oktober
onsdag 27 juni 2012 bild 2/9
|
Ändra
Fin bild iallafall.
SNÄLLA, kommentera & skicka pm om ni läste allt!
Djup Depprision och Ångest + attman inte kan hantera sin ilska, är ingen bra kombination.<o:p></o:p>
Det här är bara en del av sakersom hänt, de där är EN dag, av mitt 15 åriga liv.<o:p></o:p>
Man börjar prata med folk om saker, så tycker man liksom att, ah men jag mår bra, det är inge fel. Men egentligen mår man skit i flera år, men vågar inte säga det till någon, så mangår å håller det inom sig under flera års tid, så till slut blir det för mycketså man bara vill försvinna. Och man pratar fortfarande inte med någon. Minabästavänner där jag bodde förut skickade mig till först BUC ( barn &ungdoms center ) för dom såg på mig att jag inte mådde nå bra , gick ditungefär 3/4 ggr / månad, men fick inte ur mei ett skit av de som behövdes. Jagslutade gå dit, jag slutade gå till skolan, satt bara instängd på mitt rum.Ville inte gå ut, ville inte gå någonstans. Jag hittade aldrig på grejer medmin familj, jag satte dom åt sidan, för jag orkade inte med att dom skulle semig må dåligt. Jag åkte varje dag efter skolan till ********* och var där tilltyp 9 på kvällen. Kom hem , gick in på mitt rum och la mig och sov. Försov migväldigt ofta till skolan, så hade extremt mycket frånvaro. När jag kom tillskolan, blev jag utslängd från lektioner nästintill varje gång. Jag orkade barainte med någonting. Kom hem från skolan en dag, och va på ett helvetes humöreftersom att jag varje dag blev retad & fick höra 3000 kommentarer om hurjag såg ut bara genom att gå genom stan. Mamma sa något till mig, kommer inteihåg vad. Å mitt humör gick åt helvete, jag slog sönder allt inne på mitt rum,slog & sparka på dom som kom i närheten av mig, Min storasyster (25 år) minmamma, och min låtsas pappa fick trycka ner mig i sängen för att jag skullekunna lugna ner mig, jag slog de hårdaste jag kunde och orkade, sparkade tillsjag inte kunde röra mig, skrek saker till dom som jag aldrig skulle göraannars. De bara slocknade för ögonen, och jag visste inte vad jag höll på med.Slog & sparka i 2 timmar typ. Slog sönder väggen, grejjer ramla ner frånväggen, bokhyllan, allt. Jag gick in på mitt rum å stängde in mig. Ringde minbästavän och bara grät, kunde inte ens prata. ****(storasyster) hörde vad jagsa till henne så hon gick in och tog min telefon, jag sparka till henne iansiktet och sa: ''du ger fan i mig och min telefon din äckliga jävlahora!!!!'' Hon lyckades ta min telefon och gick ut från mitt rum , och låstemin dörr. Jag slog upp dörren, gick lugnt dit, och sa ''Kan jag få min telefon?SNÄLLA ! '' mamma sa ; Nej , ****** . du behöver inte den. Då sa jag : Bra, dåbehöver inte ni mig heller. Jag dampa ur å stack hemifrån. Kom tillbax 2/3timmar senare, hade lugnat ner mig, och sa : Kan jag få min telefon nu ? Fickbara nej till svar. Fick tillbaka min telefon 5 dagar senare, och har jag mobilförbud,så är inte jag någon glad person! Mamma skickade mig till SOC , gick dit, fickstödfamilj, åkte aldrig dit, skötte mig inte. min bästavän sa; snälla ******,för ditt eget bästa, om jag pratar med UM ( ungdomsmottagningen ) och fixar enkurator där som du kan prata med, går du dit då? Jag sa aa det gör jag, för närhon sa till mig, så fattade jag att det inte var bra, att jag hade blivit någonannan. Att jag va på väg åt helt fel håll. Jag började prata med en som heterÅsa, och kände att jag fick ur mig de jag behövde hos henne, hon slutade höraav sig, jag ringde & smsa, flera gånger per dag, men hon svara inte ochhörde inte av sig, hon skicka sms en dag och skrev att hon hade semester, atthon va hemma och sjuk, och massa annat. Men flera av mina andra kompisar gicktill henne och prata, så hon va där. 4 dagar innan jag flyttade hit, så tog jagmed mig min bästavän och gick till henne. Jag fråga dom andra som jobbade därom hon va där, aa sa dom, hon har ett möte nu , men de är klart om 10 min, såsätt er ner å vänta så kommer hon.<o:p></o:p>
