"Orken. Den bara förvann. I samma ögonblick som Ronja blev arg på mig. Oj, vad den ungen kan vara arg, det går inte att tala med henne. Men hon ville ut till sin pappa så jag körde dit henne."

jag älskar dig mamma, det vet du, även om jag skriker och gapar och domderar och förstör och smäller i dörrar och får dig att må dåligt och kräver saker av dig.
ett förlåt kan inte radera mig, mitt sätt, mitt humör eller min demon. ett förlåt kan inte ta bort allt jag gjort mot dig, fysiskt, psykiskt eller verbalt.
jag förstår inte hur du står ut.
förlåt i alla fall för alla gånger jag sårat dig, skämt ut dig, gett dig skuldkänslor, manipulerat dig, förstört dina saker, smällt i dina dörrar, skrikit på dig, kallat dig för saker.
du vet att jag inte vill ha den där saken i mitt huvud, du vet att jag inte vill få utbrott, du vet att jag inte vill bråka och skrika och få dig att må dåligt.
jag önskar jag slapp vara denna sak, jag önskar jag slapp ha denna demon, jag önskar jag inte var så utåtagerande, men det spelar ingen roll.
18 år är för sent ändå. förlåt för allting jag någonsin gjort dig. förlåt att jag alltid ska bestämma allting, förlåt att jag kräver att få min vilja igenom.
jag älskar dig mamma, tack för du finns kvar trots min demon och mitt hemska jag.

Jag älskar dig!