november
måndag 6 april 2009 bild 2/5
|
Ledsen
Jag är ledsen att jag får skäll när jag agerar vuxen/mamma åt min syster. Jag vill hennes bästa, och när ingen annan verkar kunna leva upp till den mammaroll som jag vill se, blir jag ledsen. Jag blir ledsen när jag ger dig dåligt samvete pga mitt beteende, hur jag agerar mot dig och andra runtom mig. Jag är ledsen att du verkligen skäms över mitt sätt att leva mitt liv, att jag ser upp till saker som du inte ser upp till, att jag inte tycker samma sak om skola, utbildning, jobb och ekonomi som du tycker.
Heaven wasn't made for me
Jag vet att du är besviken på mitt sätt att tänka, att agera, att uppföra mig på. Jag vet att du innerst inne önskade att din förstfödde dotter uppträdde precis som alla andra 18åringar gör. Att hon inte behöver slåss, ha sönder saker, skrika, skämma ut hela familjen. Jag vet att du bara vill att jag ska vara som en av alla i mängden. Att jag ska uppföra mig, klara av att hålla mina känslor i styr, inte vara impulsiv, tänka efter först, bry mig mer, visa mer kärlek.
Vet du?
Jag önskar verkligen att jag också kunde klara av att vara som en normal 18årig kvinna, men det går inte. Hur mycket jag än strävar efter mer positivt, hur mycket jag än försöker glädja mig åt att "NU JÄVLAR, nu har jag lyckats vara icke-dömande" eller vad som helst, så kommer det alltid en jävla snurr som får hela min värld att rasa samman och tvinga mig att arbeta från grund och botten, ända upp till toppen igen.
Jag vill inte ha en ostabil grund. Jag vill att en duktig arbetare ska bygga upp mig igen, se till att jag inte rasar samman, ta emot mig om jag rasar ihop igen och därefter bygga ihop mig igen.
Jag vet dock att du är stolt över mig, för jag vågar klä mig annorlunda, jag vågar sticka ut ur mängden. Men jag vet också att du verkligen önskar att jag var precis som en normal kvinna. En kvinna utan brister. En kvinna jag aldrig någonsin kommer kunna bli.
Everything turns to shit
Fick jag chansen att spola tillbaka tiden till innan min födelse skulle jag ta den. Jag kunde hindrat så många bråk, så många stora hinder, utan mig hade det kunnat sett ljusare ut idag. Inte en dotter som jämt och ständigt blir arg, slåss, skriker och svartnar vid minsta lilla motgång.
When all of your wishes are granted, many of your dreams will be destroyed
Jag är ledsen för vänner som fått gå igenom mycket pga mig. Jag är ledsen att jag har behandlat nära personer som skabbiga hundar. Jag är ledsen för alla de gånger jag har sabbat förhållanden och anklagat motparten för diverse saker.
Jag är ledsen att jag lever mitt liv precis som jag lever det.
Jag vill inte leva i misär. Jag vill leva friskt och hälsosamt, men vägen är lång och så jävla gropig att det för tillfället känns så långt bort, nästan omöjligt.
Jag vill inte ha det såhär, men hur ska jag kunna ta tag i det när jag är slut på krafter?
Vart kan jag hämta energi som får mig att kämpa vidare?
Varför finns det inte sådana mackar, där energi säljs så man orkar och inte ger upp?
Jag är ledsen att ni förväntar er så mycket av mig, men bara får en liten bit av det hela. Jag är ledsen att jag gång på gång gör människor besvikna pga mitt beteende.
Jag är ledsen att jag inte är normal i huvudet.
Jag önskar jag var som er, men jag kommer aldrig bli som er.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och radera så mycket, att chansen till lycka fortfarande fanns hos mig, men min lycka försvann för länge sen.
Jag är besviken att folk har utnyttjat mig så jävla mycket den senaste tiden.
Jag är ledsen på mig själv att jag inte kunde se det med mina egna ögon.
Jag är ledsen att han fick mig att tro på hans lögner och lämna mig ensam och övergiven, som en gång tidigare.
Det gör inte en bra kille.
Du är ingen bra kille, du kommer aldrig bli en bra man.
Jag avskyr att du inte finns här. Allt jag vill är att ha dig nära hos mig, prata med dig, skratta med dig, gråta hos dig, bita dig, slå dig, vara mig själv med dig.
Jag visste inte att en människa kunde bli så grymt elak innan jag fick uppleva det från den enda kille jag någonsin älskat fullt ut, den enda människan jag kunnat luta mig mot i vått och torrt, den enda jag litade fullt ut på.
Vad jag än säger, så älskar jag dig än.
Jag hatar att jag älskar dig. Allt jag vill är att du ska försvinna från planeten, dunsta, dö ut, försvinna, sticka.
Du har inte gjort något annat än såra mig de senaste månaderna.
Jag kommer aldrig förlåta dig för allt du låtit mig genomgå.
Aldrig.
