Monday 16 February 2009 photo 2/3
![]() ![]() ![]() |
Skitsnack och lögner.
Du förstår fan inte hur blåst du är.
Du förstår inte hur jävla mycket jag har blåst dig.
Jag skulle aldrig gå tillbaka.
Inte ens för alla pengar i världen.
För pengar och kuk gör mig lycklig, inte du.
Inte på en miljon år.
Du fanns med på kartan en gång,
men slaget väckte mig till liv och fick mig att inse en sak
och det var att du inte är någon som förtjänar en sådan bra tjej som mig.
Jag förtjänar bättre.
Jag förtjänar friska och välmående människor.
Inte totalt nerkladdade missfoster.
Jag kan le idag och se tillbaka på det vi hade,
samtidigt som jag kan se tillbaka och gråta.
Tårarna gör ont
men inte ondare än slaget, än terrorn, än hoten.
Tårarna får mig att lida
lika mycket som jag faktiskt led med dig.
Ingen annan hade större plats i mitt liv än du,
men du förstörde tillvaron du hade skapat hos mig
och nu släpper jag aldrig mer in lögnare hos mig.
Dörren är stängd för evigt.
Inte ens alla pengar i världen kan ändra min uppfattning.
Jag älskade dig och du älskade mig
men det räckte verkligen inte till.
Man måste kunna älska sig själv för att kunna älska andra.
Jag älskar mig själv.
Älskar du dig själv?
Nej, du hatar dig själv mer än någon annan.
Du önskar du fick försvinna, tyna bort, sjunka genom jorden.
Ibland önskar jag verkligen detsamma, så jag slapp oroa mig
slippa se dig på stan
slippa tänka på dig
slippa fantisera om dig
slippa sakna dig
slippa älska dig.
Jag hatar dig och jag älskar dig.
Jag önskar verkligen du kunde och ville svara när jag söker kontakt.
Jag önskar jag fick tillbaka dig.
Jag önskar jag fick chansen att bättra allt.
Jag önskar jag fick chansen att sabba allt.
Jag önskar jag fick chansen att älska dig en gång till
innan det är försent.
Du var min och jag var din,
precis så skulle det vara för alltid.
För alltid försvann och vi gick skilda vägar.
Jag önskar jag hittade tillbaka till din väg och kunde följa dina fotspår.
Jag önskar jag fick trösta dig
hålla om dig
torka dina tårar
skratta med dig
krama dig till sömns
men jag tolererar inte att bli behandlad som ett djur en gång till.
Jag önskar jag kunde radera dig ur mitt sinne och förstånd
och inse att du inte är något annat än en plåga för mig.
Du är plågsam på dagtid och plågsam på nattetid.
Du är han jag aldrig kom över
fast det var min stora önskan.
Jag tror inte på ödet
jag tror inte på kärleken
jag tror inte på mirakel.
Jag tror på inget alls.
Inget kan ge tillbaka mig min älskade drömprins.
Inget kan ge tillbaka mig mitt riktiga leende.
Inget kan rädda mig ur sorgen.
Inget kan smeka mig som du.
Inget kan torka mina tårar som du.
Allt kan bara gå åt fel riktning.
Mitt liv är en enda stor labyrint.
För varje steg jag tar trasslar jag in mig allt mer.
För varje steg jag tar kommer jag längre bort från dig
samtidigt som jag kommer allt närmare dig.
Allt jag vill är att komma så långt bort från dig som möjligt.
Glömma dig.
Begrava dig.
Gå vidare med mig själv.
Aldrig mer se på dig och veta vem du är.
Bli älskad av någon annan än dig.
Jag ville aldrig ha det såhär, det vet du.
Allt jag ville var att göra dig lycklig.
Min uppgift
min livskraft var att se dig le
att få dig att skratta
att vara din
att finnas för dig.
Inte ens det klarade jag av.
Jag klarade aldrig av att vara en bra flickvän
en bra vän
en bra människa.
Jag förstörde våran relation
och nu har jag förstört mig själv.
Allt för du inte vill höra på mig.
Du hör inte mina skrik efter dig.
Du ignorerar mina skrik.
Du låtsas inte om min existens.
Jag är inget mer än luft i dina ögon.
Jag vill radera allt och slippa dig.
Jag hatar dig och jag älskar dig.
Varför kan inte allt gå tillbaka till det vanliga?
Lyckliga jag och Lyckliga du.
Vi var ett med varandra.
Jag känner mig som den ensammaste människan i världen
och allt jag vill ha är din uppmärksamhet
din kärlek
ditt liv.
Jag hatar dig och jag älskar dig.
Jag önskar du försvann
och jag önskar du kom hit.
