October
Saturday 3 November 2012 photo 1/2
|
Change
Hejhej, jag är tillbaks till gruppen..
Behöver skriva av mig lite.
I somras började jag snacka med världens underbaraste tjej, och vi snackade mycket, hela dagarna. Jag är en sån som blir kär jätte lätt, och då så kär att jag inte har nått annat på tankarna, kan inte fokusera på nått annat. Mest troligtvis pga att jag inte har haft många alls förhållanden, eller ens snackat med tjejer pga min jävla blyghet, och ja, är ju ful så ingen börjar ju prata med mig.
Iallafall, när ja blev kär i den här tjejen så snacka vi lite om det och hon var kär i mig med, vi träffades, kysstes, den kvällen när hon hade gått hem så snackade vi om att vi skulle bli tsm, och ja, det skulle vi nästa gång vi skulle träffas, vilket var 4 dagar senare.
2 dagar innan vi skulle träffas bestämde vi, vi skulle bli tsm, visst inte världens största grejj för er kanske, men för mig var det.
Dagen då vi skulle träffas kom, fick sms av henne kl 6 på morgonen att det hade blivit lite krongligt, men att vi endå skulle ses. Jag somnade om igen.
Vaknar 1 timma senare av att vi inte kunde träffas, jag började ju såklart fråga varför, och till svar fick jag "Jag har bestämt för länge sen med en kompis" och ja, jag blev ju arg och så..
Senare under dagen fick jag reda på av en "kompis" att hon skulle vara med en kille som var kär i henne, och ja.. Jag bröt totalt ihop..Skärde mig mycket igen efter flera veckors uppehåll, grät, och ja..
Vi slutade snacka, jag pallade inte med det.
Två veckor senare hade vi börjat snacka igen, hon var kär i mig IGEN och jag hade ju ej kommit över henne. Så där var vi igen, kära..
Vi träffades, jag kommer inte ihåg om vi hade träffats en gång innan till, hade extrema minnesluckor under denna period.
Men iallafall, vi träffades, jag gjorde en sak utan att tänka, hon slutade prata med mig. Jag fick massa rykten efter mig, jag bor i en liten stad, vet en så vet alla. DOCK så var det falska rykten, extremt överdrivna. Jag tänker INTE säga vad jag gjorde av personliga skäl, men vilken annan person som helst skulle inte ens ha reagerat.
Vi snackade inte på ett par veckor, sen ville hon inte va osams igen. Vi träffades, dock denna gång med en av hennes kompisar så inte samma sak skulle hända igen, men jag blev ju kär igen... och ja, hon sa att hon inte hade några känslor för mig, så jag blev ju depremerad igen..
Sade till henne att ja inte ville snacka mer, blockerade henne från allt och tog bort hennes nummer.
Vi snackade inte på 4 veckor, sen fick jag ett meddelande av henne, märkte dock inte detta då jag var lite för packad kvällen innan och var halvt borta dagen efter..
Iallafall, det stod att hon saknade mig, och ja tänkte "Ähh vad göre om vi snackar lite", och så där var vi igen och pratade. Ni kan ju gissa vad som hände, jag börjar gilla henne igen och vi snackade i en vecka, sen bråkade vi som fan, och ja, jag fick ur mig att vi totalt skulle glömma varandra, det här var det absolut svåraste beslutet jag har gjort på länge.. Jag ÄLSKAR henne fortfarande, men varje kväll som vi snackade, och sedan jag skulle sova, grät jag för att jag saknade henne så mkt, då vi endast hade träffats hemma hos mig, i mitt rum, kysstes i min säng, hade kul, var så kära, så kunde jag inte vara hemma i vissa perioder utan att vara helt nere.. Så det beslutet var ju tvunget att göra..
Detta beslutet gjorde jag i torsdags.. Alltså i förrgår.. och jag har fått sån jävla ångest, nästintill som jag hade i somras, hon var den ENDA jag kunde prata med när jag mådde dåligt, nu har jag ingen... Visst, jag har folk som er, okända personer som jag inte har träffat, inte har någon relation till, dock så hjälper det inte så mkt för MIG att prata med er, för jag känner er inte :(
Jag hade en person till jag kunde prata med, under min depression skrev jag dock lite lustiga saker till den, litade dock på att den inte skulle säga det till någon, men hon berättade det till mina 2 bästa kompisar, och en av dem är hennes ex..
Jag och kompisarna började bråka, och nu vet jag inte om jag kan säga att jag är kompis med den ena längre..
