November
Monday 1 December 2008 photo 1/1
|
Jag har förståelse för folk bortsett från mamma och Felicia, som inte sett mig få ett riktigt ordentligt jävla utbrott, men läs följande och tänk efter gällande mig och mitt sett att agera/tänka/leva etc. Den som håller med känner antagligen mig rätt bra.
"Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa patienter skada sig själv (t.ex. genom att skära sig i armarna), slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Patienten har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänka beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer kan också se sig själv som helt igenom värdelös eller direkt ond. Patienten kan känna sig missförstådd eller illa behandlad. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symptom är som mest påträngande när patienten känner sig isolerad, fysiskt ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta resulterar i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna agressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna patienten.
Personen har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utvecka intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. När separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med patientens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet och att vara värdelös. Om patienten känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda. Tomhetskänslan kan också driva den enskilde till att skapa dramatik i sitt liv, utöva känslomässig utpressning och skuldbeläggning gentemot sina närstående och pröva deras engagemang i relationerna.
En patient med *-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. *-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD och andra personlighetsstörningar."
Tänk efter hur mitt beteende vart under åren ni känt mig.
Maria på BUP gissar att jag har denna störning, men görs något åt detta?
Svar: Nej.
Fråga: Varför inte?
Svar: FÖR ATT JAG INTE ÄR 18 ÅR ÄN :):):):):):):) Sedan får jag betala allt själv.
SKITBRA att hon misstänker att jag har detta, men inte gör något åt det.
AAALLLLLTTTT för att dra ner på "onödiga" kostnader, sug pung.
Jag hatar psykiatrin och allt som tillhör den kategorin.
"Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa patienter skada sig själv (t.ex. genom att skära sig i armarna), slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol. Patienten har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänka beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer kan också se sig själv som helt igenom värdelös eller direkt ond. Patienten kan känna sig missförstådd eller illa behandlad. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symptom är som mest påträngande när patienten känner sig isolerad, fysiskt ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta resulterar i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna agressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna patienten.
Personen har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utvecka intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. När separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med patientens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet och att vara värdelös. Om patienten känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda. Tomhetskänslan kan också driva den enskilde till att skapa dramatik i sitt liv, utöva känslomässig utpressning och skuldbeläggning gentemot sina närstående och pröva deras engagemang i relationerna.
En patient med *-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. *-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD och andra personlighetsstörningar."
Tänk efter hur mitt beteende vart under åren ni känt mig.
Maria på BUP gissar att jag har denna störning, men görs något åt detta?
Svar: Nej.
Fråga: Varför inte?
Svar: FÖR ATT JAG INTE ÄR 18 ÅR ÄN :):):):):):):) Sedan får jag betala allt själv.
SKITBRA att hon misstänker att jag har detta, men inte gör något åt det.
AAALLLLLTTTT för att dra ner på "onödiga" kostnader, sug pung.
Jag hatar psykiatrin och allt som tillhör den kategorin.
comviq kompis är slut btw ><
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/302115382/
Visa toppen
Show footer