Wednesday 18 April 2012 photo 1/1
|
(Bilden är gammal!!)
Hemma efter lite över 2 veckor på avdelning 365 samt 362 på Östra Sjukhuset. Sluta aldrig med mediciner på egen hand, du vet aldrig vad som kan hända. Jag stod på Litium under ungefär 3 års tid och utöver det hade jag Seroquel, Ritalin och Abilify. Tänkte att: Nu mår jag bra! Nu trappar jag ner! Och hur länge höll det? 3-4 månader? I början var allt okej, sedan började det svänga igen. Enormt. Läkaren försökte övertala mig att börja ta i alla fall Litium igen, men jag vägrade. I stället sattes Ergenyl in, som är en mildare form av stämningsstabiliserande. De sista veckorna hade jag fruktansvärda självmordstankar, men jag var så trött och slut att jag verkligen inte orkade genomföra det. Kanske vågade jag inte heller, jag vet inte. Jag träffade min nya läkare på öppenvården, bara 6 dagar innan jag åkte in akut. Han lyssnade inte, han såg bara min "ADHD-problematik" som jag inte alls har någon form av problem med. Jag försökte förklara, men orkade inte riktigt. Det slutade med att han satte in Concerta, vilket jag egentligen inte behöver men jag orkade inte bry mig ett dugg. Sedan ville han hänvisa mig till vårdcentralen. Nu är det så att jag har haft kontakt med både BUP och vuxenpsyk under 10 års tid och att, med min problematik, hänvisa mig till vårdcentralen är förödande. Där och då bestämde jag mig för att byta öppenvård. Från Gamlestaden i Göteborg, till Härryda.
Söndagen efter vårt trevliga lilla möte på psyk, åkte jag och pappa in akut till Östra. Jag orkade inte mer. Först fick jag komma upp till avdelning 365 men efter ett läkarsamtal beslutades det att jag så snabbt som möjligt, i mån av plats, skulle flytta över till 362 eftersom att de misstänker bipolär sjukdom och då måste jag ligga på en avdelning som inriktar sig på just det. De har för övrigt misstänkt just det här under 5 års tid, men först NU, när jag begär det IGEN ska de faktiskt göra en riktig utredning i stället för att bara medicinera. KBT står även på listan, samt en Borderlineutredning.
Jag är i alla fall hemma nu. Det är skönt. Man blir inte bättre än vad jag är på en avdelning, det är inte bra att ligga inne för länge. Man måste komma ut i vardagen och ta tag i saker för att faktiskt få må riktigt bra igen. Ingen gör det åt dig, DU måste göra grovjobbet. Man tänker inte så när man är nere på botten, det vet jag. Då vill man att alla andra ska hjälpa, man nästan skriker: "Hjälp mig för fan!" Du kan om du vill. Vill du inte, då tar du dig aldrig upp.
Står i alla fall på Litium, Ergenyl och Concerta för tillfället. Planen är väl att Concertan ska väck, eftersom att den inte hjälper mig. Jag behöver ingen medicinering för min ADHD. Lergigan V.B, fast jag tar sällan V.B tabletter.
Annons
Jennifer Jarlow
Wed 18 Apr 2012 10:56
Du har helt rätt med att man måste ha en bra inställning!
Lycka till i framtiden!
Lycka till i framtiden!
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/504354198/