October
Monday 10 December 2012 photo 4/4
|
Change
ett helt jävla år sen en kille inte kunde ta ett jävla nej..
sry för rörig text men med gråten i halsen så är inte prio 1 att skriva bra.
Allting började förra året. Jag hamnade i fel umgänge med bara killar och märkte ingenting först eftersom jag var glad över att folk tyckte om mig. Trodde jag. Blev "tillsammans" med en kille och det funkade två veckor bara. Sen gick han tillbaka till sitt ex. Slutade prata med honom, men umgicks med dom andra ändå. Det gick ett tag, min kompis var på G med en av killarna så vi umgicks allihop. Hon skulle sova över hos den där killen och ville ha sällskap, så jag stannade kvar över natten med henne. Det var här allting började. Vi sov fyra st i en dubbelsäng. 2 killar, o jag o min tjejkompis. Den där killen min kompis raggade på, somnade direkt, men den andra killen låg å kramades med mig. En kram tackar man inte nej till, så jag tänkte inte mer på det. Han började ta på mig mer och jag försökte butta undan han, men det var inte det enklaste med två andra pers bredvid. Där låg jag och min kompis å småskrattade åt att han höll på o känna på mig. Det slog mig aldrig i huvudet att han ville mer än att bara känna på ett par bröst. Efter ett tag började vi strula fast jag egentligen inte ville. Men jag kunde inte säga till honom. Där kom min diagnos fram som gjorde att jag inte kunde säga ett ord. Jag ville inte heller väcka han som sov.. Dum som jag var tänkte jag på andra där. Det gick så långt att vi låg med varandra. Trots att jag försökte butta undan honom och ta bort hans händer från min kropp. Dagen efter när vi åkte hem till mig skämtade vi om det, hade ingen aning om vad som egentligen pågick. Men några dagar senare fick jag panik och gick och pratade med min skolkurator. Hon blev förbryllad och tyckte jag skulle anmäla hela detta. "Shit!" var det enda jag hade i huvet. Polisen? Detta var då den 21 december. Den 22:a åkte vi in till polisen och jag berättade vad som hände. Den där killen fick ett brev hem ovetandes om att jag hade anmält detta. Jag fick såklart panik då. Dagen efter åkte jag och avbröt anmälningen. För jag inte ville anmäla. Varför vet jag inte. Ville jag ha kvar domdär vännerna? Ville jag inte prata om det eller ville jag helt enkelt inte träffa honom i rättegång? Det var sista gången jag träffade och pratade med dom, enda tills dom började skriva och hota mig för det var bara jag som hade gjort fel. Inte han som rent utsagt våldtog mig. Det var julhelg. Jag hade varit hos polisen, anmält. avbrutit anmälningen och hamnat i ett psykiskt mående. Försökte skämta bort det och när jag sov hos min nyfunna kompis som kände honom satt jag på kvällen "haha, låg med han förra helgen." Jag ville neka detta för mig själv. Jag ville inte se sanningen. Jag ville inte heller att hon skulle veta att jag blivit utnyttjad. Det var svårt. Efter händelsen har jag inte pratat med någon om detta, jag har byggt på mig problem under sommaren och bara ignorerat detta. Det resulterade till att jag hamnade i en psykos och började prata med massa killar jag hade tänkt träffat. Det fanns en jag pratade med ett tag, en som bara ville ligga. "Toppen" tänkte jag. Vi blev dock tillsammans i nästan en månad och under tiden plågade jag mig själv med sex, bara för att slippa fundera och få ut all hat. Det hände några gånger, sen gjorde vi "slut". Insåg att jag inte kunde umgås med han o hans vänner, de va fel folk det med. - Igen. Jag förstod inte riktigt vad som hände. Hur kan man sitta och skratta åt detta ens som jag gjorde? Varför ville jag inte inse att detta hänt och att man måste gå vidare. Jag tappade många vänner på vägen, som trodde jag ljög om detta. Som spridit runt att jag låg med alla jag såg osv. Nu ett år senare har jag verkligen börjat mått kasst. Allt p.g.a. Att jag ignorerat att prata om detta. Jag har inte velat för jag trodde att det kunde lösa sig om jag inte pratade om det. Jag har en gång försökt att dränka ångesten i sprit, jag vaknade dagen efter med panikångest i skolan. Idag sitter jag, ett år senare och har ont i magen, känner skam och skuld för vad som hände. Allting var mitt fel. "Tänk om jag hade gjort såhär.. Tänk om jag hade [...]" Tankarna far runt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har ångest varje natt, jag sover inte, och jag vet inte vilka jag kan prata med. Jag har slutat lita på folk, slutat lita på killar överhuvudtaget. Det finns bara en enda kille jag litar på till 110. Annars ingen alls. Jag försöker kämpa men snart är det julhelg igen. Den kommer bli förstörd för jag inte kan hålla tillbaka tårar när dom väl kommer. Folk blir oroliga över mig. Skolan har gått åt helvete och mitt schema fick göras om p.g.a. att jag inte kunde fixa vara där. MEN det enda jag sitter och tänker på är "det finns folk som har det värre än detta!" Jag vill inte acceptera att jag får ångest och panik på nätterna.
Annons
Camera info
Camera NIKON D60
Focal length 200 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/130 s
ISO 280
Anonymous
Mon 10 Dec 2012 22:20
Mitt råd är att inte träffa dom som utnyttjar dig. Vänta då hellre på någon som är och kan visa sig ärlig. Så dåligt att de gick så där. Men en anmälan är alltid viktigt. <3
SnowXwhite
Sun 17 Feb 2013 19:14
måste tyvärr säga att hon inte hade vunnit målet i rätten iaf.. eftersom att hon inte sa ifrån ordentligt, speciellt inte när det var två andra i sängen som inte reagerade. dom skulle nog inte kalla det för våldtäkt utan snarare sex hon ångrar..
det är så vårt system funkar nu för tiden :/
det är så vårt system funkar nu för tiden :/
Lina
Mon 10 Dec 2012 20:58
men usch.. vännen, jag finns här om du känner för att snacka nån gång<3 kan kanske inte hjälpa dig precis men ibland kan de vara skönt att "bara" prata..<3
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/511667059/
Visa toppen
Show footer