October
Tuesday 28 February 2012 photo 2/3
|
Change
(har ingen passaden bild)
det känns som om mitt liv sakta rasar ihop
dagen då jag flyttade för att börja på gymnasiet
jag tappade all kontakt med alla mina vänner fast dom sa att dom skulle vara där för mej
min ex pojkvän var nära på att dö, jag satt bredvid honom på sjukhuset och såg hans stängda ögonlock jag kramade hans hand hela natten
vart var tacken för jag räddade hans liv?
han brydde sig inte
han brydde sig inte om hur jag mådde och har mått
han ignorerade mej i flera månader men det enda han sa till mig var att han älskade mej
när vi gjorde slut sa han att han aldrig hade vetat om han älskat mej eller inte
alla som jag vågar prata med slutar prata med mej efter några veckor
är jag en som inte går att prata med eller som någon kan lita på?
när jag känner att jag blivit starkare rasar värden bara igen för mej
när jag är hemma på lov vill jag börja skolan igen
begrava mej i skolarbete och inte tänka på något annat än vad jag måste göra just då
min mormor använder mej som något hon kan skryta om
något hon kan klaga på
min familj förstår inte hur jag mår
ingen kan
inget vet
Annons
Låter som att du går igenom en hel del. Förstår att du har det jobbigt. Att förlora vänner är aldrig enkelt och allt det där med pojkvänen måste vart väldigt jobbigt. MEN det kommer gå över. Tyvärr råkar vi alla ut för jobbiga dåliga förhållanden nån gång i livet. Men det gör oss starkare och man lär sig av sina misstag. Man blir formad som människa av allt man genomgår. Om du känner att allt känns för jävligt och att ingen förstår dig så har du bara pratat med fel personer. Det finns ingen som är helt ensam om att ha gått igenom något. Det finns alltid nån som känns precis som du! Om du verkligen behöver prata så kan du vända dig till en psykolog eller kurator.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/502532165/
Visa toppen
Show footer