November
Monday 17 November 2008 photo 1/7
|
Nu går det verkligen isär, big time.
Hela min värld håller på att rasa samman och jag agerar med känslor, som jag alltid gjort, istället för med förståndet.
Jag hatar mig själv och allt jag vill just nu är att gå upp till tågstationen och invänta ett tåg, antingen ställa mig framför det och invänta mörkret, eller ta första bästa tåg och dra långt härifrån i evig tid.
Jag vill inte sitta här och påminnas om något. Jag vill avsluta mitt lidande, och jag vill göra det fort.
Jag har ingen som helst anledning att blotta mitt mående här, men jag gör det i vilket fall.
Jag vill sluta leva och sluta tänka. Sluta grubbla, och sluta ha problem.
Jag är inte feg om jag tar mitt liv, tvärtom; jag är modig.
Jag vågar göra det. Jag vågar göra något jag verkligen vill göra.
Jag hörde en gång, från personen jag älskar, att "prova göra något du verkligen verkligen inte vågar göra, men som du verkligen verkligen vill göra" och vad jag verkligen inte vågar göra är att ta mitt liv, vad jag verkligen vill göra är att ta mitt liv, så i slutändan blir det bra; jag provar något som jag tror mig inte våga.
Jag vet inte om eller hur länge jag orkar stå ut..
Jag skriker inte efter eran uppmärksamhet eller tröst, jag vill bara att ni ska veta, allihop, speciellt ni som jag verkligen håller kär; felicia, pappa, mamma, lova; att om jag försvinner så vill jag inte att någon ska klandra sig själv för det är mitt personliga och egna val om jag vill försvinna från mig själv och honom. Det är mitt val om jag vill få ett slut på min smärta jag har inom mig.
Jag vill verkligen inte att någon ska deppa ihop och ta sitt egna liv ifall jag dör. Jag vill att ni ska fortsätta eran vardag precis som nu om jag försvinner. Jag vill inte att någon ska bryta ihop. Jag vill inte ha några tårar på min begravning.
Jag vill att inga fler än Lova, mamma, pappa, Felicia, Niklas, Sara, Sofie, Shanice, Ellinor, Rasmus, Lena, Elin, Ingrid, Ange, Gecka, Desirée, Andreas med familj, Hanna, Ulla, Viktor, Katarina, Lasse, Linda, morfar, mormor, Lasse, Petra med familj, Macke med familj ska komma.
Jag vill inte att folk ska hänga upp sig på ett självmord. Självmord händer dagligen, varför hänga upp sig på just sin bäste vän, dotter, kusin etc? Varför bry sig?
Det handlar inte om Rickard. Det handlar inte om att jag ger upp för honom. Det handlar om att jag inte kan hantera allt som händer nu och jag klarar inte av det, jag klarar inte av kärleken, jag klarar inte av vänskap, jag klarar inte av att bo hemma, jag klarar inte av skolan, jag klarar inte av Bup, jag klarar inte av ett jävla skit längre. Allt har rasat samman och jag försöker gång på gång bygga upp allt igen men misslyckas lika fort.
Jag vill inte fortsätta längre än såhär.
Jag verkligen vill inte.
Om jag dör vill jag inte veta av massa kommentarer som "saknar dig :(:(:(:( <3<3<3<3" i min Bilddagbok eller lägga ut fjantiga videos på youtube: "kom tillbaka, vi saknar dig så :'( <3", för jag kommer i vilket fall inte kunna läsa eller se det ni skriver eller gör. Ödsla inte er tid på minnen med mig. Minnen kommer och minnen går. Människor kommer och människor går. Kärlek kommer och kärlek går. Livet kommer och livet går.
Ni ska alla veta en sak: det finns bara ett enda måste här i livet och det är att dö, och det är precis det jag strävar mot. Om jag inte dör imorgon eller om en vecka så kommer jag dö i tidig ålder.
Jag vill inte att folk ska komma till mig "Ronja, du måste ju söka hjälp för det här!" för hjälp får jag och den räcker inte till eller fungerar inte på dumhuvuden som mig.
Jag vill inte höra något tjaffs om att ni finns för mig om jag vill prata, för jag vet att ni finns för mig, men jag har redan bestämt mig och thats the end of the story.
Jag vill inte höra massa gnäll om "du får inte lämna mig ensam här!! jag behöver dig! jag älskar dig!", jag älskar er också, men det är fortfarande mitt egna beslut och jag klarar inte av att leva ett liv där jag inte vet vad felet är med mig, där jag inte känner mig hemma, där jag alltid känns som värdelös, fet, ful och äcklig.
Jag vill inte ha det såhär längre.
Så för att ni inte ska slösa er dyrbara energi och tid på att skriva meningslösa kommentarer, så vet ni vad som gäller nu.
Ledsen.
Hela min värld håller på att rasa samman och jag agerar med känslor, som jag alltid gjort, istället för med förståndet.
