jag fattar inte..

alla vänner säger: du är fin, det är inget fel på dig gumman, jag vill ha ditt utseende, du är stark osv.
jag är less på att höra det. jag vet sanningen själv, att inget av det stämmer.
det är jag som ser mitt verkliga jag varje gång jag byter om varje morgon, det är jag som går runt med mitt utseende o skäms bara av att en kille kollar på mig, ingen ser vad som finns långt inuti mig, smärtan jag går runt på , om jag inte mått som jag gör hade jag kanske slutat plågat mig själv men allt inom mig blir förjobbigt.. jag klarar inte av det o allt gör mig så jäkla svag att jag inte orkar hela vägen alltid.. antingen svimmar jag o ligger där flera timmar eller så sitter jag med musiken i öronen o gråter mina floder i min ensamhet.. jag vet inet hur mycket mer jag ska behöva stå ut med, vill ändra på mig själv men allt gör mig för svag.. önskar jag hade kraften att göra så det alla säger stämmer..

Jag förstår PRECIS vad du menar!
Men jag som en utomstående person säger till dej med 110% ärlighet att jag ser inget fel på dig!
Jag vet att det är skitsvårt att ta till sig, men man måste försöka, jag kan inte ta komplimanger för större delen av mitt liv har jag varit mobbad, och är fortfarande väldigt illa omtyckt av vissa männsikor,
Men man måste fortsätta kämpa, även fast man tycker att det ser mörkt ut nu, så måste man försöka en stund till, för när som helst kan det uppstå en sk. "turningpoint" som man ser i alla filmer etc. och det kan bli hur bra som helst.
Man kan inte vara 100% säker, men umgås med de männskorna som du trivs med, gör det du tycker om, och lägg inte ner tid på att tänka och grubbla för mycket.
Jag är en grubblare och man kommer inger vart på det, man bara gräver ner sig själv.
Jag har börjat gå i en färdighetsträningsgrupp på BUP, där man får lära sig att inte döma sig själv och andra.
Och det är väldigt skönt! :)
OCH, om du vill prata av dej någon gång, så är det bara att höra av sig! :) Ok?? :)
KRAM!