October
Wednesday 23 May 2012 photo 1/3
|
Change
här har ni en otroligt vacker bild på mig.
~den kan ignoreras~
jag har ingen aning om hur jag gör det här. eller ens varför.
klockan är 02.02.
jag har haft otroliga sömnproblem i flera månader nu. varför vet jag inte. jag bara blir inte trött, alls. igår ringde umo och berättade att jag kunde få komma in idag på eftermiddagen. det tog dem 2 och en halv månad. jag fick kontakt med dem med hjälp av min mentor och skolsköterska, det tog 3 månader, en hel hög med mail och flera dagars skolk för att de skulle förstå vad det är som pågår.
det var en hemskt lång tid.
min mor. hon har inte riktigt förstått det hela än. hon verkar vilja ignorera och förminska allt.
"du är lite annorlunda, inte psykiskt störd. du behöver ingen hjälp, bara stå ut."
ja, lite bakgrundshistoria.
jag har varit mobbad, ja. jag var bara den mest naiva ungen de kunde hitta så det blev jag som blev mobboffret. det var ju egentligen inget med mig som stack ut, andra intressen. men inget som stod ut. sen allt eftersom de sa att jag var annorlunda och borde behandlas så, så knackades ju tanken in att jag var liten och patetisk.
jag har alltid varit lite mer kreativ och ensam.
sen har vi lite pinsamma situationer som hjälp deras mobbing och fått mig att bli ännu mindre.
jag har ingen tragisk historia om att mamma knarkade osv. pappa har jag väldigt dålig kontakt med dock. men vi träffar honom, får pengar, presenter och när vi väl är där så går vi ut och verkligen gör saker.
egentligen inget fel.
Jag är väldigt deprimerad, kritisk och.. störd antar jag.
just nu vill jag inte sjunka så lågt att jag skulle ta livet av mig, men om nån skulle hota med pistol så skulle jag nog skrika åt dem att skjuta.
eftersom jag blivit upplärd att folk som beter sig på ett vis är egentligen är "såna" människor och de andra som bara är glada är "såna"
folk är på olika nivåer så att säga.
så, död eller levande, jag bryr mig inte.
jag har en pojkvän. han är nästan likadan. men han kan vara glad och jag är det som håller honom frisk. säger han iaf.
jag har väldigt svårt att vara glad. ni vet när man sätter på ett falskt leende bara för att slippa förklara hur man mår?
det går automatiskt. lite praktiskt.
men jag känner ingen verklig glädje.
jag är alltid, oavsett hur många människor jag har omkring mig, ensam. men min kille, men mina kompisar. de fixar en fest? för mig? jag är fortfarande ensam. är jag med någon, nånstans, så vill jag hem. jag längtar efter att få vara ensam och bara vara. när jag är ensam har jag alltid någon att prata med. en liten röst som automatiskt svarar. jag vet inte om det är schizofreni eller något sådant. men det är verkligen som en helt annan person.
men "den personen" vill ha ett annat liv än det jag har. jag gör ingenting, jag sitter hemma, målar, myser med killen.
"Hon" vill ut, vara otrogen, supa sig så full att du verkligen inte minns något. det känns nästan som om är kapabel till mord. hah. jag fantiserar som hur jag faktiskt ska kunna ta mig in hos folk jag känner och vet precis hur jag ska få slut på dem. det låter så löjligt. men det verkar så precis, jag vet exakt i minsta detalj. jag har många fantasier om hur jag skulle kunna döda folk, de kommer hela tiden. jag ser ett objekt och vet precis hur jag ska använda det.
nu börjar det här bli långt...
nu får det ta slut här. jag har väldigt mycket mer att skriva, men jag är dålig på att få ner allt. allt är ju otroligt mycket mer komplicerat i mitt huvud ofc.
men det här får ni nöja er med. jag vet inte ens hur sammanhängande texten är.
äsch.
klockan är 02.34
Annons
Anonymous
Wed 23 May 2012 20:22
vill du prata med nån så finna jag här, ta hand om dig, kram :) <3
Anonymous
Wed 23 May 2012 09:04
Dom jävlarna som mobbade/mobbar dig e idioter!!
hör du typ röster i huvudet som vill två olika saker?
hör du typ röster i huvudet som vill två olika saker?