10 min senare kom hon ut, jag sa: Hej åsa ! nu äre såhär att jag ska prata med dig i fem minuter:<o:p></o:p>
Hon: Då får ******** stanna ute<o:p></o:p>
Jag: nej, finns ingen anledningtill det<o:p></o:p>
Hon ; okej då, kom nu då. *gickin till hennes rum*<o:p></o:p>
Jag: varför har du inte hört avdig ?<o:p></o:p>
hon: jag har varit sjuk och..<o:p></o:p>
Jag: de säger du hela tiden .känner ingen anledning till att gå å prata med dig, när du , som utbildadkurator, sviker en , och säger att man är sjuk. Har inget mer att säga dig, sånu går vi. Hejdå!<o:p></o:p>
Hon: jaha .. men .. ****** ..vänta!<o:p></o:p>
Jag : hörde du nyss vad jag sa ?eller struntade du i det åxå? Hejdå.<o:p></o:p>
Så gick vi. Å sen dess har alltbara varit ett helvete ..<o:p></o:p>
Anledningen till att jag intenämnde namn, är för att jag inte vet om dom vill stå med på internet. Vill intenämna mitt namn heller.<o:p></o:p>
Då tänker säkert du, du nämnde namnet ''åsa''?,
japp, de gjorde jag! men henne bryr jag mig inte om .
hade hon skött sitt jobb, så hade de inte varit såhär nu !
Men om det är någon som förstårmig, snälla, skicka PM till mig, jag behöver någon att prata med innan jag görmig illa ännu mer..<o:p></o:p>
jag klarar inte det här nå mer.<o:p></o:p>
varför ?
Djup Depprision och Ångest + attman inte kan hantera sin ilska, är ingen bra kombination.<o:p></o:p>
Det här är bara en del av sakersom hänt, de där är EN dag, av mitt 15 åriga liv.<o:p></o:p>
Man börjar prata med folk om saker, så tycker man liksom att, ah men jag mår bra, det är inge fel. Men egentligen mår man skit i flera år, men vågar inte säga det till någon, så mangår å håller det inom sig under flera års tid, så till slut blir det för mycketså man bara vill försvinna. Och man pratar fortfarande inte med någon. Minabästavänner där jag bodde förut skickade mig till först BUC ( barn &ungdoms center ) för dom såg på mig att jag inte mådde nå bra , gick ditungefär 3/4 ggr / månad, men fick inte ur mei ett skit av de som behövdes. Jagslutade gå dit, jag slutade gå till skolan, satt bara instängd på mitt rum.Ville inte gå ut, ville inte gå någonstans. Jag hittade aldrig på grejer medmin familj, jag satte dom åt sidan, för jag orkade inte med att dom skulle semig må dåligt. Jag åkte varje dag efter skolan till ********* och var där tilltyp 9 på kvällen. Kom hem , gick in på mitt rum och la mig och sov. Försov migväldigt ofta till skolan, så hade extremt mycket frånvaro. När jag kom tillskolan, blev jag utslängd från lektioner nästintill varje gång. Jag orkade barainte med någonting. Kom hem från skolan en dag, och va på ett helvetes humöreftersom att jag varje dag blev retad & fick höra 3000 kommentarer om hurjag såg ut bara genom att gå genom stan. Mamma sa något till mig, kommer inteihåg vad. Å mitt humör gick åt helvete, jag slog sönder allt inne på mitt rum,slog & sparka på dom som kom i närheten av mig, Min storasyster (25 år) minmamma, och min låtsas pappa fick trycka ner mig i sängen för att jag skullekunna lugna ner mig, jag slog de hårdaste jag kunde och orkade, sparkade tillsjag inte kunde röra