November
Monday 9 November 2009 photo 1/1
|
Vi har inte alltid samma åsikter, vi bråkar ofta, jag kallar dig ofta för elaka saker, du tycker inte jag alltid gör rätt val, men du är ändå världens bästa mamma.
Du låter mig lära av mina misstag, du lär mig ta konsekvenserna av misstagen jag gör (även om jag oftast skiter i dom), du låter mig göra som jag vill inom vissa gränser, du låter mig träffa han jag älskar även fast du är rädd och orolig att något ska hända mig, du säger det du tycker, du stöttar mig när jag mår dåligt, du lyssnar alltid när jag är ledsen, du tröstar mig alltid när jag gråter, du svarar alltid om något har hänt och jag ringer dig. Du finns alltid där för mig, genom vått och torrt, vad jag än kallar dig, hur mycket jag än säger att jag hatar dig, vilka misstag jag än gör, hur långt jag än går. Du står alltid och tar emot mig när jag faller. Det är sånt en mamma ska göra och du hade inte kunnat göra någonting till det bättre, för allt är redan bättre än bäst.
Om jag är rädd eller ensam, vet jag att din dörr alltid står öppen, trots att du inte måste ta emot mig. Om något dåligt har hänt kan jag alltid prata med dig, även om jag inte vill. Jag berättar det allra mesta för dig.
Även om jag flera gånger önskat att du var mer som Petra, en cool mamma som inte sätter så hårda regler, som är mer som en kompis än en mamma, så är jag glad nu att du inte var eller är som henne, för hade du inte varit just den mamman du blivit hade jag inte utformats till den här människan. Jag är glad att du hade regler när jag var yngre, jag är glad att du brydde dig och jag är glad att du alltid tog hand, och fortfarande tar hand, om mig, precis som jag vore en bäbis.
Du har aldrig skämts över mitt sätt att klä eller sminka mig på, även om du många gånger kommenterade att jag såg ut som ett spöke. Du har aldrig förnekat att din dotter mått dåligt, även om du inte skyltade med det. Du har alltid låtit mig vara den jag velat vara, inom en viss ram förstås. Du har alltid försvarat mig om någon varit elak mot mig, lärare som vänner. Du har alltid stått bakom mig, från dag 1 till idag och jag är så tacksam att du alltid funnits för mig när jag behövt det. Ingen är som du och det ska du vara glad för. Du är världens bästa mamma, även om din mat inte är den godaste, men glöm inte bort att du inte är maten. Med det menar jag att även om du inte lagar god mat jämt, så är du fortfarande en bra människa, med bra värderingar och som har uppfostrat två barn till bra och ordentliga medborgare, även om den ena (jag) har problem med allt från skolan till människor till Sverige, men det är inte ditt fel. Det här är den jag är och blivit och det kan ingen göra något åt.
Om du dör mamma, då kommer jag inte klara av att leva. Du är min bästa vän och den enda jag kan prata med allt om. Om du inte skulle finnas här för mig, då skulle jag inte klara av att leva, för ingen annan förstår sitt barn bättre än mamma.
Jag vet att jag många gånger klagar över människor, Enköping, Sverige, skolan, över allting i stort sett, och jag vet att du tycker det är jobbigt att lyssna på, men det är så jag känner. Jag vill inte vara här, jag vill bort bort bort, långt bort, väldigt länge, för jag mår dåligt här, även om jag inte visar det utåt lika mycket som jag en gång gjort tidigare. Om du flyttar så flyttar jag med dig, vare sig du vill det eller ej, för jag tänker inte bo långt från min mamma.
Du är helt enkelt världens bästa mamma och jag är glad att du uppfostrat mig. Jag älskar dig mer än något annat på jorden, det ska du aldrig glömma bort.
Du låter mig lära av mina misstag, du lär mig ta konsekvenserna av misstagen jag gör (även om jag oftast skiter i dom), du låter mig göra som jag vill inom vissa gränser, du låter mig träffa han jag älskar även fast du är rädd och orolig att något ska hända mig, du säger det du tycker, du stöttar mig när jag mår dåligt, du lyssnar alltid när jag är ledsen, du tröstar mig alltid när jag gråter, du svarar alltid om något har hänt och jag ringer dig. Du finns alltid där för mig, genom vått och torrt, vad jag än kallar dig, hur mycket jag än säger att jag hatar dig, vilka misstag jag än gör, hur långt jag än går. Du står alltid och tar emot mig när jag faller. Det är sånt en mamma ska göra och du hade inte kunnat göra någonting till det bättre, för allt är redan bättre än bäst.
Om jag är rädd eller ensam, vet jag att din dörr alltid står öppen, trots att du inte måste ta emot mig. Om något dåligt har hänt kan jag alltid prata med dig, även om jag inte vill. Jag berättar det allra mesta för dig.
Även om jag flera gånger önskat att du var mer som Petra, en cool mamma som inte sätter så hårda regler, som är mer som en kompis än en mamma, så är jag glad nu att du inte var eller är som henne, för hade du inte varit just den mamman du blivit hade jag inte utformats till den här människan. Jag är glad att du hade regler när jag var yngre, jag är glad att du brydde dig och jag är glad att du alltid tog hand, och fortfarande tar hand, om mig, precis som jag vore en bäbis.
Du har aldrig skämts över mitt sätt att klä eller sminka mig på, även om du många gånger kommenterade att jag såg ut som ett spöke. Du har aldrig förnekat att din dotter mått dåligt, även om du inte skyltade med det. Du har alltid låtit mig vara den jag velat vara, inom en viss ram förstås. Du har alltid försvarat mig om någon varit elak mot mig, lärare som vänner. Du har alltid stått bakom mig, från dag 1 till idag och jag är så tacksam att du alltid funnits för mig när jag behövt det. Ingen är som du och det ska du vara glad för. Du är världens bästa mamma, även om din mat inte är den godaste, men glöm inte bort att du inte är maten. Med det menar jag att även om du inte lagar god mat jämt, så är du fortfarande en bra människa, med bra värderingar och som har uppfostrat två barn till bra och ordentliga medborgare, även om den ena (jag) har problem med allt från skolan till människor till Sverige, men det är inte ditt fel. Det här är den jag är och blivit och det kan ingen göra något åt.
Om du dör mamma, då kommer jag inte klara av att leva. Du är min bästa vän och den enda jag kan prata med allt om. Om du inte skulle finnas här för mig, då skulle jag inte klara av att leva, för ingen annan förstår sitt barn bättre än mamma.
Jag vet att jag många gånger klagar över människor, Enköping, Sverige, skolan, över allting i stort sett, och jag vet att du tycker det är jobbigt att lyssna på, men det är så jag känner. Jag vill inte vara här, jag vill bort bort bort, långt bort, väldigt länge, för jag mår dåligt här, även om jag inte visar det utåt lika mycket som jag en gång gjort tidigare. Om du flyttar så flyttar jag med dig, vare sig du vill det eller ej, för jag tänker inte bo långt från min mamma.
Du är helt enkelt världens bästa mamma och jag är glad att du uppfostrat mig. Jag älskar dig mer än något annat på jorden, det ska du aldrig glömma bort.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/423067721/
Visa toppen
Show footer