Anonymous
Sun 27 May 2012 16:01
E hon typ din onda sida då...för försök att inte lyssna på henne :)
Låter väldigt mycket som att du är deprimerad. Att få hjälp kan ta långtid. När man är riktigt deprimerad är det valigt att man drar sig undan. Man lever med sig själv och sina tankar. Tankarna kan då bli en stor del av livet. Bli mer verkliga och man litar tillslut med på dessa tankar en verkliga livet själv. Mitt råd till dig är att komma ut och umgås med folk även om du tycker det är tråkigt eller jobbigt. Försök att prata med dig själv att den fantasin du kallar för "person " inte fins. Försök att inte fly in i fantasins värld. Flyr man för mycket kan man bli väldigt sjuk.
Anonymous
Wed 23 May 2012 04:53
tack för dina råd :)
jag försöker komma ut och göra saker, det har jag blivit lite bättre på i väntan på att få hjälp.
nu är det lite så att det är bara fantasins värld jag litar på. den verkliga världen är så komplicerad. jag har väldigt svårt att bete mig i sociala situationer då jag blev så utknuffad att jag blivit van med att vara ensam, så jag har väldigt svårt att göra saker ute med människor.
jag försöker komma ut och göra saker, det har jag blivit lite bättre på i väntan på att få hjälp.
nu är det lite så att det är bara fantasins värld jag litar på. den verkliga världen är så komplicerad. jag har väldigt svårt att bete mig i sociala situationer då jag blev så utknuffad att jag blivit van med att vara ensam, så jag har väldigt svårt att göra saker ute med människor.
Ja, jag förstår det. Människor kan vara väldigt svåra i bland.
tough-fluffy
Wed 23 May 2012 02:48
Jag har läst texten men jag kommenterar det sista av olika anledningar.
Jag hör ingen röst som säger åt mig att döda folk men jag fantiserar väldigt ofta om att göra någon något ont. Det spelar inte ens någon roll vem det är. T.o.m. någon jag verkligen älskar kan jag fantisera på detsättet om.
T.ex skulle jag vilja veta hur lång tid det tar att kväva någon med en bit plastfolie.
Saw-filmerna finner jag väldigt intressanta och jag skulle vilja göra något liknande men jag skulle inte klara av det för jag har inte ett sådant mastermind. Men det andra känns det som att jag skulle klara av att göra utan problem. Skära någon bara för att se dem förblöda...
Jag ville bara säga att du inte är ensam om att fantisera om dessa saker. Och jag tycker väl inte att jag är sjuk direkt.
En fråga: Känner du att du verkligen skulle kunna klara av att göra det du fantiserar om?
Jag hör ingen röst som säger åt mig att döda folk men jag fantiserar väldigt ofta om att göra någon något ont. Det spelar inte ens någon roll vem det är. T.o.m. någon jag verkligen älskar kan jag fantisera på detsättet om.
T.ex skulle jag vilja veta hur lång tid det tar att kväva någon med en bit plastfolie.
Saw-filmerna finner jag väldigt intressanta och jag skulle vilja göra något liknande men jag skulle inte klara av det för jag har inte ett sådant mastermind. Men det andra känns det som att jag skulle klara av att göra utan problem. Skära någon bara för att se dem förblöda...
Jag ville bara säga att du inte är ensam om att fantisera om dessa saker. Och jag tycker väl inte att jag är sjuk direkt.
En fråga: Känner du att du verkligen skulle kunna klara av att göra det du fantiserar om?
Anonymous
Wed 23 May 2012 04:34
Det var precis den! läste del 2 och 3 nu oxå :) ska fortsätta en bättre tid på dygnet att läsa på bara, jag lovar. men den verkade väldigt bra :D
att pröva skadar ju aldrig, och om det inte funkar så måste du ju inte fortsätta heller. :)
att pröva skadar ju aldrig, och om det inte funkar så måste du ju inte fortsätta heller. :)
tough-fluffy
Wed 23 May 2012 04:37
Du får gärna bevaka eftersom jag inte accepterar några vänner på just den "bilddagboken". Håller på och skriv del 11 just i detta ögonblick faktiskt. =)
Nej precis. Någon gång ska jag testa det och se om det ger mig något överhuvudtaget. =)
Nej precis. Någon gång ska jag testa det och se om det ger mig något överhuvudtaget. =)
31 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/505639354/
Visa toppen
Show footer