Stress känsla


Jag har en gnagande ångest/stress känsla i min kropp. Det är inte det att jag är stressad över något speciellt utan mer att jag är på helspänn exakt varje sekund. Enda sedan min mamma dog har jag varit livrädd att förlora någon mer. Min hjärna hittar på alla möjliga saker som gör att alla jag älskar dör. Jag vill inte bli ensam kvar. Jag kan inte sova ordentligt för ja kan inte slappna av. Och Jakob har jobbat varje dag i typ två veckor. Så jag sitter hemma helt ensam i min lägenhet och får katastroftanke efter katastroftanke. Det är så himla jobbigt. Jag bara gråter och gråter just nu för jag är så frustrerad på mina känslor.

Jag vet hur du känner, har varit i liknande sits, min mamma har inte dött men har förlorat många jag älskar till döden. Det är en känsla som inte går att beskriva, man känner stressen över att man inte kan förhindra det, det finns inget man kan göra och så känner man sig helt hjälplös och börjar tänka tankar som "tänk om han dörr", "tänk om hon försvinner", Jag kan inte göra nått"... Jag förstår hur du mår, det enda du kan göra är att möta tankarna och "förklara" för dom att dom är helt orationella och att du inte behöver ha dom. Vet att det låter omöjligt och att det känns tufft men det är de enda råd jag kan ge dig och när du är själv eller rastlös så vill gärna dessa tankar komma tillbaka så försök hålla dig sysselsatt. Hoppas det hjälper nått att jag skriver detta, ta hand om dig nu du fina människa <3