October
Tuesday 3 July 2012 photo 1/6
|
Change
BRB Life? Yesplz.
Nu fick jag mig en funderare, jag hade inte skadat mig nu på 2 år (?), nu började jag igen igår, inget speciellt bara lite småsår på armen och handleden.
Men jag vill verkligen inte få ärren, märkena för livet...
MEN just då är det så skönt, och jag tycker att det är skönt att skada mig även när jag inte har ångest/depression.
Sen har jag en fråga till er, de senaste nätterna har jag fått panik, är tvungen att "bråttas" med mig själv för att inte, ja jag vet inte vad jag skulle göra förutom att kväva mig själv (vilket jag har försökt med de senaste kvällarna, fast jag knappt vet om det.). Har även sjuk ångest samtitigt...
Vad kan det vara, hur kan jag göra för att slippa det?
Tack för mig.
Annons
hilfmirfliegen1
Tue 3 Jul 2012 09:17
Om du är på väg att skada kan du testa att snärta en gummisnodd mot armen. Men bara göra det när det är som allra värst. Eller hålla isbitar.
Men eftersom de är skadande får man bara göra det när du är på väg att skada.
Vet inga andra bra tips som hjälper. Det är svårt med panikångest. Inget hjälper mig-..
Styrkekramar till finaste dig
Men eftersom de är skadande får man bara göra det när du är på väg att skada.
Vet inga andra bra tips som hjälper. Det är svårt med panikångest. Inget hjälper mig-..
Styrkekramar till finaste dig
Tycker dock inte att det är jättebra att ersätta en självskada med en annan. Bättre att försöka distrahera sig själv. Tex kan man lägga sig ner och blunda och andas lungna djupa andetag. Sedan öppnar man ögonen och beskriver noga det man ser. Detta gör att man koncentrerar sig på något annat för en stund.
Anonymous
Tue 3 Jul 2012 03:16
Panikångest?
Anonymous
Tue 3 Jul 2012 03:28
Gör det! det hjälper, dom ger dig ju den hjälp du behöver. Inte alltid man hittar rätt psykolog första gången, men då får man leta upp en ny :) Jag har precis hittat en som passar mig. Och då har jag levt med panikångest i alltför många år.
Försöka går alltid, men jag tror att man måste få hjälp och stöd för att klara av det. Det är trots allt ett beroende. Men all lycka till dig!
Försöka går alltid, men jag tror att man måste få hjälp och stöd för att klara av det. Det är trots allt ett beroende. Men all lycka till dig!
nAlive
Tue 3 Jul 2012 03:32
Ja jag vågar inte riktigt skaffa en psykolog, ingen i familjen vet om hur jag mår, eller vad jag gör...
Jo, det blir ju ett beroende, men jag hade ett uppehåll på två år innan återfallet för ett par dagar sedan (Som berodde på panikångest). Men det ska gå!
Jo, det blir ju ett beroende, men jag hade ett uppehåll på två år innan återfallet för ett par dagar sedan (Som berodde på panikångest). Men det ska gå!
Anonymous
Tue 3 Jul 2012 03:35
Jo det är svårt, men du kan ju ta kontakt med t.ex BUP utan att föräldrarna får reda på det. Men det bästa vore nog om du berättade det, så att dom kan hjälpa dig. Antar att du inte är över 18 år, heller?
Det går, det går!! :D
Det går, det går!! :D
nAlive
Tue 3 Jul 2012 03:45
Det huvudsakliga problemet som bidrar till min depression är just mina föräldrar. Orkar inte skriva det här, här finns det om du är intresserad. http://dayviews.com/gemensksgruppen/506205107/
Ångesten driver mest på pga saker som jag gjorde j*vligt fel för ett tag sen, finns att läsa på nån bild jag har laddat upp på min DV (Inte i gruppen).
Nej, jag är inte 18. (16/17)
Det ska gå!
Ångesten driver mest på pga saker som jag gjorde j*vligt fel för ett tag sen, finns att läsa på nån bild jag har laddat upp på min DV (Inte i gruppen).
Nej, jag är inte 18. (16/17)
Det ska gå!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/507122372/
Visa toppen
Show footer