June
Tuesday 18 March 2008 photo 1/1
|
För de första räknar jag inte med att någon ska läsa de jag har o
skriva, de lär bli ett par rader för mycket, men jag tänker skriva
endå. O jag tänkte, fan en blogg om mitt liv vore säkert bra läsning
för de som gillar o läsa om andra miserablas liv för att de ska må
bättre.. Men jag tänkte näe, för många skulle veta att de va jag o till
slut skulle jag få gå på piss o bli hemlös igen.. Så jag skriver helt
enkelt en tråd om det.. Och hela sanningen inge jävla mytomani.
Well,
det började när jag va 15, jag tittade neråt, inget har växt, jag är
samma gamla Nico, ända tills jag var 15 hade jag inte brytt mig så
mycket. Jag va rätt vältränad, såg ganska bra ut, hade allt jag ville,
vänner, tjejer osv. Sen så vände allting, jag slutade dock åka
aggressive inlines runt 14 kanske.. Sen flyttade vi till Nacka, de
slutade med att jag satt ensam i mitt rum o spelade Habbo, ja Habbo
(Jag garvar till och med åt det). Jag va inne dygnet runt i 1 år i mitt
mörka rum o åt vitt bröd med mjölk dygnet runt. Och då va detta
problemet inte så stort för mig, jag tänkte på det.. Men de va inte det
värsta som finns i livet..
Iaf, just då börja de bli som värst,
tankarna. Jag satt o tänkte på att ta livet av mig själv, o jag var
nära, efter att ha suttit hemma i typ ett halvår o bara vart helt
miserabel. Så en kväll fick jag nog, jag drog till
londonviadukten/slussen, där vid viking terminalen o bara tänkte, jag
ska fan ta livet av mig själv, jag satt uppe på viking terminalens tak
o tänkte att jag ska hoppa antingen ner i vattnet eller på marken o
bara dö, de va höst just då.. Klockan va typ 1 på natten.. Jag satt där
i många timmar o bara tänkte, men jag vågade inte.. Så jag gick hem
hela vägen för att pengarna va slut o jag hade inget busskort, de är
typ 1-2 mil eller liknande, sen satt jag där hemma i flera månader
igen..
Sedan så en dag tog nån kontakt med mig o jag fick en
såkallad coach. Som en kontaktperson som gör saker med mig, jag fick
ett praktik jobb från de, sen blev jag 16, jag fick praktik på ett
internet café på medborgarplatsen, där jobbade jag varje dag, fick
massa polare o mådde hyffsat bra, men de dära problemet fanns
fortfarande kvar, tänkte på de då och då, och under den tiden hittade
jag en jätte fin tjej över internet, som jag hade snackat med på Habbo
för år och dar sedan, så snackade vi på msn, vi träffade på riktigt och
var tillsammans i 3 månader, och hon tog min oskuld och jag hennes,
dock träffades vi bara helger, o vi mös o hade de allmänt bra, första
gången vi skulle ha sex så fick jag knappt upp den, för jag va typ
nervös jag vet inte, så vi provade morgonen dagen efter, så blev båda
av med oskulden helt plötsligt.. Man kan ju tro att man skulle vara
glad, men jag gick in på toa o grät.
O jag grät o grät varje
gång efter vi hade haft sex, för att jag bara tänkte på just detta..
Sedan så utvecklades denna vrede jag hade inom mig till nått värre, jag
hade polare som var huliganer, jag började slåss o ha mig i månader,
socialen fick reda på det, jag va tvungen o sluta eller bara hålla de
mer hemligt, men jag valde att sluta, insåg att de va idiotiskt att
slåss bara för att få ut sin vrede pga en sådan här sak. Sedan så fick
jag veta at jag kanske ska flytta till finland för att morsan ville de,
så jag föreberedde mig på det, jag gjorde slut med tjejen 2 månader i
förväg för att jag absolut trodde att vi skulle flytta, jag sa typ att
de skulle vara bättre att ta farväl innan än dagen innan jag flyttar de
skulle vara allt för jobbigt.. Så de tog slut, jag var helt ensam
igen.. Inga polare, ingen tjej, bara min dator..
Sedan med tiden
så var jag nästan 17, detta utvecklar sig till något värre. Jag
försökte gymma, men de går inte, för att då måste jag ha mjukisbrallor
och t-shirt, och jag hade en instruktör, som såg de hela, så jag
började nästan gråta till slut, de slutade med att jag aldrig kom
tillbaka för att träna. Sedan så blev de så att jag inte kunde sitta
ner på tunnelbanan eller liknande, jag stod alltid upp, och om jag satt
så blir de i nån särskils position för att de inte ska synas.. Jag bara
drömmer om att få slappna av när jag sitter eller är ute i allmänhet.
Jag
sitter alltid på speciella positioner som jag blir spänd av och inte
kan slappna av, de är jätte jobbigt.. Men iaf, de va i slutet av att
jag va 16 som jag faktist började röka på som fan, jag rökte massa o
massa, de va de enda som fick mig att sluta tänka på just detta..
Sen
ajuste, jag träffade en till person över internet, redan innan mitt ex.
