November
Monday 2 February 2009 photo 1/8
|
Ge aldrig upp
Jag har tagit din och många andras vänskap för givet. Mitt sätt är att enbart se det negativa hos alla andra förutom hos mig själv. Jag anstränger mig inte ens för att se dom positiva egenskaperna du eller någon annan faktiskt har. Istället sitter jag och pekar ut, gång på gång, hur dålig du är, att du skiter i mig, att du aldrig brytt dig om mig, att du är egoistisk.
Men du har rätt- jag ÄR en egoist, men det vet jag om.
Jag vet också att du inte mår bra nu, att du är totalt nere och tappat greppet, och förlåt för det jag också sa till dig. I vanliga fall när jag ber om ursäkt menar jag det inte, men den här gången gör jag det. Jag är verkligen ledsen för att jag kallade dig egoist och sa att jag skiter i dig. Jag skiter inte i dig, jag har aldrig skitit i dig, men det blir så mycket för mig när du mår dåligt och jag vet inte hur jag ska hjälpa dig- om jag bara ska lyssna eller om jag ska ge dig råd eller om du bara vill att jag ska hålla mig borta från dig när du mår dåligt. Eller om du kanske bara vill ha en kram?
Det är så svårt för mig att tolka vad du vill, men när du skickar sms och skriver att du är ledsen eller när något har hänt så försöker jag verkligen komma på något smart att svara så du har en chans att lugna ner dig, men jag kommer aldrig på något riktigt smart och då blir jag frustrerad och förolämpar dig istället för att faktiskt säga till dig "ellinor, jag vet inte hur jag ska hjälpa dig eller vad jag ska säga för att du ska må bättre". Jag är verkligen ledsen att mitt sätt att uttrycka mina känslor blir totala motsatsen nästan jämt. Jag är verkligen ledsen att jag sa det jag sa till dig. Jag vill inte förlora dig, för jag vet att du finns för mig när jag behöver det och jag vet att just nu klarar du inte av att stötta mig, när du har fullt upp i ditt liv.
Jag blir bara förvirrad och allt snurrar i mitt huvud och jag har ingen som helst jävla aning hur jag faktsiskt ska kunna stötta dig. Jag hatar att se dig så jävla långt nere, jag vill inte se dig sitta på botten och sakta men säkert förgöra dig själv. Jag vill finnas till hands, jag vill ge dig en kram när jag ser dig, jag vill säga "det kommer en tid när allt känns bättre", men jag vågar inte för jag vågar inte se din reaktion.
Om jag hade orken och modet skulle jag tvinga upp dig ur den bottenlösa brunnen, och skulle du vägra skulle jag dra upp dig själv, med min egna styrka, men jag vågar inte och jag vet inte var jag ska börja.
Jag vet inte om jag ska lyssna på dig, komma över till dig, ta hit dig, ignorera dig, ge dig råd, krama dig, trösta dig, dra med dig bort härifrån över en dag. Jag har ingen aning vad jag kan göra som kan hjälpa dig att må lite bättre, även om det bara blir för stunden. Allt jag vet är att jag verkligen inte vill se dig matvägra och börja svälta dig själv igen, börja med piller och ge upp ditt liv än en gång. Även fast jag aldrig fick se dig riktigt riktigt smal och när du knaprade så vet jag om din historia och jag vet hur jävla lätt det är att faktiskt falla tillbaka till ett dåligt mönster igen, oavsett hur mycket man kämpar emot.
Men jag vet att du ÄR stark, du har viljan, men kanske inte just nu. Samtidigt är det nu du behöver det som mest.
Oavsett så kommer jag finnas till hands i fortsättningen och nästa gång jag förolämpar dig- skit i vad jag säger, jag blir bara frustrerad och förvirrad av allting som händer runtom mig.
Vad jag än har sagt eller säger i framtiden så ska du veta att jag är så jävla glad att jag fick lära känna dig. Att du stöttat mig i mycket, även fast du inte kunnat ta bort min smärta. Att du fått mig att le så många gånger när jag bara velat gråta blod.
Jag är verkligen tacksam att jag har dig och jag ska börja ta vara på vänskapen jag har fått med dig och andra.
Jag har verkligen inte råd att förlora en sådan bra människa som dig Ellin0r.
Trots dina brister så älskar jag dig ändå. Alla har brister och det tillhör livet.
Förlåt än en gång och det menar jag verkligen.
