November
Tuesday 2 June 2009 photo 3/4
|
jjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjaggggggg älskar dyslexxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxiiiiiiiiiiiiiiii <3333333333333
älskar när 15-20åringar inte vet när fan man ska sätta punkt, komma, frågetecken, utropstecken eller stava ord rätt, speciellt så extremmmmmmmmt svåra ord som "och, så, än, jag, dig, mig, skola, hitta, rolig" ÄLLLLLLLLLLLSKAR att folk är så oooooooootrrrrrroligt dumma i huvet.
älskar att läsa texter som idioter har skrivit, som man inte fattar. älskar att säga "skitbra!" fast de låter värre än spya smakar :)
blir såååååååååååååå jävllllllla less. har vart och röstat idag, heil!
jag orkar inte bry mig om något mer, så extremt jävla less på människor, bilar, skolan, sommaren, sverige, vädret, resor, pengar, tid, datorer, sms, hela jävla skitlivet.
jag orkar inte engagera mig och det är verkligen inte underbart att ingen jävel kan sätta sig in i min sits och fatta hur jävla dåligt och allvarligt det faktiskt är. hatar att ingen nånsin kommer fatta vad jag menar när jag säger "jag vill dö, jag önskar alla dog". jag avskyr att ingen jävel förstår mig. jag känner mig som världens mest ensammaste människa.
spelar ingen som helst jävla roll vad jag än säger, tankarna har inte förändrats på över 5 år, varför skulle dom göra det nu?
"jag tror inte du har adhd, jag tror du har blivit feldiagnoserad"
se på mig, hör på mig, förstå mig!
jag har aldrig i mitt liv känt mig som en del av samhället, som en del som "passar in rätt bland allt annat", jag har aldrig mått bra, jag har alltid haft svårt med koncentrationen, jag har alltid vart lättirriterad, jag har mått skit i flera år, men NEJ jag är BARA I EN JÄVLA PERIOD I MITT JÄVLA LIV och allt kommer bli braaaaaaaaaaaaaa nångång = BULLSHIT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
tankarna kommer aldrig försvinna. dom har inte försvunnit dom senaste fem åren, det är bara förbannat jävla tjat om dbt; "aktivera dig" skit skit skit, det har inte tagit bort tankarna på att ta livet av mig, det har inte tagit bort känslorna av värdelöshet, övergivenhet, ensamhet, nedstämdhet. det spelar ingen roll om jag kämpar som ett as för resten av mitt liv med att få bort alla problem- tankarna och känslorna kommer alltid finnas kvar där, för "det är bara en period i mitt liv och jag kommer snart må bra".
jag fattar inte att en människa kan vara så EEEEEEEEEEEEEEEXTREEEEEEEMT genomkorkad, som har känt mig i över två års tid, och påstå att det bara är en kort period som jag snart kommer gått igenom. hur fan tänker hon? hur fan kan hon påstå att det inte är allvarligt? det enda jag får höra är dbt-skit gång på gång. det har inte hjälpt mot detta.
jag önskar verkligen att det fanns någon som förstod hur jag på riktigt känner mig. det kommer aldrig finnas en sån person i mitt liv. jag kommer alltid vara egentligen ensam. fan.
älskar när 15-20åringar inte vet när fan man ska sätta punkt, komma, frågetecken, utropstecken eller stava ord rätt, speciellt så extremmmmmmmmt svåra ord som "och, så, än, jag, dig, mig, skola, hitta, rolig" ÄLLLLLLLLLLLSKAR att folk är så oooooooootrrrrrroligt dumma i huvet.
älskar att läsa texter som idioter har skrivit, som man inte fattar. älskar att säga "skitbra!" fast de låter värre än spya smakar :)
blir såååååååååååååå jävllllllla less. har vart och röstat idag, heil!
jag orkar inte bry mig om något mer, så extremt jävla less på människor, bilar, skolan, sommaren, sverige, vädret, resor, pengar, tid, datorer, sms, hela jävla skitlivet.
jag orkar inte engagera mig och det är verkligen inte underbart att ingen jävel kan sätta sig in i min sits och fatta hur jävla dåligt och allvarligt det faktiskt är. hatar att ingen nånsin kommer fatta vad jag menar när jag säger "jag vill dö, jag önskar alla dog". jag avskyr att ingen jävel förstår mig. jag känner mig som världens mest ensammaste människa.
spelar ingen som helst jävla roll vad jag än säger, tankarna har inte förändrats på över 5 år, varför skulle dom göra det nu?
"jag tror inte du har adhd, jag tror du har blivit feldiagnoserad"
se på mig, hör på mig, förstå mig!
jag har aldrig i mitt liv känt mig som en del av samhället, som en del som "passar in rätt bland allt annat", jag har aldrig mått bra, jag har alltid haft svårt med koncentrationen, jag har alltid vart lättirriterad, jag har mått skit i flera år, men NEJ jag är BARA I EN JÄVLA PERIOD I MITT JÄVLA LIV och allt kommer bli braaaaaaaaaaaaaa nångång = BULLSHIT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
tankarna kommer aldrig försvinna. dom har inte försvunnit dom senaste fem åren, det är bara förbannat jävla tjat om dbt; "aktivera dig" skit skit skit, det har inte tagit bort tankarna på att ta livet av mig, det har inte tagit bort känslorna av värdelöshet, övergivenhet, ensamhet, nedstämdhet. det spelar ingen roll om jag kämpar som ett as för resten av mitt liv med att få bort alla problem- tankarna och känslorna kommer alltid finnas kvar där, för "det är bara en period i mitt liv och jag kommer snart må bra".
jag fattar inte att en människa kan vara så EEEEEEEEEEEEEEEXTREEEEEEEMT genomkorkad, som har känt mig i över två års tid, och påstå att det bara är en kort period som jag snart kommer gått igenom. hur fan tänker hon? hur fan kan hon påstå att det inte är allvarligt? det enda jag får höra är dbt-skit gång på gång. det har inte hjälpt mot detta.
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/374735124/
Visa toppen
Show footer