Jag hatar mig själv och allt jag vill just nu är att gå upp till tågstationen och invänta ett tåg, antingen ställa mig framför det och invänta mörkret, eller ta första bästa tåg och dra långt härifrån i evig tid.
Jag vill inte sitta här och påminnas om något. Jag vill avsluta mitt lidande, och jag vill göra det fort.
Jag har ingen som helst anledning att blotta mitt mående här, men jag gör det i vilket fall.
Jag vill sluta leva och sluta tänka. Sluta grubbla, och sluta ha problem.
Jag är inte feg om jag tar mitt liv, tvärtom; jag är modig.
Jag vågar göra det. Jag vågar göra något jag verkligen vill göra.
Jag hörde en gång, från personen jag älskar, att "prova göra något du verkligen verkligen inte vågar göra, men som du verkligen verkligen vill göra" och vad jag verkligen inte vågar göra är att ta mitt liv, vad jag verkligen vill göra är att ta mitt liv, så i slutändan blir det bra; jag provar något som jag tror mig inte våga.
Jag vet inte om eller hur länge jag orkar stå ut..
Jag skriker inte efter eran uppmärksamhet eller tröst, jag vill bara att ni ska veta, allihop, speciellt ni som jag verkligen håller kär; felicia, pappa, mamma, lova; att om jag försvinner så vill jag inte att någon ska klandra sig själv för det är mitt personliga och egna val om jag vill försvinna från mig själv och honom. Det är mitt val om jag vill få ett slut på min smärta jag har inom mig.
Jag vill verkligen inte att någon ska deppa ihop och ta sitt egna liv ifall jag dör. Jag vill att ni ska fortsätta eran vardag precis som nu om jag försvinner. Jag vill inte att någon ska bryta ihop. Jag vill inte ha några tårar på min begravning.
Jag vill att inga fler än Lova, mamma, pappa, Felicia, Niklas, Sara, Sofie, Shanice, Ellinor, Rasmus, Lena, Elin, Ingrid, Ange, Gecka, Desirée, Andreas med familj, Hanna, Ulla, Viktor, Katarina, Lasse, Linda, morfar, mormor, Lasse, Petra med familj, Macke med familj ska komma.
Jag vill inte att folk ska hänga upp sig på ett självmord. Självmord händer dagligen, varför hänga upp sig på just sin bäste vän, dotter, kusin etc? Varför bry sig?
Det handlar inte om Rickard. Det handlar inte om att jag ger upp för honom. Det handlar om att jag inte kan hantera allt som händer nu och jag klarar inte av det, jag klarar inte av kärleken, jag klarar inte av vänskap, jag klarar inte av att bo hemma, jag klarar inte av skolan, jag klarar inte av Bup, jag klarar inte av ett jävla skit längre. Allt har rasat samman och jag försöker gång på gång bygga upp allt igen men misslyckas lika fort.
Jag vill inte fortsätta längre än såhär.
Jag verkligen vill inte.
Om jag dör vill jag inte veta av massa kommentarer som "saknar dig :(:(:(:( <3<3<3<3" i min Bilddagbok eller lägga ut fjantiga videos på youtube: "kom tillbaka, vi saknar dig så :'( <3", för jag kommer i vilket fall inte kunna läsa eller se det ni skriver eller gör. Ödsla inte er tid på minnen med mig. Minnen kommer och minnen går. Människor kommer och människor går. Kärlek kommer och kärlek går. Livet kommer och livet går.
Ni ska alla veta en sak: det finns bara ett enda måste här i livet och det är att dö, och det är precis det jag strävar mot. Om jag inte dör imorgon eller om en vecka så kommer jag dö i tidig ålder.
Jag vill inte att folk ska komma till mig "Ronja, du måste ju söka hjälp för det här!" för hjälp får jag och den räcker inte till eller fungerar inte på dumhuvuden som mig.
Jag vill inte höra något tjaffs om att ni finns för mig om jag vill prata, för jag vet att ni finns för mig, men jag har redan bestämt mig och thats the end of the story.
Jag vill inte höra massa gnäll om "du får inte lämna mig ensam här!! jag behöver dig! jag älskar dig!", jag älskar er också, men det är fortfarande mitt egna beslut och jag klarar inte av att leva ett liv där jag inte vet vad felet är med mig, där jag inte känner mig hemma, där jag alltid känns som värdelös, fet, ful och äcklig.
Jag vill inte ha det såhär längre.
Så för att ni inte ska slösa er dyrbara energi och tid på att skriva meningslösa kommentarer, så vet ni vad som gäller nu.
Ledsen.
Vill du att jag ska dö?
Vad du än säger, så får du inte ta livet av dig. Jag älskar dig alldeles för mycket.
jag skulle sakna dig jättemycket, och blä. men jag har läst allt så jag ska inte säga något sådant. men du vet vad jag tycker om dig <3 och helst skulle vilja ha dig kvar föralltid. men åh, såtn ville du ju inte att man skulle yttra, haha.men ja love you<3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/296156882/
Visa toppen
Show footer