October
Friday 6 July 2012 photo 2/3
|
Change
-Random bild-
(Förlåt att texten blev så lång, jag har en tendens att skriva av mig i väldigt stora mängder och kan inte fatta mig kort. Ni behöver inte läsa om ni inte orkar.)
Jag vet inte vad man ska kalla mitt problem... eller vad det nu är. Jag vet inte om det räknas som tvångstankar eller någon form utav tvångs syndrom.
Jag har alltid haft dom där typiska hemska tankarna om allt möjligt många får innan man ska sova. Jag ligger och tänker ut en massa scenarion som aldrig ens har hänt, som gör mig irriterad, ledsen, arg och ångestfylld. Jag kommer på mig själv med att tänka sånt hela tiden, och varje gång blir jag mer och mer förbannad på mig själv, och försöker tänka på annat eller distrahera mig med något. Några minuter senare börjar tankarna surra runt igen och det slutar med att jag ligger i timmar och kommer på mig själv med att tänka sånt, bli sur, försöker distrahera mig, börjar tänka skit igen osv osv... Det fortsätter i en ändlös cirkel tills jag antagligen somnar av utmattning. Det har bara blivit värre med åren, och nu för tiden går jag och tänker så där om dagarna, hur många gånger som helst.
Det händer så fort jag blir rastlös, inte får något att göra eller är understimulerad. Jag måste konstant ha någon form av distraktion, samtidigt som jag är den mest lättdistraherade person jag vet om. Det låter säkert motsägelsefullt, men jag vet inte hur jag annars ska beskriva det... Jag har ADD, så jag har aldrig klarat mig i skolan bra, dagdrömmer konstant och kan inte hålla koncentrationen på annat än sjuka, elaka och destruktiva tankar, som jag inte ens tänker på att jag tänker. Hade jag varit fullt medveten om allt jag gör hela tiden hade jag inte haft dom här problemen.
Jag kan heller inte vara med i konversationer som involverar våld mot djur, våldtäkter eller sånt som skrämmer mig extremt mycket. Jag får otroligt lätt upp scenariona i huvet och kan se helt tom ut medan jag omedvetet sitter och tänker på allt folk berättat i min närhet. Jag får sån jävla ångest av allt det här, och varenda eviga dag kämpar jag tills jag gråter och slår i saker för att jag blir så frustrerad.
Att råka bevittna något av ovanstående i t.ex. en film gör mig helt yr och jag är på gränsen till att svimma. Jag måste alltid be människor förvarna mig varje gång vi ser en film ifall det förekommer våld mot djur eller sexuella övergrepp. I sådant fall kan jag inte titta på filmen. Annars håller jag för öronen och blundar, men skadan är ju redan skedd så det spelar sällan roll...
Ibland kan sånna scener göra mig yr och få mig att må väldigt dåligt i flera timmar och i värsta fall dagar eller veckor. Det finns till och med filmscener jag aldrig någonsin kommer över.
Jag har prövat allt jag kan komma på, ta promenader om kvällarna, titta på film, läsa, prata med min pojkvän (som oftast sover, så jag vill inte väcka honom), spela dataspel etc... Men allt kommer tillbaka, oavsett hur länge jag distraherar mig. Det finns inget som hjälper i längden med andra ord.
Sen kan jag utan vidare ha väldigt kort stubin, vilket är något jag oftast inte har. Jag blir otroligt lätt upprörd vid argumentationer och gråter så fort folk börjar skrika åt mig och bli allmänt omöjliga. Jag kan verkligen inte argumentera om något med någon, jag blir alltid skitarg, höjer rösten, tar åt mig av ingenting osv. Jag förstår att jag lätt fick mobbare på mig, jag är extremt lättprovocerad.
Blir jag plötsligt väldigt arg och ledsen måste jag avreagera mig, och då svartnar allt och precis vad som helst kan hända. Oftast kastar jag närmaste objekt i väggen, fjärrkontroller, skor, porslin och allt möjligt. En gång när min syster agerade extremt illa mot mig låg ett rakblad alldeles intill mig, så jag tog tag i det och skar allt vad jag hade nedför hela smalbenet två gånger. Jag fick bokstavligen lappa ihop mig själv i badrummet och sprang gråtandes hem till min pojkvän och trodde att jag skulle dö av blodförlust eller nått. Det var ett sår på ca 2-3 cm bredd och 15 cm längd. Jag är väldigt orolig över vad annat jag är kapabel till att göra med mig själv om liknande situationer uppstår. Har aldrig självskadat tidigare (annat än rispor i benen jag gjorde i högstadiet) på ett liknande sätt. Jag vet att det kanske inte är så mycket jämfört med andra, men jag har aldrig tidigare haft den sortens behov, och det skedde helt och håller av ursinne och impuls.
Det är ingen idé att prata med min familj om saken, min syster och jag har aldrig någonsin haft en relation på ett djupare plan än att vi kan prata allmänt med varandra om vädret, och min mor förnekar precis allt och viftar bort problemen med "lösningar" som att "Sluta vara ledsen och vad glad istället". Min far vet nästan allt om mig, och vi talar om allt, men han vet verkligen inte hur han ska hjälpa mig. Jag vill heller inte belasta honom med mina värsta problem. Min pojkvän har extremt svårt att förstå sig på känslor och andra människors psyke, han har bland annat asperger så jag vill inte riktigt klandra honom. Han gör verkligen sitt bästa, och vi har ett underbart förhållande annars.
Vet inte om någon kanske har liknande problem, dela gärna med er om ni vill så kanske man kan hitta vägar och tips tillsammans för att må bättre.
Jag kan vara rätt dålig på att svara på kommentarer, men det är nästan uteslutande för att jag sitter och läser dem om och om igen och försöker tänka ut ett bra svar. Läser allt alla skriver i alla fall.
Annons
Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Jag har också ADD och irriation och koncentrationssvårigheter är ju tyvärr en del av den "personligheten". Jag har hört att DBT kan göra så att man lär sig hantera sina problem. Sen så tycker jag det låter som om du kan ha nån form av ångest syndrom. HAr du pratat med en läkare om dina tankar? Du kanske skulle kunna få hjälp av en lungnande medicin eller sömntabletter? Sen tror jag att det är viktigt för dig att lära dig att hemska tankar är bara en tanke och inget mer. Notera din tanke och tänk "hoppsan nu tänkte jag så" Och försök skifta tankarna mot någonting annat. Det är lätt att fasna i sina egna katastrof tankar och kan vara riktigt svårt att bryta sig ur dom så om du har någon du kan prata med så vore det jättebra. Du nämde att tankarna kommer när du ligger i sängen. Försök att lyssna på musik eller nån talbok tills du somnar.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/507229182/
Visa toppen
Show footer