hennes två barn) i familjen behövdes en större lägenhet än en 3a. Till slut hittade vi ett hus, lite avskilt från allt annat.
Vi flyttade in och jag och min halvsyster fick dela rum eftersom vi var bästa kompisar och även äldst, medan min halvbror och riktiga syster fick dela annat rum, för dom var yngst.
När vi hade flyttat in var vi en riktig familj. Dock en lite för stor familj för mig i slutet, men det var verkligen familjen för mig.
Mamma och hennes tjej var tillsammans i 8 år. I början var det helt fantastiskt att vara hemma med dom, men utanför hemmet skämdes jag när jag började komma upp i årskurs 3 och 4 för ingen annan av mina klasskompisar eller någon annan på skolan hade "lesbiska" mammor, eller två mammor som var ihop.
Jag berättade därför bara att "min mamma är gift med en annan tjej" till Elin som under den tiden var min andra bästa kompis, bortsett från en annan.
Hon sa att hon tyckte det var coolt och att hon ville komma hem till mig så hon fick träffa dom och det gjorde hon. Hon blev också förbannat bra kompis med min bror som hon tvingade vara häst. Så hon red på hans rygg och han ville bara att hon skulle hem, HAHA!
Det jag vill få sagt är att det är inget konstigt med att vara kär i en tjej om man själv är tjej, eller kille om man själv är kille. Det har funnits homosexuella i alla tider, folket vågade bara inte komma ut offentligt för 200 år sedan eftersom det ansågs "fel" och "smutsigt", som det fortfarande anses.
Det är inte smutsigt att vara kär. Kärlek som kärlek. Det finns ingen kärlek som är rätt eller fel, det finns bara en stor kärlek för alla människor i livet och vi kan inte avgöra om det ska bli av det motsatta könet eller inte.
Jag tror att folk är livrädda för homosexuella och bisexuella (jag vill bara understryka att min mor inte är flata, hon är bisexuell) för att dom inte riktigt känner till en homosexuells livsstil.
En bög har inte enbart analsex, det finns andra sätt att ha sex på.
Lesbiska har inte bara slicksex eller dildosex, det finns andra sätt att ha sex på.
Det finns extremt med fördomar mot homosexuella, helt utan anledning.
Vad är skillnaden mellan att en bög tar sin kille i röven, än om du som kille tar din tjej i röven?
Svaret brukar bli "för den andra har kuk", och? Det är ju inte DEN du är kär i, det är PERSONEN. Kuken är bara ett plus för alla som faller för killar.
Rövhål som rövhål, bögar har inte uttöjda rövhål som så många tror. Självklart finns det bögar som har töjda, men dom allra flesta bögars hål är lika trånga som mitt egna, eller ditt, din flickvän, mammas, pappas, kompisars.
Det jag vill få sagt med denna text är att det absolut inte är en sjukdom att vara homosexuell, för hade det varit en sjukdom hade det smittats och dom homosexuella jag mött har varit precis lika som vilken hetero som helst. Dessutom- är bisexuella "halvt" sjuka då?
Jag bryr mig inte om ifall det finns statistik som säger "homosexualitet är en sjukdom" för det är det inte för mig och kommer heller aldrig bli det. En homosexuell kan inte smitta en annan människa till att bli homosexuell. Antingen är man det eller så är man det inte. Man kommer heller aldrig kunna ändra på en homosexuell, det går inte att göra en homosexuell person till en heterosexuell. Du kan exempel inte tvinga någon annan att ändra på sig själv, det är ens egna val.
Att vara homosexuell är normalt och det har funnits homon i alla tider, på långt innan 1500-talet finns det skrifter där det är män som tänder på andra män.
Det kanske ni ska tänka på till nästa gång ni klagar på en homosexuell.
Jag har levt i ett "lesbiskt" förhållande, jag har varit barn till två mammor som bott under samma tak och älskat varandra. Jag vet hur det ser ut så jag är inte bara en person som sitter och babblar på utan fakta.
Jag vet exakt hur det är att leva som min mor gjort, jag vet att några tyckte det var otäckt i början men dom allra flesta accepterade mammas läggning och val precis som hon själv gjort.
Det är inte fel att i början vara lite tveksam eller äcklas av tanken att sin bäste vän är bög eller lesbisk och ihop med någon av samma kön, men om man inte kan acceptera och stötta sin bäste vän som man kan stötta sina andra vänner som har partner av motsatt kön, bevisar man bara för sig själv och resten av världen att du inte är en bra vän. Kärlek som kärlek, det finns inte kärlek som är bra eller dålig, inte heller som är mindre bra eller bra.
Kärlek är kärlek och ingen kan ändra på om jag faller för en tjej eller kille.
Mina vänner har inga som helst problem med att jag är bisexuell. Jag tänder oftast på killar eller "maskulina" tjejer, men dom få gångerna jag fått känslor för en tjej har alla kompisar stöttat mig och peppat mig att fortsätta och skita i vad andra människor tycker om jag har flickvän och dom har rätt.
Ska jag sumpa kärleken bara för att göra andra nöjda?
No way!
Jag vet att Sverige, Norden, Europa, Världen behöver jobba mot homofobin.
Det kommer ta många år men det är framför allt de vuxnas uppgift att ändra på sig själva och därefter formas också barnen efter dom.
Jag hoppas på en förändring!
Efter ett halvår eller ett år (min tidsuppfattning på den tiden var inte lika bra som den är idag) började dom titta på hus och lägenheter som dom skulle flytta till tillsammans och eftersom vi var 6 personer (mamma, jag, syster, mammas tjej och hennes två barn) i familjen behövdes en större lägenhet än en 3a. Till slut hittade vi ett hus, lite avskilt från allt annat.