mig, skrek saker till dom som jag aldrig skulle göraannars. De bara slocknade för ögonen, och jag visste inte vad jag höll på med.Slog & sparka i 2 timmar typ. Slog sönder väggen, grejjer ramla ner frånväggen, bokhyllan, allt. Jag gick in på mitt rum å stängde in mig. Ringde minbästavän och bara grät, kunde inte ens prata. ****(storasyster) hörde vad jagsa till henne så hon gick in och tog min telefon, jag sparka till henne iansiktet och sa: ''du ger fan i mig och min telefon din äckliga jävlahora!!!!'' Hon lyckades ta min telefon och gick ut från mitt rum , och låstemin dörr. Jag slog upp dörren, gick lugnt dit, och sa ''Kan jag få min telefon?SNÄLLA ! '' mamma sa ; Nej , ****** . du behöver inte den. Då sa jag : Bra, dåbehöver inte ni mig heller. Jag dampa ur å stack hemifrån. Kom tillbax 2/3timmar senare, hade lugnat ner mig, och sa : Kan jag få min telefon nu ? Fickbara nej till svar. Fick tillbaka min telefon 5 dagar senare, och har jag mobilförbud,så är inte jag någon glad person! Mamma skickade mig till SOC , gick dit, fickstödfamilj, åkte aldrig dit, skötte mig inte. min bästavän sa; snälla ******,för ditt eget bästa, om jag pratar med UM ( ungdomsmottagningen ) och fixar enkurator där som du kan prata med, går du dit då? Jag sa aa det gör jag, för närhon sa till mig, så fattade jag att det inte var bra, att jag hade blivit någonannan. Att jag va på väg åt helt fel håll. Jag började prata med en som heterÅsa, och kände att jag fick ur mig de jag behövde hos henne, hon slutade höraav sig, jag ringde & smsa, flera gånger per dag, men hon svara inte ochhörde inte av sig, hon skicka sms en dag och skrev att hon hade semester, atthon va hemma och sjuk, och massa annat. Men flera av mina andra kompisar gicktill henne och prata, så hon va där. 4 dagar innan jag flyttade hit, så tog jagmed mig min bästavän och gick till henne. Jag fråga dom andra som jobbade därom hon va där, aa sa dom, hon har ett möte nu , men de är klart om 10 min, såsätt er ner å vänta så kommer hon.<o:p></o:p>
10 min senare kom hon ut, jag sa: Hej åsa ! nu äre såhär att jag ska prata med dig i fem minuter:<o:p></o:p>
Hon: Då får ******** stanna ute<o:p></o:p>
Jag: nej, finns ingen anledningtill det<o:p></o:p>
Hon ; okej då, kom nu då. *gickin till hennes rum*<o:p></o:p>
Jag: varför har du inte hört avdig ?<o:p></o:p>
hon: jag har varit sjuk och..<o:p></o:p>
Jag: de säger du hela tiden .känner ingen anledning till att gå å prata med dig, när du , som utbildadkurator, sviker en , och säger att man är sjuk. Har inget mer att säga dig, sånu går vi. Hejdå!<o:p></o:p>
Hon: jaha .. men .. ****** ..vänta!<o:p></o:p>
Jag : hörde du nyss vad jag sa ?eller struntade du i det åxå? Hejdå.<o:p></o:p>
Så gick vi. Å sen dess har alltbara varit ett helvete ..<o:p></o:p>
Anledningen till att jag intenämnde namn, är för att jag inte vet om dom vill stå med på internet. Vill intenämna mitt namn heller.<o:p></o:p>
Då tänker säkert du, du nämnde namnet ''åsa''?,
japp, de gjorde jag! men henne bryr jag mig inte om .
hade hon skött sitt jobb, så hade de inte varit såhär nu !
Men om det är någon som förstårmig, snälla, skicka PM till mig, jag behöver någon att prata med innan jag görmig illa ännu mer..<o:p></o:p>
jag klarar inte det här nå mer.<o:p></o:p>
varför ?
Kamerainfo
Jag orkar ingenting och det känns inte som att jag finns, och så har jag självskade/mords tankar varje dag.
Om du vill prata så skicka ett PM eller något sånt!
10 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/506916051/
Visa toppen
Visa sidfoten