Mest av allt önskar jag att du läste det här och förstod.
Du förstår fan inte hur blåst du är.
Du förstår inte hur jävla mycket jag har blåst dig.
Jag skulle aldrig gå tillbaka.
Inte ens för alla pengar i världen.
För pengar och kuk gör mig lycklig, inte du.
Inte på en miljon år.
Du fanns med på kartan en gång,
men slaget väckte mig till liv och fick mig att inse en sak
och det var att du inte är någon som förtjänar en sådan bra tjej som mig.
Jag förtjänar bättre.
Jag förtjänar friska och välmående människor.
Inte totalt nerkladdade missfoster.
Jag kan le idag och se tillbaka på det vi hade,
samtidigt som jag kan se tillbaka och gråta.
Tårarna gör ont
men inte ondare än slaget, än terrorn, än hoten.
Tårarna får mig att lida
lika mycket som jag faktiskt led med dig.
Ingen annan hade större plats i mitt liv än du,
men du förstörde tillvaron du hade skapat hos mig
och nu släpper jag aldrig mer in lögnare hos mig.
Dörren är stängd för evigt.
Inte ens alla pengar i världen kan ändra min uppfattning.
Jag älskade dig och du älskade mig
men det räckte verkligen inte till.
Man måste kunna älska sig själv för att kunna älska andra.
Jag älskar mig själv.
Älskar du dig själv?
Nej, du hatar dig själv mer än någon annan.
Du önskar du fick försvinna, tyna bort, sjunka genom jorden.
Ibland önskar jag verkligen detsamma, så jag slapp oroa mig
slippa se dig på stan
slippa tänka på dig
slippa fantisera om dig
slippa sakna dig
slippa älska dig.
Jag hatar dig och jag älskar dig.
Jag önskar verkligen du kunde och ville svara när jag söker kontakt.
Jag önskar jag fick tillbaka dig.
Jag önskar jag fick chansen att bättra allt.
Jag önskar jag fick chansen att sabba allt.
Jag önskar jag fick chansen att älska dig en gång till
innan det är försent.
Du var min och jag var din,
precis så skulle det vara för alltid.
För alltid försvann och vi gick skilda vägar.
Jag önskar jag hittade tillbaka till din väg och kunde följa dina fotspår.
Jag önskar jag fick trösta dig
hålla om dig
torka dina tårar
skratta med dig
krama dig till sömns
men jag tolererar inte att bli behandlad som ett djur en gång till.
Jag önskar jag kunde radera dig ur mitt sinne och förstånd
och inse att du inte är något annat än en plåga för mig.
Du är plågsam på dagtid och plågsam på nattetid.
Du är han jag aldrig kom över
fast det var min stora önskan.
Jag tror inte på ödet
jag tror inte på kärleken
jag tror inte på mirakel.
Jag tror på inget alls.
Inget kan ge tillbaka mig min älskade drömprins.
Inget kan ge tillbaka mig mitt riktiga leende.
Inget kan rädda mig ur sorgen.
Inget kan smeka mig som du.
Inget kan torka mina tårar som du.
Allt kan bara gå åt fel riktning.
Mitt liv är en enda stor labyrint.
För varje steg jag tar trasslar jag in mig allt mer.
För varje steg jag tar kommer jag längre bort från dig
samtidigt som jag kommer allt närmare dig.
Allt jag vill är att komma så långt bort från dig som möjligt.
Glömma dig.
Begrava dig.
Gå vidare med mig själv.
Aldrig mer se på dig och veta vem du är.
Bli älskad av någon annan än dig.
Jag ville aldrig ha det såhär, det vet du.
Allt jag ville var att göra dig lycklig.
Min uppgift
min livskraft var att se dig le
att få dig att skratta
att vara din
att finnas för dig.
Inte ens det klarade jag av.
Jag klarade aldrig av att vara en bra flickvän
en bra vän
en bra människa.
Jag förstörde våran relation
och nu har jag förstört mig själv.
Allt för du inte vill höra på mig.
Du hör inte mina skrik efter dig.
Du ignorerar mina skrik.
Du låtsas inte om min existens.
Jag är inget mer än luft i dina ögon.
Jag vill radera allt och slippa dig.
Jag hatar dig och jag älskar dig.
Varför kan inte allt gå tillbaka till det vanliga?
Lyckliga jag och Lyckliga du.
Vi var ett med varandra.
Jag känner mig som den ensammaste människan i världen
och allt jag vill ha är din uppmärksamhet
din kärlek
ditt liv.
Jag hatar dig och jag älskar dig.
Jag önskar du försvann
och jag önskar du kom hit.
Mest av allt önskar jag att du läste det här och förstod.
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/332463971/