This was never my world
Jag är ledsen att jag får skäll när jag agerar vuxen/mamma åt min syster. Jag vill hennes bästa, och när ingen annan verkar kunna leva upp till den mammaroll som jag vill se, blir jag ledsen. Jag blir ledsen när jag ger dig dåligt samvete pga mitt beteende, hur jag agerar mot dig och andra runtom mig. Jag är ledsen att du verkligen skäms över mitt sätt att leva mitt liv, att jag ser upp till saker som du inte ser upp till, att jag inte tycker samma sak om skola, utbildning, jobb och ekonomi som du tycker.
Heaven wasn't made for me
Jag vet att du är besviken på mitt sätt att tänka, att agera, att uppföra mig på. Jag vet att du innerst inne önskade att din förstfödde dotter uppträdde precis som alla andra 18åringar gör. Att hon inte behöver slåss, ha sönder saker, skrika, skämma ut hela familjen. Jag vet att du bara vill att jag ska vara som en av alla i mängden. Att jag ska uppföra mig, klara av att hålla mina känslor i styr, inte vara impulsiv, tänka efter först, bry mig mer, visa mer kärlek.
Vet du?
Jag önskar verkligen att jag också kunde klara av att vara som en normal 18årig kvinna, men det går inte. Hur mycket jag än strävar efter mer positivt, hur mycket jag än försöker glädja mig åt att "NU JÄVLAR, nu har jag lyckats vara icke-dömande" eller vad som helst, så kommer det alltid en jävla snurr som får hela min värld att rasa samman och tvinga mig att arbeta från grund och botten, ända upp till toppen igen.
Jag vill inte ha en ostabil grund. Jag vill att en duktig arbetare ska bygga upp mig igen, se till att jag inte rasar samman, ta emot mig om jag rasar ihop igen och därefter bygga ihop mig igen.
Jag vet dock att du är stolt över mig, för jag vågar klä mig annorlunda, jag vågar sticka ut ur mängden. Men jag vet också att du verkligen önskar att jag var precis som en normal kvinna. En kvinna utan brister. En kvinna jag aldrig någonsin kommer kunna bli.
Everything turns to shit
Fick jag chansen att spola tillbaka tiden till innan min födelse skulle jag ta den. Jag kunde hindrat så många bråk, så många stora hinder, utan mig hade det kunnat sett ljusare ut idag. Inte en dotter som jämt och ständigt blir arg, slåss, skriker och svartnar vid minsta lilla motgång.
When all of your wishes are granted, many of your dreams will be destroyed
Jag är ledsen för vänner som fått gå igenom mycket pga mig. Jag är ledsen att jag har behandlat nära personer som skabbiga hundar. Jag är ledsen för alla de gånger jag har sabbat förhållanden och anklagat motparten för diverse saker.
Jag är ledsen att jag lever mitt liv precis som jag lever det.
Jag vill inte leva i misär. Jag vill leva friskt och hälsosamt, men vägen är lång och så jävla gropig att det för tillfället känns så långt bort, nästan omöjligt.
Jag vill inte ha det såhär, men hur ska jag kunna ta tag i det när jag är slut på krafter?
Vart kan jag hämta energi som får mig att kämpa vidare?
Varför finns det inte sådana mackar, där energi säljs så man orkar och inte ger upp?
Jag är ledsen att ni förväntar er så mycket av mig, men bara får en liten bit av det hela. Jag är ledsen att jag gång på gång gör människor besvikna pga mitt beteende.
Jag är ledsen att jag inte är normal i huvudet.
Jag önskar jag var som er, men jag kommer aldrig bli som er.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och radera så mycket, att chansen till lycka fortfarande fanns hos mig, men min lycka försvann för länge sen.
Jag är besviken att folk har utnyttjat mig så jävla mycket den senaste tiden.
Jag är ledsen på mig själv att jag inte kunde se det med mina egna ögon.
Jag är ledsen att han fick mig att tro på hans lögner och lämna mig ensam och övergiven, som en gång tidigare.
Det gör inte en bra kille.
Du är ingen bra kille, du kommer aldrig bli en bra man.
Jag avskyr att du inte finns här. Allt jag vill är att ha dig nära hos mig, prata med dig, skratta med dig, gråta hos dig, bita dig, slå dig, vara mig själv med dig.
Jag visste inte att en människa kunde bli så grymt elak innan jag fick uppleva det från den enda kille jag någonsin älskat fullt ut, den enda människan jag kunnat luta mig mot i vått och torrt, den enda jag litade fullt ut på.
Vad jag än säger, så älskar jag dig än.
Jag hatar att jag älskar dig. Allt jag vill är att du ska försvinna från planeten, dunsta, dö ut, försvinna, sticka.
Du har inte gjort något annat än såra mig de senaste månaderna.
Jag kommer aldrig förlåta dig för allt du låtit mig genomgå.
Aldrig.
This was never my world
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/gaystjernan/352243620/
Visa toppen
Visa sidfoten