En som jag snackade med i 2 år, och som jag träffade med en polare, den
här polarn visste jag att han gillade henne mer än en vän.. O bara
väntade på att rätt läge skulle komma så han kunde sno henne ifrån mig,
så dagen efter vi hade träffats, skriver hon ett långt brev, där hon
skriver att hon heter inte det hons a utan något annat, hon är inte 16,
utan 14, och hon har ljugit om hela sitt liv, så jag blev rasande, sa
att hon kan dra åt helvete o bara deppade ännu mer.. Sen ca 4 månader
efter var hon och min bästa polare ihop, nu har de varit tillsammans i
över 16 månader..
Med andra ord så under 3-4 år har jag aldrig
träffat en tjej irl, på en fest eller liknande, för att jag vet att om
de jag är med som är i samma umgängeskrets skulle få reda på detta
skulle de bli jävligt illa..
Så jag höll mig till internet, jag
kände mig trygg, de fick veta de och sa att de va okej, även om jag
visste att de inte var så.. Har träffat kanske 5 tjejer över internet
genom åren.. Känner mig helt enkelt trygg i det, men endå inte..
Men sen kommer stadiet 17 till 18 år.
Jag
jobbar på ett annat internet cafe i detta läge, då har läget förvärrats
helt totalt, jag tänker på detta konstant, jag har långa tröjjer, kan
inte gå i tshirt, kan inte sitta ner, kan inte vara ute i allmänt för
att de inte ska synas o jag tänker på att ta livet av mig varje sekund
som jag låtsas vara glad o älska livet.. Samtidigt som jag får detta
praktik/jobb så får jag en lägenhet... Där träffar jag en sjysst snubbe
från Skåne som har samma "övervakare" som jag hade.. Han och jag
fattade direkt att båda röker.. Det slutade med att jag och han rökte
flera gånger i veckan.. Sedan så fick jag väldigt många polare från
mitt nya jobb.. En som jag umgicks med nästan varje dag, sen slutade
det med att vi va 10 pers varje dag i min lilla 1:a o rökte på nästan
varje dag.. O de va jobbigt som fan, redan från dag 1 tänkte jag på att
de sitter o skämtar om de och så vidare.. Men jag stog ut, för att jag
visste att jag behöver rökat för att ens klara mig, o ens gå vidare..
Men
en dag sa de snap, vi tänkte att vi skulle supa för en gångs skull, då
hade jag inte supit på kanske 4 månader, så jag tog ett par groggar o
fackade ur totalt, tänkte på att de skämtade om de igen.. O igen.. O
igen, allt som kom från deras mun handlade om detta, så jag satt mig på
toan, jag satt där i typ 1 timme o bara tänkte, shit jag ska fan ta
livet av mig, jag orkar inte leva, jag hatar allt o alla o var allmänt
emo, bara pågrund av detta. Så efter den hära timmen så har jag suttit
där, jag fackar ur totalt, jag slår min toalett i småbitar och skär mig
på den så jag börjar blöda lite vid benet när jag sparkade på den.. Sen
skallar jag spegeln och går ut ur toan, tar en kniv, sätter den mot
bröstet och samtidigt slår polarn mig rakt på käften, jag deckar o den
andra polarn hoppar ner på golvet o håller fast mig, jag börjar gråta o
polarn med, o till slut lugnar jag ner mig, de 2 brudarna springer ut
samtidigt som jag drog fram kniven.. Ända sen dess har alla varit rädda
för mig.. De har sagt att jag borde ta de försiktigt, men fuck that,
fuck that..
Efter detta så blev de så att en kompis dog, hon tog
överdos på Heroin för att ingen hjälpte henne, hon var hemlös, vi hade
samma övervakare, de va så vi träffades, jag blev deppig.. Tänkte på
varför de tog henne o inte mig, jag som så mycket ville dö, varför
kunde de inte ta mig, så jävla självisk jag är.. Men efter detta så
fick övervakarn för sig att vi skulle ta piss, alla som hade henne,
alltså fick jag o en polare pissa, o vi båda visade positivt.. De va
ingen big deal i början, men sen så visade de sig positivt 3-4 gånger,
jag blev utkastad.. Men de sköna var att jag kunde pissa i ensamhet,
utan att folk tittade på.. Därför jag kunde göra det..
Men sen
så räckte det då de va 3-4 positiva svar från pissett. Jag blev skickad
till finland till kusinen för en small-rehab, första kvällen hamna jag
i bråk med nån skinnhead för att kusinenspojkvän hade nåt otalat med
honom, vi drog ner honom o sen satt jag där i 1-2 veckor sen framför
datorn på hamsterpaj, då snackade jag med en tjej, nämner inga namn..
Men hon är och var världens underbaraste, jag märkte från dag ett att
wow, hon är underbar, jag kallade henne till och med sweetie, och de
har jag bara kallat de folk jag verkligen tyckt förtjänar de, de är typ
mitt ord för nån jag verkligen bara kan drömma om.. Att jag ens
drömmarna är nåt jag förtjänar när jag kallar någon sweetie..
Allt
va bra just då, hon gjorde mitt liv ljusare, jag tänkte shit, jag
kommer träffa henne, de kommer bli bra.. Allt jag gjorde va för henne
just då, hon ville få mig att göra allt bättre..
