Friday 14 December 2012 photo 2/4
|
Hej alla ni vackra människor som är med i denna grupp! Ni är fantastiska! <3
*VARNING FÖR LÅNG TEXT*
Iaf.
Jag skulle vilja öppna upp mig lite så.
Hej, jag är Linnéa och jag mår inte bra.
Nämen.
1. Jag har nästan alltid varit överviktig, och varit mobbad för det.
Jag är det nu också och behöver verkligen gå ner i vikt.
Jag minns inte när jag senast vägde under 60 kg.
I mångas ögon är inte det alls mycket, men i mina ögon är det jättemycket.
Jag ser mig själv som superfet, även fast jag vet att jag inte är det.
Okej, om man säger såhär, jag ser mig själv som sjukt fet, men jag ser ingen annan som det.
Om jag ser en människa på stan som är mycket mycket större än mig så tänker jag inte på det, jag ser aldrig någon annan människa som tjock eller fet eller liknande, men jag ser mig själv som det.
Så, i April började jag träna på gym (gymkortet gick ut i somras så jag gör inte det längre), och i somras kunde jag gå tre dagar och äta bara 4 mackor, för jag liksom glömde bort att äta.
Nu har det lätt till ätstörningar.
Jag har det inte på papper, men när jag äter och får ångest och vill sätta mig i ett hörn och gråta för att jag har ätit så är det väl ätstörningar?
Jag kan gå ett helt dygn utan mat, och mitt kalorimål är på 250 kalorier och gör ALLT för att bli av med dem.
Jag ser inte mig själv som särkilt aktiv, men jag är i stallet och tar hand om min häst minst 5 dagar i veckan, och är ute och går långrundor med hunden varje dag.
Jag har försökt med allt för att gå ner i vikt, men inget funkar, jag vill bara vara smal någon gång i mitt liv.
Jag vet att det är fel sätt och blablabla, så det behöver ni inte kommentera om, för jag vet allt sådantdär då jag går hos en dietist.
Och det blev inte mycket bättre när jag vägde mig hemma och jag låg på 64 kg, och det har alltid varit lite vajsing med vår våg, så jag testade att väga mig på en fungerande våg hos en vän som sa att jag väger 68 kg.
Visst, 4 kg är inte mycket skillnad, men jag tycker det.
Jag ser ju fortfarande likadan ut, men jag känner mig automatiskt fetare.
2. Jag har gjort något jag lovade mig själv att aldrig göra.
Jag har skurit mig.
Visst, det är väl inte heller så farligt tänker många.
Men jag har sån extrem ångest över det.
Jag lovade mig själv att aldrig göra det för min ex-flickvän hade ärr på hela armarna och benen, och visst jag respekterar folk som skär sig för alla har ju sina anledningar och jag tycker att det är extremt tragiskt, men hon var verkligen inte snäll.
Hon sa att det var mitt fel att hon skär sig, att det var mitt fel att hon mår dåligt, hur mycket jag än försökte stötta henne så sa hon att allt var mitt fel.
Och iaf, nu då så har jag skurit mig, för ah.. jag vet inte, jag känner mig så jävla dålig på ALLT.
3. Jag trivs inte hemma.
Jag har en mamma, en pappa och en lillasyster som älskar mig.
Det vet jag, jag har fullt med djur, hästar, katter, minigrisar, getter, får, kaniner, en hund, allt. Vi har det väldigt gott ställt, vi har mat på bordet varje dag och har råd med det mesta.
Men, min mamma mår inte bra, och mormor behandlade henne som skit.
Hon liksom är alltid arg på mig (som jag upplever det), och hon skyller alla fel på alla andra och säger att ingen hjälper till hemma/ i stallet, och bara klagar.
Min syster är gravt autistisk och hyperaktiv och blir arg för minsta lilla.
Pappa har jätteont i ryggen och mår inte heller bra.
Och jag har bott hos en kvinna som vi känner nu ett tag.
5. Jag är ensam.
So, jag har vänner, djur, familj etc.
Men ensam som i kärlek.
Det är ALLTID "Du är en så bra vän, vill inte sabba det." eller liknande.
