November
Saturday 27 December 2008 photo 13/15
|
If God was alive, he would hate you anyway
Förlåt, alla ni som bryr er om mig. Jag är verkligen ledsen över min orklöshet. Jag är verkligen ledsen att dom få gångerna jag står ut med er är när jag får alkohol i mig. Jag är verkligen otroligt ledsen att jag inte står ut med folk i nyktert tillstånd.
Jag har tänkt att jag inte har träffat dig Uggle-Far sen jag var bakfull för x antal helger sen. Då var jag för slut för att orka socialisera med dig och Mattias. Nu är jag för slut för det igen, trots att jag inte är bakfull. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen träffa dig igen, krama dig igen, skratta med och åt dig igen, men jag orkar inte just nu.
Jag har heller inte träffat Shanice sen i höstas, på en annan fest. Det var bara snabbt det också, jag önskar du och Patrik hade stannat kvar så du och jag hade kunnat socialiserat lite, för trots att jag blir dryg, jobbig och aggressiv när jag blir full så är det dom enda gångerna jag står ut att prata.
Lova och jag brukade umgås åtminstonde en gång i veckan i 1an. Jag åkte alltid till Uppsala, sov hos dig och åkte tillbaka till Enköping. Ibland flera gånger i veckan. Du stälde alltid upp för mig när det krisade hemma. Nu träffas vi i stort sett bara på fester. Jag vill komma till dig oftare, jag vill träffa dig i nyktert tillstånd men jag är bara så ledsen att jag inte orkar det. Förlåt Lova att jag var frånvarande när vi firade dig. Jag tappar suget att umgås efter någon timme.
Förlåt alla ni som jag stänger ute, men just nu känns det som det enda rätta för mig. Jag kom till ett vägskäl där det fanns två vägar att välja mellan och jag valde den felade vägen. Jag är på totalt fel väg. Jag är på den dåliga vägen. Vägen som leder rakt ner till botten, där jag en gång har kämpat mig bort från. Den vägen har jag tagit så många gånger tidigare, och än en gång valde jag den. Helt omedvetet.
Det som styr mig till att orka med mitt sociala liv är alkoholen. Vore det inte för den hade jag absolut inte orkat.
Det kan låta och ses som överdrivet, men tack vare alkoholen släpps ni in hos mig. Hade den inte vart med hade ni aldrig fått komma i närheten av mig.
Jag uppskattar om ni inte ställer frågor, speciellt inte om när vi kan ses. Jag tar hand om mig själv på mitt sätt, vare sig det är bra eller dåligt, men frågor är det sista jag vill få kastat på mig. Jag hoppas ni respekterar det.
Se mig som respektlös genemot er, när jag inte står ut i nyktert tillstånd och kräver saker från er, medan jag inte ska ta emot era krav, men det är så det ligger till. Jag orkar inte just nu bara...
Förlåt, alla ni som bryr er om mig. Jag är verkligen ledsen över min orklöshet. Jag är verkligen ledsen att dom få gångerna jag står ut med er är när jag får alkohol i mig. Jag är verkligen otroligt ledsen att jag inte står ut med folk i nyktert tillstånd.
Jag har tänkt att jag inte har träffat dig Uggle-Far sen jag var bakfull för x antal helger sen. Då var jag för slut för att orka socialisera med dig och Mattias. Nu är jag för slut för det igen, trots att jag inte är bakfull. Jag vill verkligen, verkligen, verkligen träffa dig igen, krama dig igen, skratta med och åt dig igen, men jag orkar inte just nu.
Jag har heller inte träffat Shanice sen i höstas, på en annan fest. Det var bara snabbt det också, jag önskar du och Patrik hade stannat kvar så du och jag hade kunnat socialiserat lite, för trots att jag blir dryg, jobbig och aggressiv när jag blir full så är det dom enda gångerna jag står ut att prata.
Lova och jag brukade umgås åtminstonde en gång i veckan i 1an. Jag åkte alltid till Uppsala, sov hos dig och åkte tillbaka till Enköping. Ibland flera gånger i veckan. Du stälde alltid upp för mig när det krisade hemma. Nu träffas vi i stort sett bara på fester. Jag vill komma till dig oftare, jag vill träffa dig i nyktert tillstånd men jag är bara så ledsen att jag inte orkar det. Förlåt Lova att jag var frånvarande när vi firade dig. Jag tappar suget att umgås efter någon timme.
Förlåt alla ni som jag stänger ute, men just nu känns det som det enda rätta för mig. Jag kom till ett vägskäl där det fanns två vägar att välja mellan och jag valde den felade vägen. Jag är på totalt fel väg. Jag är på den dåliga vägen. Vägen som leder rakt ner till botten, där jag en gång har kämpat mig bort från. Den vägen har jag tagit så många gånger tidigare, och än en gång valde jag den. Helt omedvetet.
Det som styr mig till att orka med mitt sociala liv är alkoholen. Vore det inte för den hade jag absolut inte orkat.
Det kan låta och ses som överdrivet, men tack vare alkoholen släpps ni in hos mig. Hade den inte vart med hade ni aldrig fått komma i närheten av mig.
Jag uppskattar om ni inte ställer frågor, speciellt inte om när vi kan ses. Jag tar hand om mig själv på mitt sätt, vare sig det är bra eller dåligt, men frågor är det sista jag vill få kastat på mig. Jag hoppas ni respekterar det.
Se mig som respektlös genemot er, när jag inte står ut i nyktert tillstånd och kräver saker från er, medan jag inte ska ta emot era krav, men det är så det ligger till. Jag orkar inte just nu bara...
Du e bäst.
Du kommer att orka upp ur skiten igen.
Jag älskar dig!
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/311628503/
Visa toppen
Show footer