Men sen dog
datorn, fanns ingen dator, jag satt där panikslagen i min ensamhet o
saknade henne, även fast jag inte kände henne så saknade jag henne, o
jag hade aldrig träffat henne, men de blev så.. Hon betydde, jag
förstår inte varför just idag.. Men de va så de var just då.. Sen så
ja, blev de nyår, jag söp ner mig rejält, jag övertalade kusinen att
jag skulle få dricka bara då.. Så jag fick de, fixade 1 liter jäger och
12 bira, jag drog jägern 11 på morgonen, den räckte fan till 6-7 på
kvällen, va packad vid kl 12 typ.. Jag drog på fest med kusinens dotter
o hennes kille vid typ 6, men jag va så jävla packad, tog sista slurken
av min jäger o drog hem o sov, jag vaknade runt 9-10 fortfarande helt
fucking packad, jag tog ett bar bira till o sen ringde jag de o gick ut
till halv 12 o drack upp resten av biran och deckade vid 4, de va en av
de skönaste dagarna på året, jag va så jävla väck, jag njöt av varje
sekund även om jag mådde skit, men ingen snackade skit om mig, ingen,
absolut ingen märkte jag..Även om jag satt där med 15 personer i en
soffa helt spänd för detta, visst jag kände av att de kunde se.. Men
jag sket i de..
Men i alla fall, jag skulle vart där i 2
månader, men jag kom hem efter 1 månad.. Morsan sa att de va okej att
bo hemma om jag gick på piss 1ggn i veckan typ, så jag gick på piss, de
va nåt av de jobbigaste jag gjort, stå o visa kuken för nån jag inte
känner.. Jag sa de till henne, jag har inget dära, jag mår dåligt över
det.. Snälla finns de inget annat att göra, hon bara nej.. Så här gör
vi, de är så de är.. Så jag gjorde det, fan va jag ville ta livet av
mig ännu mer efter det.. Den hära tjejen ringde mig ca 5 minuter efter
jag vart på pissett, hon fick mig att bli strålande glad igen, jag bara
älskade hennes röst... Hon var underbar helt enkelt.. Vi snackade inte
länge då jag skulle köra..
Dagen efter kom vändningen, jag hade
gjort allt för denna brud, för jag trodde på henne. Jag hade slutat
röka på, jag hade slutat med alla droger i övrigt, och jag hade börjat
söka jobb. Utan henne.. Då hade jag aldrig fixat det..
Dagen
efter snackar vi på msn, o hon sa ett par saker att de inte skulle
funka eller så någonsin om vi träffades o liknande.. O jag fick
världens ryck, jag blev så jävla ledsen, jag tror seriöst jag aldrig
blivit så ledsen o deprimerad av något eller någon.. Jag blev så sårad,
jag drog hemifrån... Jag packade väskan o drog o sket i allt, en väska
kläder och 0kr i fickan, jag sov hos en polare i två veckor o fick han
tro att jag blivit utslängd hemifrån.. Jag åt typ var 3:e dag.. Så jag
fick brorsan att komma med med mitt Nintndo Wii jag hade hemma hos
morsan, så jag sålde de till en polare som bor i Karlstad för 1500kr,
sen fick jag bo hos honom i Karlstad, köpte en sista minuten biljett o
drog dit, jag anlände typ kl 11-12 på kvällen, han hade sin brud med o
vi drog till Arenan, typ en nattklubb i Karlstad, de va nice.. Han bjöd
mig på massa bira o shots, o jag blev as dyng o allt va härligt.. Vi
satt dära o kollade på nåt band o massa dansande fjortisar.. Jag vart
härligt packad.. Sen drog hans brud hem på söndagen, jag kom på
fredagen... Så då var de bara vi två.. Så jag satt dära hemma hos honom
o spelade o satt på hamsterpaj typ hela vardagarna, sen kom helgen igen
o han bjöd mig på Arenan igen, o jag blev härligt packad igen.. De
gångerna han bjöd mig kände jag aldrig att jag mådde dåligt, utan då
var de så nice.. För han dömde mig inte.. Han sket i det även om han
visste om det.. Jag glömde nästan att hon existerade, hon bara
försvann, för jag hade alkohol o rökat igen, och jag hade fackat upp
mitt liv igen, hon höll mig vid den gränsen att jag ville fixa livet, o
sen drog ner den totalt igen.. Jag vet inte hur de kan bli så.. Hon var
en person som jag aldrig träffat..
Sen så efter 2 veckor åkte
jag hem, jag fick flytta hem te morsan igen.. Sen så har jag varit
hära, morsan tror att jag inte tar nåt osv, utan bara dricker.. De va
därför jag fick flytta hem, jag gjorde en fuling o sa att hon inte
litade på mig osv, så blev de som de blev..
Sen dess har jag fackat
ur ett par gånger pga detta.. Senast var nu i helgen, jag tog 2
concerta, rökte typ 4-5 spliffar och drack typ 5 öl o en halv flaska
kir.. Under hela den kvällen så satt jag dära o lyssnade på deras hån o
skämt om de... När polarn satt o gjorde 2 spliffar så frågade han
vilken hög med gräs som var störts, o då säger en brudpolare "den är
stört" o pekar mellan benen på honom o inte på högen, o just då fattar
jag direkt.. Sen inser jag att hon sitter o stirrar under bordet mellan
benen på mig o smågarvar, så gör resten av gänget det med.. O de
förstår att jag förstår, men de fortsätter bara för att fortsätta o få
mig må dåligt..
Så jag fackar ur, sätter mig på balkongen o vill
bara gråta, men jag vill inte.. Inte framför polarna, jag pallar
inte... Inte igen liksom..