Jag har tagit din och många andras vänskap för givet. Mitt sätt är att enbart se det negativa hos alla andra förutom hos mig själv. Jag anstränger mig inte ens för att se dom positiva egenskaperna du eller någon annan faktiskt har. Istället sitter jag och pekar ut, gång på gång, hur dålig du är, att du skiter i mig, att du aldrig brytt dig om mig, att du är egoistisk.
Men du har rätt- jag ÄR en egoist, men det vet jag om.
Jag vet också att du inte mår bra nu, att du är totalt nere och tappat greppet, och förlåt för det jag också sa till dig. I vanliga fall när jag ber om ursäkt menar jag det inte, men den här gången gör jag det. Jag är verkligen ledsen för att jag kallade dig egoist och sa att jag skiter i dig. Jag skiter inte i dig, jag har aldrig skitit i dig, men det blir så mycket för mig när du mår dåligt och jag vet inte hur jag ska hjälpa dig- om jag bara ska lyssna eller om jag ska ge dig råd eller om du bara vill att jag ska hålla mig borta från dig när du mår dåligt. Eller om du kanske bara vill ha en kram?
Det är så svårt för mig att tolka vad du vill, men när du skickar sms och skriver att du är ledsen eller när något har hänt så försöker jag verkligen komma på något smart att svara så du har en chans att lugna ner dig, men jag kommer aldrig på något riktigt smart och då blir jag frustrerad och förolämpar dig istället för att faktiskt säga till dig "ellinor, jag vet inte hur jag ska hjälpa dig eller vad jag ska säga för att du ska må bättre". Jag är verkligen ledsen att mitt sätt att uttrycka mina känslor blir totala motsatsen nästan jämt. Jag är verkligen ledsen att jag sa det jag sa till dig. Jag vill inte förlora dig, för jag vet att du finns för mig när jag behöver det och jag vet att just nu klarar du inte av att stötta mig, när du har fullt upp i ditt liv.
Jag blir bara förvirrad och allt snurrar i mitt huvud och jag har ingen som helst jävla aning hur jag faktsiskt ska kunna stötta dig. Jag hatar att se dig så jävla långt nere, jag vill inte se dig sitta på botten och sakta men säkert förgöra dig själv. Jag vill finnas till hands, jag vill ge dig en kram när jag ser dig, jag vill säga "det kommer en tid när allt känns bättre", men jag vågar inte för jag vågar inte se din reaktion.
Om jag hade orken och modet skulle jag tvinga upp dig ur den bottenlösa brunnen, och skulle du vägra skulle jag dra upp dig själv, med min egna styrka, men jag vågar inte och jag vet inte var jag ska börja.
Jag vet inte om jag ska lyssna på dig, komma över till dig, ta hit dig, ignorera dig, ge dig råd, krama dig, trösta dig, dra med dig bort härifrån över en dag. Jag har ingen aning vad jag kan göra som kan hjälpa dig att må lite bättre, även om det bara blir för stunden. Allt jag vet är att jag verkligen inte vill se dig matvägra och börja svälta dig själv igen, börja med piller och ge upp ditt liv än en gång. Även fast jag aldrig fick se dig riktigt riktigt smal och när du knaprade så vet jag om din historia och jag vet hur jävla lätt det är att faktiskt falla tillbaka till ett dåligt mönster igen, oavsett hur mycket man kämpar emot.
Men jag vet att du ÄR stark, du har viljan, men kanske inte just nu. Samtidigt är det nu du behöver det som mest.
Oavsett så kommer jag finnas till hands i fortsättningen och nästa gång jag förolämpar dig- skit i vad jag säger, jag blir bara frustrerad och förvirrad av allting som händer runtom mig.
Vad jag än har sagt eller säger i framtiden så ska du veta att jag är så jävla glad att jag fick lära känna dig. Att du stöttat mig i mycket, även fast du inte kunnat ta bort min smärta. Att du fått mig att le så många gånger när jag bara velat gråta blod.
Jag är verkligen tacksam att jag har dig och jag ska börja ta vara på vänskapen jag har fått med dig och andra.
Jag har verkligen inte råd att förlora en sådan bra människa som dig Ellin0r.
Trots dina brister så älskar jag dig ändå. Alla har brister och det tillhör livet.
Förlåt än en gång och det menar jag verkligen.
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/326612964/
Visa toppen
Show footer