Vi flyttade in och jag och min halvsyster fick dela rum eftersom vi var bästa kompisar och även äldst, medan min halvbror och riktiga syster fick dela annat rum, för dom var yngst.
När vi hade flyttat in var vi en riktig familj. Dock en lite för stor familj för mig i slutet, men det var verkligen familjen för mig.
Mamma och hennes tjej var tillsammans i 8 år. I början var det helt fantastiskt att vara hemma med dom, men utanför hemmet skämdes jag när jag började komma upp i årskurs 3 och 4 för ingen annan av mina klasskompisar eller någon annan på skolan hade "lesbiska" mammor, eller två mammor som var ihop.
Jag berättade därför bara att "min mamma är gift med en annan tjej" till Elin som under den tiden var min andra bästa kompis, bortsett från en annan.
Hon sa att hon tyckte det var coolt och att hon ville komma hem till mig så hon fick träffa dom och det gjorde hon. Hon blev också förbannat bra kompis med min bror som hon tvingade vara häst. Så hon red på hans rygg och han ville bara att hon skulle hem, HAHA!
Det jag vill få sagt är att det är inget konstigt med att vara kär i en tjej om man själv är tjej, eller kille om man själv är kille. Det har funnits homosexuella i alla tider, folket vågade bara inte komma ut offentligt för 200 år sedan eftersom det ansågs "fel" och "smutsigt", som det fortfarande anses.
Det är inte smutsigt att vara kär. Kärlek som kärlek. Det finns ingen kärlek som är rätt eller fel, det finns bara en stor kärlek för alla människor i livet och vi kan inte avgöra om det ska bli av det motsatta könet eller inte.
Jag tror att folk är livrädda för homosexuella och bisexuella (jag vill bara understryka att min mor inte är flata, hon är bisexuell) för att dom inte riktigt känner till en homosexuells livsstil.
En bög har inte enbart analsex, det finns andra sätt att ha sex på.
Lesbiska har inte bara slicksex eller dildosex, det finns andra sätt att ha sex på.
Det finns extremt med fördomar mot homosexuella, helt utan anledning.
Vad är skillnaden mellan att en bög tar sin kille i röven, än om du som kille tar din tjej i röven?
Svaret brukar bli "för den andra har kuk", och? Det är ju inte DEN du är kär i, det är PERSONEN. Kuken är bara ett plus för alla som faller för killar.
Rövhål som rövhål, bögar har inte uttöjda rövhål som så många tror. Självklart finns det bögar som har töjda, men dom allra flesta bögars hål är lika trånga som mitt egna, eller ditt, din flickvän, mammas, pappas, kompisars.
Det jag vill få sagt med denna text är att det absolut inte är en sjukdom att vara homosexuell, för hade det varit en sjukdom hade det smittats och dom homosexuella jag mött har varit precis lika som vilken hetero som helst. Dessutom- är bisexuella "halvt" sjuka då?
Jag bryr mig inte om ifall det finns statistik som säger "homosexualitet är en sjukdom" för det är det inte för mig och kommer heller aldrig bli det. En homosexuell kan inte smitta en annan människa till att bli homosexuell. Antingen är man det eller så är man det inte. Man kommer heller aldrig kunna ändra på en homosexuell, det går inte att göra en homosexuell person till en heterosexuell. Du kan exempel inte tvinga någon annan att ändra på sig själv, det är ens egna val.
Att vara homosexuell är normalt och det har funnits homon i alla tider, på långt innan 1500-talet finns det skrifter där det är män som tänder på andra män.
Det kanske ni ska tänka på till nästa gång ni klagar på en homosexuell.
Jag har levt i ett "lesbiskt" förhållande, jag har varit barn till två mammor som bott under samma tak och älskat varandra. Jag vet hur det ser ut så jag är inte bara en person som sitter och babblar på utan fakta.
Jag vet exakt hur det är att leva som min mor gjort, jag vet att några tyckte det var otäckt i början men dom allra flesta accepterade mammas läggning och val precis som hon själv gjort.
Det är inte fel att i början vara lite tveksam eller äcklas av tanken att sin bäste vän är bög eller lesbisk och ihop med någon av samma kön, men om man inte kan acceptera och stötta sin bäste vän som man kan stötta sina andra vänner som har partner av motsatt kön, bevisar man bara för sig själv och resten av världen att du inte är en bra vän. Kärlek som kärlek, det finns inte kärlek som är bra eller dålig, inte heller som är mindre bra eller bra.
Kärlek är kärlek och ingen kan ändra på om jag faller för en tjej eller kille.
Mina vänner har inga som helst problem med att jag är bisexuell. Jag tänder oftast på killar eller "maskulina" tjejer, men dom få gångerna jag fått känslor för en tjej har alla kompisar stöttat mig och peppat mig att fortsätta och skita i vad andra människor tycker om jag har flickvän och dom har rätt.
Ska jag sumpa kärleken bara för att göra andra nöjda?
No way!
Jag vet att Sverige, Norden, Europa, Världen behöver jobba mot homofobin.
Det kommer ta många år men det är framför allt de vuxnas uppgift att ändra på sig själva och därefter formas också barnen efter dom.
Jag hoppas på en förändring!
Fattar inte att i vår moderna och upplysta tid så finns det fortfarande idioter som vägrar att utvecklas. Trodde att stadiet för neanderthalarna var över, men icke....
Fram för mer kärlek !!!
även jag är bisexuell och det är så fittigt mycket folk som inte accepterar det utan babblar på om; det är en sjukdom and so on. dumt folk kan bajsa på sig.
vill du bli min flickvän snuttefilten? (a) <33333
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/266387687/
Visa toppen
Show footer