Enda jag tänker på är detta, från jag
vaknar tills jag somnar.. O därför blir de bara värre för varje sekund
jag är där.. Jag märkte på deras sätt att agera att de fattade vad jag
höll på med.. Sen kommer en brud polare ut på balkongen o försöker
snacka med mig, o hon vet om detta sen tidigare, så vi snackar, o hon
säger att de inte skämtar om de osv.. O jag bara aa visst sure, skit
snack, jag pallar inte, låt mig vara.. Så kommer resten ur för att
röka, så säger de nåt skämt igen så säger den hära brud polarn jag
snackat med till honom "sluta, gör de inte värre, de är illa som de
redan är" o då fattar jag ännu mer.. Sen så sa hon så kanske 5-10ggr
att han ska sluta säga saker för att hon visste att jag fattar, men sen
konfronterade jag alla, jag stog framför dom o sa detta, jag har inget
dära, jag har inte det... Alla bara garvade o ba "de vet väl fan inte
vi, vafan snackar du om vi har aldrig skämtat om det".. O jag bara
avisst, dra åt helvete o sätter mig helt väck rummet brevid o hör allt
de säger, o jag hör va de snackar om.. De tror jag är idioter..
Iaf,
jag gick in o sa att jag hörde allt de sa, o de ba "vi snacka inte ens
om de, vi snackade om nå våldtäktsmans grej" o jag bara började garva o
bara tyckte att de var patetiska.. Sen satt jag dära ensam en stund,
ett par la sig o jag o 2 till var uppe, sen så lugnande jag ner mig
lite o vi tog ett par till zutts o spelade Soul Calibur. Denna gången
fackade jag ur totalt, jag kan inte skriva det i ord hur de egentligen
var..
Jag har ingen aning varför jag egentligen skrivit allt
detta, jag skulle kunna lägga in minst 500 saker till, men jag orkar
inte det.
Men frågan för detta var i alla fall..
Är jag psykopat?
Jag dricker o knarkar för att de är de enda som håller mig vid liv.
Men
endå är de det som gör så att jag vill ta livet av mig ännu mer pga
polare som påstår att de inte snackar om de eller så, men de gör de..
Att de inte säger de direkt till mig utan håller de undan förvärrar ju
bara det hela.. Men för att sammanfatta det hela, jag är född med liten
kuk, jag har liten kuk, jag kan inte träna, gymma, sitta ner på
allmänna ställen eller runt polare, står alltid upp, tänker på detta
dygnet runt och folk säger att jag får för mig att jag bara tänker mig
in i varje situation som att folk skulle skämta o håna om och mot mig
för detta, de säger det även om jag vet att de är sant.. Och jag tänker
på att ta självmord de minuterna på dagen jag har att tänka på annat än
min lilla kuk..
De många inte förstår att de är en sjukdom. De
är inget i början, men med åren utvecklas de till en sjukdom som inte
finns i böckerna..
Men folk verkar inte förstå allvaret i det.. Folk säger du har komplex, de är så de är, du bara tänker för mycket på det..
Well,
jag säger.. Testa att leva med liten kuk när du är 18 år, snart vuxen
och vill leva ett normalt liv utan att behöva känna paniken varje gång
du går ut.. Då kan folk komma med sina hån o skämt o "du är så jävla
patetisk, vafan och om du har liten kuk, vem fan bryr sig" efter ni har
provat på det.. Då kan ni komma o säga sånna saker..
Jag ville
bara skriva av mig, för att folk förstår inte innebörden av att
verkligen ha en liten kuk. Ifall du läst allt jag skrivit så.. Öh,
grattis.. Du vet nu hur patetisk jag är, eller ja.. som folk har fått
mig att bli..
Utan att folk skulle haft så mycket fördommar osv så
skulle aldrig detta "komplex" utvecklas till en mördande psyologisk
sjukdom.
Tack o hej för att ni förstörs mitt liv.
Detta va
egentligen menat att jag skulle lägga ut på ett forum, men blev inte
så, då de klassades som spam tydligen... Man får tydligen inte ha
problem.
Och jag ville skriva av mig osv, så lite folk får veta
sanningen om hur jag egentligen är, att jag verkligen avskyr mig själv,
livet och allt annat.
Well, det började när jag va 15, jag tittade neråt, inget har växt, jag är samma gamla Nico, ända tills jag var 15 hade jag inte brytt mig så mycket. Jag va rätt vältränad, såg ganska bra ut, hade allt jag ville, vänner, tjejer osv. Sen så vände allting, jag slutade dock åka aggressive inlines runt 14 kanske.. Sen flyttade vi till Nacka, de slutade med att jag satt ensam i mitt rum o spelade Habbo, ja Habbo (Jag garvar till och med åt det). Jag va inne dygnet runt i 1 år i mitt mörka rum o åt vitt bröd med mjölk dygnet runt. Och då va detta problemet inte så stort för mig, jag tänkte på det.. Men de va inte det värsta som finns i livet..
Iaf, just då börja de bli som värst, tankarna. Jag satt o tänkte på att ta livet av mig själv, o jag var nära, efter att ha suttit hemma i typ ett halvår o bara vart helt miserabel. Så en kväll fick jag nog, jag drog till londonviadukten/slussen, där vid viking terminalen o bara tänkte, jag ska fan ta livet av mig själv, jag satt uppe på viking terminalens tak o tänkte att jag ska hoppa antingen ner i vattnet eller på marken o bara dö, de va höst just då.. Klockan va typ 1 på natten.. Jag satt där i många timmar o bara tänkte, men jag vågade inte.. Så jag gick hem hela vägen för att pengarna va slut o jag hade inget busskort, de är typ 1-2 mil eller liknande, sen satt jag där hemma i flera månader igen..
