October
Sunday 11 November 2012 photo 4/5
|
Change
Bilden liksom.
Från en tid där jag tog som allra mest droger och psykoserna var som värst.
Så blek, så smal jag var då. Så sjuk jag var då.
Lunginflammation efter att ständigt vara vaken dag och natt i kylan.
Snö ute och elen avstängd i lägenheten.
Sälja droger och köpa droger, fly från ångesten.
Det var vad mitt liv gick ut på den där tiden.
Jag vet inte hur mycket jag får skriva av mig här, hur öppen jag får vara.
Ni får säga ifrån om jag går över någon slags gräns någonstans.
Personalen på mitt behandlingshem tog just upp med mig om mina sömnlösa nätter. Hur dom hört mig vara uppe till fyra fem på morgonen och ibland ännu längre. Dom tänkte att ta ifrån mig min dator och min telefon på nätterna skulle hjälpa.
Dom tänkte givetvis att det var dom två objekten som höll mig vaken.
Men dom fattar ju inte att det är något helt annat som håller mig vaken.
Jag vill berätta men jag vet inte hur.
Jag är så rädd för att göra saker och ting värre.
Hur fan berättar jag att jag inte kan sova för att jag hör att det är folk i huset på nätterna?
Att dom för ett jävla liv och att när jag går upp och öppnar min dörr för att skälla på dom, så är det ingen där.
Jag vet ju att det är bara jag som hör dom, sjukare än så är jag inte.
Jag har ju en slags insikt, jag förstår ju att det är hjärnspöken.
Och för att jag kämpar mot mig själv hela tiden för att inte skada mig själv,
för att inte packa min väska och åka hem och börja knarka igen.
Inte för att jag chattar med massa folk eller kollar på film.
Det är ju den här ständiga jävla kampen med mig själv som gör att jag aldrig, aldrig sover.
Men hur fan förklarar jag det?
Hur fan berättar jag?
Jag har ju sagt att det blivit bättre med hjärnspökena nu.
Ingen tar mig på allvar hur som helst.
Blir klappad på huvudet och får höra att det löser sig.
Okej, det löser sig.
Men när?
Och ingen på hemmet kan svara på mina frågor.
Blir vansinnig.
Så blek, så smal jag var då. Så sjuk jag var då.
Lunginflammation efter att ständigt vara vaken dag och natt i kylan.
Snö ute och elen avstängd i lägenheten.
Jag vet inte hur mycket jag får skriva av mig här, hur öppen jag får vara.
Ni får säga ifrån om jag går över någon slags gräns någonstans.
Personalen på mitt behandlingshem tog just upp med mig om mina sömnlösa nätter. Hur dom hört mig vara uppe till fyra fem på morgonen och ibland ännu längre. Dom tänkte att ta ifrån mig min dator och min telefon på nätterna skulle hjälpa.
Dom tänkte givetvis att det var dom två objekten som höll mig vaken.
Jag vill berätta men jag vet inte hur.
Att dom för ett jävla liv och att när jag går upp och öppnar min dörr för att skälla på dom, så är det ingen där.
Jag vet ju att det är bara jag som hör dom, sjukare än så är jag inte.
Och för att jag kämpar mot mig själv hela tiden för att inte skada mig själv,
Inte för att jag chattar med massa folk eller kollar på film.
Det är ju den här ständiga jävla kampen med mig själv som gör att jag aldrig, aldrig sover.
Men hur fan förklarar jag det?
Hur fan berättar jag?
Jag har ju sagt att det blivit bättre med hjärnspökena nu.
Ingen tar mig på allvar hur som helst.
Blir klappad på huvudet och får höra att det löser sig.
Blir vansinnig.
Annons
Anonymous
Mon 12 Nov 2012 10:00
Vet hur de är, fast just nu ser de ut som om att de inte finns någon lösning.. för mig.
Anonymous
Mon 12 Nov 2012 03:34
typiskt psyket att tro att elektronik är problemet!
jag tror att det är viktigt att du försöker säga det, hur ska du annars kunna få hjälp?
(och förlåt om jag skriver överallt)
jag tror att det är viktigt att du försöker säga det, hur ska du annars kunna få hjälp?
(och förlåt om jag skriver överallt)
Iustitiae
Mon 12 Nov 2012 15:16
Jo, det är väl det.
Men hur berättar man liksom...
"Du, där, ja du, ursäkta mig jag hör och ser saker som ingen annan gör. Kan du hjälpa mig?"
Har aldrig till fullo varit ärlig om detta och vet inte hur jag ska vara det nu heller.
Det gör absolut ingenting.
Men hur berättar man liksom...
"Du, där, ja du, ursäkta mig jag hör och ser saker som ingen annan gör. Kan du hjälpa mig?"
Har aldrig till fullo varit ärlig om detta och vet inte hur jag ska vara det nu heller.
Det gör absolut ingenting.
Iustitiae
Mon 12 Nov 2012 17:10
jag bor på behandlingshem, nej jag har ingen psykolog för tillfället.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/511056993/
Visa toppen
Show footer