Varför inte bara säga "Jag tycker inte om dig för att du är ful."?
Och jag är bi, men vågar inte bli tillsammans med en tjej, jag kan bli kär i en tjej och allt, men vågar inte ha ett förhållande, för i Kalmar blir man söndermobbad om man är något annat än straight.
Och killar... ah, de tycker bara inte om mig.
Och säg inte "Du kommer hitta nån, det finns någon för alla!" För det är lättare att säga än att faktiskt lita på det.
5. Jag är rädd för närkontakt.
Asså, inte så.
Utan om jag är tillsammans med någon, jag är rädd för sex.
SEX.
En av de vackraste sakerna på denna jord.
Framförallt för att jag är rädd för att inte bli accepterad för den jag är och hur jag ser ut utan kläder.
Jag är rädd att göra fel, och jag är rädd att han/hon ska bli äcklad av mig.
"Det försvinner när du litar på personen."
Men det tror inte jag på.
So, jag var på en fest (första gången, och sista) innan sommaren, jag blev full, och det var första gången jag drack och ah. Det slutade med att jag hade sex... med två av mina TJEJkompisar.
Varsågoda för den informationen.
Men jag skäms som ett as.
Veckan efter i skolan så fick alla i min kompiskrets reda på det, och de typ "FAN VA COOL DU ÄR NEA! :D"
Men nej, jag ser det inte.
Jag känner mig som ett jävla as.
Jag skäms och har ångest över det.
Och om jag inte hade varit full hade jag antagligen suttit i ett hörn och gråtit för jag känner mig så jävla äcklig och ful.
Och det känns som att jag aldrig kommer komma över rädslan för sex.
Och det är inte bara sex, utan det är kramar, kyssar, hålla handen, asså, vara allmänt gosiga och söta.
Jag kan inte det.
För jag är så rädd att göra fel.
6. Jag är rädd för att ha ett förhållande.
För att: Jag är rädd att göra fel, jag är rädd för att bli mobbad för vem jag är tillsammans med, och jag känner mig instängd.
Jag är sånhär att jag dömer inte en enda människa efter deras utsida, men jag skulle inte kunna bli tillsammans med vem som helst för att jag är rädd att bli mobbad.
Jag var "tillsammans" med en kille i femman nångång och blev jättemobbad efter det för att han inte var så jättesnygg.
Jag tyckte om honom jättemycket, men jag gjorde slut med honom för att jag blev så mobbad.
Jag känner mig så instängd också, för det känns som att jag inte kan göra något utan att iaf ha kontakt med honom/henne.
Och jag är livrädd för att bli tillsammans med någon för det känns som att personen ska behandla mig som mitt ex gjorde: Vara otrogen, hota med att ta livet av sig, skylla alla sina problem på mig etc.
Okej, så, jag känner mig jättehemsk.
För här sitter jag och oj-ar mig över sånnahär småsaker när det finns folk i världen som har det betydligt värre.
Som svälter pga pengabrist, som gråter pga att föräldrarna misshandlar eller är alkoholister, som inte har några vänner eller föräldrar.
Jag känner mig verkligen hemsk.
Och jag ber om ursäkt för att jag är såhär dryg och hemsk.
Förlåt.
Men det känns verkligen jobbigt att må såhär dåligt, särskilt över sånna här småsaker.
Förlåt.
Och tack till er som orkade läsa.
Iaf.
Jag skulle vilja öppna upp mig lite så.
Hej, jag är Linnéa och jag mår inte bra.
Nämen.
1. Jag har nästan alltid varit överviktig, och varit mobbad för det.
Jag är det nu också och behöver verkligen gå ner i vikt.
Jag minns inte när jag senast vägde under 60 kg.
I mångas ögon är inte det alls mycket, men i mina ögon är det jättemycket.
Jag ser mig själv som superfet, även fast jag vet att jag inte är det.
Okej, om man säger såhär, jag ser mig själv som sjukt fet, men jag ser ingen annan som det.