Sedan så en dag tog nån kontakt med mig o jag fick en såkallad coach. Som en kontaktperson som gör saker med mig, jag fick ett praktik jobb från de, sen blev jag 16, jag fick praktik på ett internet café på medborgarplatsen, där jobbade jag varje dag, fick massa polare o mådde hyffsat bra, men de dära problemet fanns fortfarande kvar, tänkte på de då och då, och under den tiden hittade jag en jätte fin tjej över internet, som jag hade snackat med på Habbo för år och dar sedan, så snackade vi på msn, vi träffade på riktigt och var tillsammans i 3 månader, och hon tog min oskuld och jag hennes, dock träffades vi bara helger, o vi mös o hade de allmänt bra, första gången vi skulle ha sex så fick jag knappt upp den, för jag va typ nervös jag vet inte, så vi provade morgonen dagen efter, så blev båda av med oskulden helt plötsligt.. Man kan ju tro att man skulle vara glad, men jag gick in på toa o grät.
O jag grät o grät varje gång efter vi hade haft sex, för att jag bara tänkte på just detta.. Sedan så utvecklades denna vrede jag hade inom mig till nått värre, jag hade polare som var huliganer, jag började slåss o ha mig i månader, socialen fick reda på det, jag va tvungen o sluta eller bara hålla de mer hemligt, men jag valde att sluta, insåg att de va idiotiskt att slåss bara för att få ut sin vrede pga en sådan här sak. Sedan så fick jag veta at jag kanske ska flytta till finland för att morsan ville de, så jag föreberedde mig på det, jag gjorde slut med tjejen 2 månader i förväg för att jag absolut trodde att vi skulle flytta, jag sa typ att de skulle vara bättre att ta farväl innan än dagen innan jag flyttar de skulle vara allt för jobbigt.. Så de tog slut, jag var helt ensam igen.. Inga polare, ingen tjej, bara min dator..
Sedan med tiden så var jag nästan 17, detta utvecklar sig till något värre. Jag försökte gymma, men de går inte, för att då måste jag ha mjukisbrallor och t-shirt, och jag hade en instruktör, som såg de hela, så jag började nästan gråta till slut, de slutade med att jag aldrig kom tillbaka för att träna. Sedan så blev de så att jag inte kunde sitta ner på tunnelbanan eller liknande, jag stod alltid upp, och om jag satt så blir de i nån särskils position för att de inte ska synas.. Jag bara drömmer om att få slappna av när jag sitter eller är ute i allmänhet.
Jag sitter alltid på speciella positioner som jag blir spänd av och inte kan slappna av, de är jätte jobbigt.. Men iaf, de va i slutet av att jag va 16 som jag faktist började röka på som fan, jag rökte massa o massa, de va de enda som fick mig att sluta tänka på just detta..
Sen ajuste, jag träffade en till person över internet, redan innan mitt ex. En som jag snackade med i 2 år, och som jag träffade med en polare, den här polarn visste jag att han gillade henne mer än en vän.. O bara väntade på att rätt läge skulle komma så han kunde sno henne ifrån mig, så dagen efter vi hade träffats, skriver hon ett långt brev, där hon skriver att hon heter inte det hons a utan något annat, hon är inte 16, utan 14, och hon har ljugit om hela sitt liv, så jag blev rasande, sa att hon kan dra åt helvete o bara deppade ännu mer.. Sen ca 4 månader efter var hon och min bästa polare ihop, nu har de varit tillsammans i över 16 månader..
Med andra ord så under 3-4 år har jag aldrig träffat en tjej irl, på en fest eller liknande, för att jag vet att om de jag är med som är i samma umgängeskrets skulle få reda på detta skulle de bli jävligt illa..
Så jag höll mig till internet, jag kände mig trygg, de fick veta de och sa att de va okej, även om jag visste att de inte var så.. Har träffat kanske 5 tjejer över internet genom åren.. Känner mig helt enkelt trygg i det, men endå inte..
Men sen kommer stadiet 17 till 18 år.
Jag jobbar på ett annat internet cafe i detta läge, då har läget förvärrats helt totalt, jag tänker på detta konstant, jag har långa tröjjer, kan inte gå i tshirt, kan inte sitta ner, kan inte vara ute i allmänt för att de inte ska synas o jag tänker på att ta livet av mig varje sekund som jag låtsas vara glad o älska livet.. Samtidigt som jag får detta praktik/jobb så får jag en lägenhet... Där träffar jag en sjysst snubbe från Skåne som har samma "övervakare" som jag hade.. Han och jag fattade direkt att båda röker.. Det slutade med att jag och han rökte flera gånger i veckan.. Sedan så fick jag väldigt många polare från mitt nya jobb.. En som jag umgicks med nästan varje dag, sen slutade det med att vi va 10 pers varje dag i min lilla 1:a o rökte på nästan varje dag.. O de va jobbigt som fan, redan från dag 1 tänkte jag på att de sitter o skämtar om de och så vidare.. Men jag stog ut, för att jag visste att jag behöver rökat för att ens klara mig, o ens gå vidare..
