Nästa bild

Föregående bild

Ändra

0

0

0

0

0 Visa hela listan

~Ingenbehöverläsaomdemintevill~
Skära sig, det har jag inte gjort på 3 år nu, men för 2-3 dagar sen så var det nära att jag bröt ihop, och fick även då känslan att jag "måste" skära mig igen... Jag hatar den känslan men det är som ett tvång, dock så har jag stått emot då jag har fått "prata ut" med en person nu, vilket jag aldrig gör då jag ej kan lita på någon, jag tror att jag endast litar på 2-3 personer, som jag kan prata ut med, vilket gör det jävligt svårt att avbelasta sig...
Anledningen till att jag känner såhär är att jag ständigt har problem hemma... Hos min pappa så har jag ingenting att göra, inga kompisar att träffa, endast sitta och kolla på TV hela dagarna, och tänka på hur dåligt livet är. Min pappa har enligt mig problem med alkohol, så fort han kommer hem så öppnar han en öl/dricker vin, och gör detta tills han går och sover. Detta påverkar mig mycket med.
Hos min mamma är jag ständigt under press, hon tjatar om pengar, att jag ska göra saker, hela tiden, vilket för er kanske inte verkar som någonting, men tro mig. Efter ett tag så tar det på en.
Sedan problemet att inte kunna prata ut med någon, hålla allt inom sig tar verkligen på en, tillslut bryter man ihop.
Jag har inte känt mig så här nere, tror att jag aldrig har gjort det innan, börjat tänka på vad som har fått mig att känna så nu, stress? Skolan? Jag kan inte komma fram till någon vettig anledning...

Så, det är min berättelse om mig just nu.
Texten blev säkert asrörig och ingen förstår säkert ett ord, det här är även inte allt men jag orkar inte skriva mer nu.

~Tack till den som hjälper mig, som jag kan prata ut med. Du är guld värd.~

Uppladdare

nAlive

har 13 bilder i gruppen

Taggad med

Bilden saknar taggar

Geotag

Senaste smygtittare

Bilder från besökare

Ingår i album

bilder

Kamerainfo

Kamera

Brännvidd mm

Bländare

Slutartid

ISO

Datum

Läs bild­information

/ej-inloggad/comments.html

eller:

Skicka

HallonBoat fre 8 jun 2012 19:27

Det är typ samma för mig, hatar att inte kunna prata ut med någon och att min mamma nästan alltid har något jag ska göra liksom, alltid ska jag vara bra osv.. ):

- Läs mer -

Fubar fre 8 jun 2012 12:21

Gud... Jag läste det här och undrade om jag skrivit det själv..! Jag är i precis samma situation som du (inklusive impulserna att självskada) doch har jag en del psykiska sjukdommar också, men jag förstår verkligen hur du har det. verkligen!
En mamma som aldrig är nöjd gör verkligen ont!
Mitt förslag är att du skaffar någon hobby du kan ta med dig til din pappa.
Fotografera, måla, jogga? något du kan hålla på med i timmar och distrahera dig med!

Behöver du prata så kan jag alltid försöka lyssna! <3

- Läs mer -

Disturbed-Angel tor 7 jun 2012 22:25 - moderator för gruppen

Det låter bra att du i alla fall har någon att prata med. Det jag skulle tipsa dig om är att prata med någon psykolog eller liknande. Även att försöka berätta för dina föräldrar att du mår dåligt skulle kunna hjälpa dig. Det är jättebra att du inte skär dig längre. För att självskada ger bara mer problem .

- Läs mer -

nAlive tor 7 jun 2012 22:49

Hej.
Att prata med psykolog, eller mina föräldrar är svårt, då jag har svårt att lita på folk, och en okänd människa, t.ex. en psykolog. Mina föräldrar kan/vill/vågar jag inte berätta för, för jag är "rädd" för att de kommer bli arga, och undra varför jag inte sagt något innan, detta har som sagt hållt på ett tag.
Att jag har slutat skära mig är givetvis jätte bra, men det är ju det att jag är så himla nära att börja igen... Känner att det skulle hjälpa att röka, men, vill inte det heller... Men känner ett tvång att göra något/båda av det...

- Läs mer -

Disturbed-Angel tor 7 jun 2012 23:49 - moderator för gruppen

Du måste fortsätta kämpa , att skada dig är ingen lösning. Det gör bara allt sämre. Förstår om du inte vill prata med dina föräldrar. Me en psykolog skulle jag verkligen rekomendera. De har tystnadsplikt så alt du säger stannar mellan dig och din psykolog. Dem är dessutom proffesionella och har hört allt så du behöver aldrig känna dig konstig inför dem. Dem kan hjälpa dig hantera dina känslor på ett bra sätt.

- Läs mer -

nAlive fre 8 jun 2012 01:45

Att skada mig är ju ingen lösning nej, men dessa tvångskänslor gör det inte bättre...
Ja en psykolog skulle ju vara bra, men jag skulle inte kunna prata med dem, det skulle bara inte gå... Att bara skriva här, eller prata med vänner är jättesvårt...

- Läs mer -

Disturbed-Angel fre 8 jun 2012 01:51 - moderator för gruppen

Jag förstår dig till hundra procent. Att ta första steget är svårt. Och det är väldigt bra att du vågar skriva här i alla fall.

- Läs mer -

990204 tor 7 jun 2012 20:48

har de precis samma hos min pappa,så fort jag kommer dit så är det ett riktigt helvete,samma visa varje gång,gå in i vardagsrummet,sätta sig i soffan o glo på tv.
har inte eget rum ELLER säng hos pappa,jävligt äckligt om jag säger så.
får inte gå ut för han heller,han tror att jag ska bli våldtagen eller nått sånt,
hatar detta:/
så förstår hur du menar,

- Läs mer -

nAlive tor 7 jun 2012 21:24

:/ Jag har eget rum, men endast en säng därinne och om jag skulle ligga där o tänka/deppa hela dagarna så skulle de ringa ambulans eller nått och tro att jag var döende...
Ute finns det INGET att göra... Han bor på landet, och visst det är det inga problem med om jag skulle ha något att göra när jag var där...

Ja, jag hatar med det här skiten... /:

- Läs mer -

eemeliesjoberg tor 7 jun 2012 20:40

Hos din pappa är du uttråkad och vill prova ny saker! Hos din mamma, det är klart att man bryter ihop efter ett tag. Förstår dej till 100%

- Läs mer -

nAlive tor 7 jun 2012 21:22

Jo, hos min pappa som bor på landet, finns det inget nytt att göra, jag har fötsökt... Och jag kan inte åka nånstans för han har druckit... Så fast där...

Usch vad jag hatar det! Vill inte börja skära mig igen!

- Läs mer -

11 kommentarer på denna bild

Direktlänk:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/506205107/