Så ja, nu jävlar blev det luddigt här, men ska bara skriva lite till;
Till NU då, jag har inga kompisar kvar, ingen jag kan snacka med, ingen familj jag kan snacka med, jag har ångest, är deprimerad igen, har starta självmordstankar igen (var nära på att göra det i helgen), har ingen möjlighet att prata med psykolog (lustig nog pga mitt störda psyke...), så HERE WE GO! jag vet inte vad jag skriver... lalallalala.... wow, koncentrationssvårigheter maybeeeee....
laddar upp det här från mitt anonoyoyo... ANONYMA konto, bra jag stavar...
För att jag vill inte att vissa ska dse det här. Men ni kan lista ut vem jag är, bara att kolla på mina förra bilder, och de på min DV.
Vet inte vad ni kan kommentera eller så, men aja..!
Annons
Camera info
Camera DMC-TZ20
Focal length 4 mm
Aperture f/3.3
Shutter 1/60 s
ISO 160
Även fast det känns svårt för dig så har du gjort helt rätt i att säga upp kontakten med henne. Även om du "älskar henne" (och jag sätter älskar under citationstecken då jag inte tror att man faktiskt älskar någon om man bara träffats en handfull gånger) så är det viktigt att gå vidare. Hon får dig inte att må bra i längden. Hon ger dig bara bekymmer.
En fråga til dig, Varför har du ingen möjlighet att prata med en psykolog? Om du är självmordsbenägen, ring akut psykiatrin! Eller ring nationella hjälp linjen eller något.
Kan förstå at du kanske inte finner det hjälp fullt att prata med främlingar du inte känner. Men man måste prata med främlingar för att lära känna någon. Alla dina bekanta har någon gång vart en främling tänk på det.
En fråga til dig, Varför har du ingen möjlighet att prata med en psykolog? Om du är självmordsbenägen, ring akut psykiatrin! Eller ring nationella hjälp linjen eller något.
Kan förstå at du kanske inte finner det hjälp fullt att prata med främlingar du inte känner. Men man måste prata med främlingar för att lära känna någon. Alla dina bekanta har någon gång vart en främling tänk på det.
nAlive
Sat 3 Nov 2012 01:56
Alla Älskar borde nog bytas ut mot "Kär" istället ^^
Men jo, det är nog helt rätt..
Anledningen till att jag inte har möjlighet till att prata med psykolog är helt enkelt att jag inte skulle få ut ett ord, jag skulle bara vela springa därifrån och aldrig stanna. Även att min familj inte vet nått om mina känslor, och vad som händer i mitt liv är en svårighet.
Nästa gång jag får de där akut självmordskänslorna så får jag väll ringa antar jag, även fast det tar emot..
Det du säger om främlingar ligger det en poäng i, dock så var jag inte lika blyg för ett par år sedan, då jag träffade de flesta av de jag känner nu..
Tack så mycket!
Känner att det inte ger så mkt just nu för mig att jag skriver mer, sitter och börjar asgarva åt mina felskrivningar... dags att sova tror jag xD
Men jo, det är nog helt rätt..
Anledningen till att jag inte har möjlighet till att prata med psykolog är helt enkelt att jag inte skulle få ut ett ord, jag skulle bara vela springa därifrån och aldrig stanna. Även att min familj inte vet nått om mina känslor, och vad som händer i mitt liv är en svårighet.
Nästa gång jag får de där akut självmordskänslorna så får jag väll ringa antar jag, även fast det tar emot..
Det du säger om främlingar ligger det en poäng i, dock så var jag inte lika blyg för ett par år sedan, då jag träffade de flesta av de jag känner nu..
Tack så mycket!
Känner att det inte ger så mkt just nu för mig att jag skriver mer, sitter och börjar asgarva åt mina felskrivningar... dags att sova tror jag xD
Att öppna upp och berätta sina "mörka hemligheter" för en person är aldrig lätt. Har haft svårt med det jag också. Jag löste det genom att skriva. Jag skrev och skrev och skrev om alla mina känslor i en dagbok. På det sättet erkände jag för mig själv att jag inte mår bra samtidigt som jag faktiskt kunde ta med den där boken och titta i den när man var hos psykologen. Något som kan hjälpa sådär i början r att skriva ned allt man vill ha sagt i ett brev. Sen så är det inget tvång att prata om jobbiga saker på en gång. De flesta psykologer går varsamt fram och låter dig öppna dig i din takt (även om dem kanske puttar på lite för att få dig att våga prata)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/510844955/
Visa toppen
Show footer