Men en dag sa de snap, vi tänkte att vi skulle supa för en gångs skull, då hade jag inte supit på kanske 4 månader, så jag tog ett par groggar o fackade ur totalt, tänkte på att de skämtade om de igen.. O igen.. O igen, allt som kom från deras mun handlade om detta, så jag satt mig på toan, jag satt där i typ 1 timme o bara tänkte, shit jag ska fan ta livet av mig, jag orkar inte leva, jag hatar allt o alla o var allmänt emo, bara pågrund av detta. Så efter den hära timmen så har jag suttit där, jag fackar ur totalt, jag slår min toalett i småbitar och skär mig på den så jag börjar blöda lite vid benet när jag sparkade på den.. Sen skallar jag spegeln och går ut ur toan, tar en kniv, sätter den mot bröstet och samtidigt slår polarn mig rakt på käften, jag deckar o den andra polarn hoppar ner på golvet o håller fast mig, jag börjar gråta o polarn med, o till slut lugnar jag ner mig, de 2 brudarna springer ut samtidigt som jag drog fram kniven.. Ända sen dess har alla varit rädda för mig.. De har sagt att jag borde ta de försiktigt, men fuck that, fuck that..
Efter detta så blev de så att en kompis dog, hon tog överdos på Heroin för att ingen hjälpte henne, hon var hemlös, vi hade samma övervakare, de va så vi träffades, jag blev deppig.. Tänkte på varför de tog henne o inte mig, jag som så mycket ville dö, varför kunde de inte ta mig, så jävla självisk jag är.. Men efter detta så fick övervakarn för sig att vi skulle ta piss, alla som hade henne, alltså fick jag o en polare pissa, o vi båda visade positivt.. De va ingen big deal i början, men sen så visade de sig positivt 3-4 gånger, jag blev utkastad.. Men de sköna var att jag kunde pissa i ensamhet, utan att folk tittade på.. Därför jag kunde göra det..
Men sen så räckte det då de va 3-4 positiva svar från pissett. Jag blev skickad till finland till kusinen för en small-rehab, första kvällen hamna jag i bråk med nån skinnhead för att kusinenspojkvän hade nåt otalat med honom, vi drog ner honom o sen satt jag där i 1-2 veckor sen framför datorn på hamsterpaj, då snackade jag med en tjej, nämner inga namn.. Men hon är och var världens underbaraste, jag märkte från dag ett att wow, hon är underbar, jag kallade henne till och med sweetie, och de har jag bara kallat de folk jag verkligen tyckt förtjänar de, de är typ mitt ord för nån jag verkligen bara kan drömma om.. Att jag ens drömmarna är nåt jag förtjänar när jag kallar någon sweetie..
Allt va bra just då, hon gjorde mitt liv ljusare, jag tänkte shit, jag kommer träffa henne, de kommer bli bra.. Allt jag gjorde va för henne just då, hon ville få mig att göra allt bättre..
Men sen dog datorn, fanns ingen dator, jag satt där panikslagen i min ensamhet o saknade henne, även fast jag inte kände henne så saknade jag henne, o jag hade aldrig träffat henne, men de blev så.. Hon betydde, jag förstår inte varför just idag.. Men de va så de var just då.. Sen så ja, blev de nyår, jag söp ner mig rejält, jag övertalade kusinen att jag skulle få dricka bara då.. Så jag fick de, fixade 1 liter jäger och 12 bira, jag drog jägern 11 på morgonen, den räckte fan till 6-7 på kvällen, va packad vid kl 12 typ.. Jag drog på fest med kusinens dotter o hennes kille vid typ 6, men jag va så jävla packad, tog sista slurken av min jäger o drog hem o sov, jag vaknade runt 9-10 fortfarande helt fucking packad, jag tog ett bar bira till o sen ringde jag de o gick ut till halv 12 o drack upp resten av biran och deckade vid 4, de va en av de skönaste dagarna på året, jag va så jävla väck, jag njöt av varje sekund även om jag mådde skit, men ingen snackade skit om mig, ingen, absolut ingen märkte jag..Även om jag satt där med 15 personer i en soffa helt spänd för detta, visst jag kände av att de kunde se.. Men jag sket i de..
Men i alla fall, jag skulle vart där i 2 månader, men jag kom hem efter 1 månad.. Morsan sa att de va okej att bo hemma om jag gick på piss 1ggn i veckan typ, så jag gick på piss, de va nåt av de jobbigaste jag gjort, stå o visa kuken för nån jag inte känner.. Jag sa de till henne, jag har inget dära, jag mår dåligt över det.. Snälla finns de inget annat att göra, hon bara nej.. Så här gör vi, de är så de är.. Så jag gjorde det, fan va jag ville ta livet av mig ännu mer efter det.. Den hära tjejen ringde mig ca 5 minuter efter jag vart på pissett, hon fick mig att bli strålande glad igen, jag bara älskade hennes röst... Hon var underbar helt enkelt.. Vi snackade inte länge då jag skulle köra..
Dagen efter kom vändningen, jag hade gjort allt för denna brud, för jag trodde på henne. Jag hade slutat röka på, jag hade slutat med alla droger i övrigt, och jag hade börjat söka jobb. Utan henne.. Då hade jag aldrig fixat det..