Om jag ser en människa på stan som är mycket mycket större än mig så tänker jag inte på det, jag ser aldrig någon annan människa som tjock eller fet eller liknande, men jag ser mig själv som det.
Så, i April började jag träna på gym (gymkortet gick ut i somras så jag gör inte det längre), och i somras kunde jag gå tre dagar och äta bara 4 mackor, för jag liksom glömde bort att äta.
Nu har det lätt till ätstörningar.
Jag har det inte på papper, men när jag äter och får ångest och vill sätta mig i ett hörn och gråta för att jag har ätit så är det väl ätstörningar?
Jag kan gå ett helt dygn utan mat, och mitt kalorimål är på 250 kalorier och gör ALLT för att bli av med dem.
Jag ser inte mig själv som särkilt aktiv, men jag är i stallet och tar hand om min häst minst 5 dagar i veckan, och är ute och går långrundor med hunden varje dag.
Jag har försökt med allt för att gå ner i vikt, men inget funkar, jag vill bara vara smal någon gång i mitt liv.
Jag vet att det är fel sätt och blablabla, så det behöver ni inte kommentera om, för jag vet allt sådantdär då jag går hos en dietist.
Och det blev inte mycket bättre när jag vägde mig hemma och jag låg på 64 kg, och det har alltid varit lite vajsing med vår våg, så jag testade att väga mig på en fungerande våg hos en vän som sa att jag väger 68 kg.
Visst, 4 kg är inte mycket skillnad, men jag tycker det.
Jag ser ju fortfarande likadan ut, men jag känner mig automatiskt fetare.
2. Jag har gjort något jag lovade mig själv att aldrig göra.
Jag har skurit mig.
Visst, det är väl inte heller så farligt tänker många.
Men jag har sån extrem ångest över det.
Jag lovade mig själv att aldrig göra det för min ex-flickvän hade ärr på hela armarna och benen, och visst jag respekterar folk som skär sig för alla har ju sina anledningar och jag tycker att det är extremt tragiskt, men hon var verkligen inte snäll.
Hon sa att det var mitt fel att hon skär sig, att det var mitt fel att hon mår dåligt, hur mycket jag än försökte stötta henne så sa hon att allt var mitt fel.
Och iaf, nu då så har jag skurit mig, för ah.. jag vet inte, jag känner mig så jävla dålig på ALLT.
3. Jag trivs inte hemma.
Jag har en mamma, en pappa och en lillasyster som älskar mig.
Det vet jag, jag har fullt med djur, hästar, katter, minigrisar, getter, får, kaniner, en hund, allt. Vi har det väldigt gott ställt, vi har mat på bordet varje dag och har råd med det mesta.
Men, min mamma mår inte bra, och mormor behandlade henne som skit.
Hon liksom är alltid arg på mig (som jag upplever det), och hon skyller alla fel på alla andra och säger att ingen hjälper till hemma/ i stallet, och bara klagar.
Min syster är gravt autistisk och hyperaktiv och blir arg för minsta lilla.
Pappa har jätteont i ryggen och mår inte heller bra.
Och jag har bott hos en kvinna som vi känner nu ett tag.
5. Jag är ensam.
So, jag har vänner, djur, familj etc.
Men ensam som i kärlek.
Det är ALLTID "Du är en så bra vän, vill inte sabba det." eller liknande.
Varför inte bara säga "Jag tycker inte om dig för att du är ful."?
Och jag är bi, men vågar inte bli tillsammans med en tjej, jag kan bli kär i en tjej och allt, men vågar inte ha ett förhållande, för i Kalmar blir man söndermobbad om man är något annat än straight.
Och killar... ah, de tycker bara inte om mig.
Och säg inte "Du kommer hitta nån, det finns någon för alla!" För det är lättare att säga än att faktiskt lita på det.
5. Jag är rädd för närkontakt.
Asså, inte så.
Utan om jag är tillsammans med någon, jag är rädd för sex.
SEX.
En av de vackraste sakerna på denna jord.
Framförallt för att jag är rädd för att inte bli accepterad för den jag är och hur jag ser ut utan kläder.
Jag är rädd att göra fel, och jag är rädd att han/hon ska bli äcklad av mig.