Dagen efter snackar vi på msn, o hon sa ett par saker att de inte skulle funka eller så någonsin om vi träffades o liknande.. O jag fick världens ryck, jag blev så jävla ledsen, jag tror seriöst jag aldrig blivit så ledsen o deprimerad av något eller någon.. Jag blev så sårad, jag drog hemifrån... Jag packade väskan o drog o sket i allt, en väska kläder och 0kr i fickan, jag sov hos en polare i två veckor o fick han tro att jag blivit utslängd hemifrån.. Jag åt typ var 3:e dag.. Så jag fick brorsan att komma med med mitt Nintndo Wii jag hade hemma hos morsan, så jag sålde de till en polare som bor i Karlstad för 1500kr, sen fick jag bo hos honom i Karlstad, köpte en sista minuten biljett o drog dit, jag anlände typ kl 11-12 på kvällen, han hade sin brud med o vi drog till Arenan, typ en nattklubb i Karlstad, de va nice.. Han bjöd mig på massa bira o shots, o jag blev as dyng o allt va härligt.. Vi satt dära o kollade på nåt band o massa dansande fjortisar.. Jag vart härligt packad.. Sen drog hans brud hem på söndagen, jag kom på fredagen... Så då var de bara vi två.. Så jag satt dära hemma hos honom o spelade o satt på hamsterpaj typ hela vardagarna, sen kom helgen igen o han bjöd mig på Arenan igen, o jag blev härligt packad igen.. De gångerna han bjöd mig kände jag aldrig att jag mådde dåligt, utan då var de så nice.. För han dömde mig inte.. Han sket i det även om han visste om det.. Jag glömde nästan att hon existerade, hon bara försvann, för jag hade alkohol o rökat igen, och jag hade fackat upp mitt liv igen, hon höll mig vid den gränsen att jag ville fixa livet, o sen drog ner den totalt igen.. Jag vet inte hur de kan bli så.. Hon var en person som jag aldrig träffat..
Sen så efter 2 veckor åkte jag hem, jag fick flytta hem te morsan igen.. Sen så har jag varit hära, morsan tror att jag inte tar nåt osv, utan bara dricker.. De va därför jag fick flytta hem, jag gjorde en fuling o sa att hon inte litade på mig osv, så blev de som de blev..
Sen dess har jag fackat ur ett par gånger pga detta.. Senast var nu i helgen, jag tog 2 concerta, rökte typ 4-5 spliffar och drack typ 5 öl o en halv flaska kir.. Under hela den kvällen så satt jag dära o lyssnade på deras hån o skämt om de... När polarn satt o gjorde 2 spliffar så frågade han vilken hög med gräs som var störts, o då säger en brudpolare "den är stört" o pekar mellan benen på honom o inte på högen, o just då fattar jag direkt.. Sen inser jag att hon sitter o stirrar under bordet mellan benen på mig o smågarvar, så gör resten av gänget det med.. O de förstår att jag förstår, men de fortsätter bara för att fortsätta o få mig må dåligt..
Så jag fackar ur, sätter mig på balkongen o vill bara gråta, men jag vill inte.. Inte framför polarna, jag pallar inte... Inte igen liksom..
Enda jag tänker på är detta, från jag vaknar tills jag somnar.. O därför blir de bara värre för varje sekund jag är där.. Jag märkte på deras sätt att agera att de fattade vad jag höll på med.. Sen kommer en brud polare ut på balkongen o försöker snacka med mig, o hon vet om detta sen tidigare, så vi snackar, o hon säger att de inte skämtar om de osv.. O jag bara aa visst sure, skit snack, jag pallar inte, låt mig vara.. Så kommer resten ur för att röka, så säger de nåt skämt igen så säger den hära brud polarn jag snackat med till honom "sluta, gör de inte värre, de är illa som de redan är" o då fattar jag ännu mer.. Sen så sa hon så kanske 5-10ggr att han ska sluta säga saker för att hon visste att jag fattar, men sen konfronterade jag alla, jag stog framför dom o sa detta, jag har inget dära, jag har inte det... Alla bara garvade o ba "de vet väl fan inte vi, vafan snackar du om vi har aldrig skämtat om det".. O jag bara avisst, dra åt helvete o sätter mig helt väck rummet brevid o hör allt de säger, o jag hör va de snackar om.. De tror jag är idioter..
Iaf, jag gick in o sa att jag hörde allt de sa, o de ba "vi snacka inte ens om de, vi snackade om nå våldtäktsmans grej" o jag bara började garva o bara tyckte att de var patetiska.. Sen satt jag dära ensam en stund, ett par la sig o jag o 2 till var uppe, sen så lugnande jag ner mig lite o vi tog ett par till zutts o spelade Soul Calibur. Denna gången fackade jag ur totalt, jag kan inte skriva det i ord hur de egentligen var..
Jag har ingen aning varför jag egentligen skrivit allt detta, jag skulle kunna lägga in minst 500 saker till, men jag orkar inte det.
Men frågan för detta var i alla fall..
Är jag psykopat?
Jag dricker o knarkar för att de är de enda som håller mig vid liv.
Men endå är de det som gör så att jag vill ta livet av mig ännu mer pga polare som påstår att de inte snackar om de eller så, men de gör de.. Att de inte säger de direkt till mig utan håller de undan förvärrar ju bara det hela.. Men för att sammanfatta det hela, jag är född med liten kuk, jag har liten kuk, jag kan inte träna, gymma, sitta ner på allmänna ställen eller runt polare, står alltid upp, tänker på detta dygnet runt och folk säger att jag får för mig att jag bara tänker mig in i varje situation som att folk skulle skämta o håna om och mot mig för detta, de säger det även om jag vet att de är sant.. Och jag tänker på att ta självmord de minuterna på dagen jag har att tänka på annat än min lilla kuk..