"Det försvinner när du litar på personen."
Men det tror inte jag på.
So, jag var på en fest (första gången, och sista) innan sommaren, jag blev full, och det var första gången jag drack och ah. Det slutade med att jag hade sex... med två av mina TJEJkompisar.
Varsågoda för den informationen.
Men jag skäms som ett as.
Veckan efter i skolan så fick alla i min kompiskrets reda på det, och de typ "FAN VA COOL DU ÄR NEA! :D"
Men nej, jag ser det inte.
Jag känner mig som ett jävla as.
Jag skäms och har ångest över det.
Och om jag inte hade varit full hade jag antagligen suttit i ett hörn och gråtit för jag känner mig så jävla äcklig och ful.
Och det känns som att jag aldrig kommer komma över rädslan för sex.
Och det är inte bara sex, utan det är kramar, kyssar, hålla handen, asså, vara allmänt gosiga och söta.
Jag kan inte det.
För jag är så rädd att göra fel.
6. Jag är rädd för att ha ett förhållande.
För att: Jag är rädd att göra fel, jag är rädd för att bli mobbad för vem jag är tillsammans med, och jag känner mig instängd.
Jag är sånhär att jag dömer inte en enda människa efter deras utsida, men jag skulle inte kunna bli tillsammans med vem som helst för att jag är rädd att bli mobbad.
Jag var "tillsammans" med en kille i femman nångång och blev jättemobbad efter det för att han inte var så jättesnygg.
Jag tyckte om honom jättemycket, men jag gjorde slut med honom för att jag blev så mobbad.
Jag känner mig så instängd också, för det känns som att jag inte kan göra något utan att iaf ha kontakt med honom/henne.
Och jag är livrädd för att bli tillsammans med någon för det känns som att personen ska behandla mig som mitt ex gjorde: Vara otrogen, hota med att ta livet av sig, skylla alla sina problem på mig etc.
Okej, så, jag känner mig jättehemsk.
För här sitter jag och oj-ar mig över sånnahär småsaker när det finns folk i världen som har det betydligt värre.
Som svälter pga pengabrist, som gråter pga att föräldrarna misshandlar eller är alkoholister, som inte har några vänner eller föräldrar.
Jag känner mig verkligen hemsk.
Och jag ber om ursäkt för att jag är såhär dryg och hemsk.
Förlåt.
Men det känns verkligen jobbigt att må såhär dåligt, särskilt över sånna här småsaker.
Förlåt.
Och tack till er som orkade läsa.
Annons
Geo tag
Camera info
Camera iPhone 4
Focal length 4 mm
Aperture f/2.4
Shutter 1/60 s
ISO 125
Daktylogram
Sun 16 Dec 2012 00:24
Jag tycker varken att du är dryg eller hemsk.
Jag hade en helt normal barndom, utan trauman. Ändå blev jag jättesjuk. Så tracka inte ner på dig själv för att du "saknar orsak" till att må dåligt. Ibland finns det ingen orsak. Ibland har man ont i själen ändå.
Kram <3
Jag hade en helt normal barndom, utan trauman. Ändå blev jag jättesjuk. Så tracka inte ner på dig själv för att du "saknar orsak" till att må dåligt. Ibland finns det ingen orsak. Ibland har man ont i själen ändå.
Kram <3
louiseulander
Fri 14 Dec 2012 13:43
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, har själv haft ätstörningar och så, så om du vill prata så är det bara att skicka ett PM eller skriva på kik, ekorren96 ger jag där! :)
oddfrantic
Fri 14 Dec 2012 11:32
Du är verkligen bäst, bara så du vet. Känner igen mig mycket i din text. :-)
Anonymous
Fri 14 Dec 2012 11:23
Jag tycker att du är väldigt vacker <3
Anonymous
Fri 14 Dec 2012 11:24
och du är aldrig ensam <3 har också känt mig så här o de skulle va roligt att få lära känna dig :)
Anonymous
Fri 14 Dec 2012 15:49
Jaa :) jag har kik. Du kan skicka det du heter på pm <3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/511733633/