De många inte förstår att de är en sjukdom. De är inget i början, men med åren utvecklas de till en sjukdom som inte finns i böckerna..
Men folk verkar inte förstå allvaret i det.. Folk säger du har komplex, de är så de är, du bara tänker för mycket på det..
Well, jag säger.. Testa att leva med liten kuk när du är 18 år, snart vuxen och vill leva ett normalt liv utan att behöva känna paniken varje gång du går ut.. Då kan folk komma med sina hån o skämt o "du är så jävla patetisk, vafan och om du har liten kuk, vem fan bryr sig" efter ni har provat på det.. Då kan ni komma o säga sånna saker..
Jag ville bara skriva av mig, för att folk förstår inte innebörden av att verkligen ha en liten kuk. Ifall du läst allt jag skrivit så.. Öh, grattis.. Du vet nu hur patetisk jag är, eller ja.. som folk har fått mig att bli..
Utan att folk skulle haft så mycket fördommar osv så skulle aldrig detta "komplex" utvecklas till en mördande psyologisk sjukdom.
Tack o hej för att ni förstörs mitt liv.
Detta va egentligen menat att jag skulle lägga ut på ett forum, men blev inte så, då de klassades som spam tydligen... Man får tydligen inte ha problem.
Och jag ville skriva av mig osv, så lite folk får veta sanningen om hur jag egentligen är, att jag verkligen avskyr mig själv, livet och allt annat.
Tror ni det hjälper att bara skriva ett hjärta? -.-
Nico, jag känner igen mig i mycket av detta.. men har inte vatt i så mkt skit :/ .. Du måste sluta hänga upp dig på det. Hitta en tjej som gillar dig för den dur är!! du kommer hitta om du bara letar. Hitta en tjej som kan få dig att må bra. Våga ta för dig lite så kommer du hitta nån, våga riskera...
Nico, jag vet en bok du borde läsa/lyssna på what ever. Boken heter "självkänsla nu!" och är skricen av Mia Törnblom.
För oavsett vad jag säger och tycker så kommer det inte ändra din syn på livet. Du måste själv bestämma dig, givetvis behöver du hjälp och skulle du av nån anledning vilja ha mitt stöd så ställer jag givetvis upp. Men steg ett är att du måste lära att älska dig själv, och förstå att du duger som du är.. <3
<span style="font-size: x-small;">
Nico, jag vet att du mår dåligt och jag har förstått allvaret i detta. Jag vet också att inget jag säger kan få dig att må bättre, jag vet att du inte lyssnar på mig och jag vet att du säkert inte ens vill att jag ska skriva till dig. Jag tycker iaf att det är SKIT jobbigt att du mår såhär, jag är 100% ärlig i det, du kommer aldrig tro mig, det vet jag. En till sak jag vet är att du inte tycker att det finns någon anledning att bry dig om vad jag säger till dig. Det är okej för det är inte det jag begär, jag vill bara att du ska tro på det jag skriver.
När jag blev påkommen med sakerna jag höll på med i Uppsala så kändes det att mitt liv inte fanns längre. När jag behövde flytta hem och lämna allt och alla jag mått så bra av i flera månader så ville jag vända mig ut och in för att hitta en lösning, men det fanns ingen för allt som hade hänt var redan offentligt.. Det var kört och det visste jag, det ledde till att jag grät varje dag och mådde illa av vissa låtar på datorn osv. Jag kunde alltså inte göra annat än att ba ligga i sängen och ba göra inget. Allt var meningslöst och det blev inte bättre när min morsa tog ifrån mig friheten av att få träffa folk jag ville träffa. Allt det där kändes förjävligt och jag har aldrig känt mindre livsglädje någonsin förut, jag visste ingenting av vad som väntade mig i framtiden (då menar jag de närmaste veckorna och månaderna) eller vad jag ville göra. Dock handlade det inte om vilja för mig då.. För den var onödig för mig de första veckorna eftersom mina föräldrar var så chicken. Det jag vill ha sagt är egentligen inget annat än att typ.. Jag vet inte Hur du känner men jag tror att jag vet på vilket sätt du känner dig för så har jag också känt nu och det är typ hemskt.. Jag kände så i en vecka typ som mest och du verkar känna så i stort sett varje dag, det tynger mig för jag bryr mig om dig och jag tänker på det rätt ofta.
Jag har sagt det förut men säger det än en gång, du har gjort skillnad i mitt liv och jag vill verkligen kunna göra nått eller säga nått som kan påverka dig positivt. Och Nico.. Jag saknar dig jättemycket! Jag saknar tiden med dig och jag är ledsen över att det blev så knäppt förut.
Jag kan säga att jag inte vet vad som innebär att älska en människa förutom sin familj men du är jäkligt nära även ifall vi nästan aldrig hörs längre osv.. Så mycket bryr jag mig om dig och jag vill verkligen inte att något ska hända dig eller att du ska hitta på något dumt.
Du ska veta att du alltid kan ringa mig om du vill prata eller om du ba vill ha sällskap i örat, jag finns för dig!
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/geekfuck/180834164/
Visa toppen
Show footer