Jag blir tillsagd av min läkare och kurator på psyk att jag ser piggare och gladare ut. Jag verkar klara mig bra. Själv känner jag ångesten varje kväll, jag är instabil, trött, har migrän, värk i nacke och axlar, hjärklappning och bara helt jävla SLUT! Jag är utbränd men jag ser ut att må bra. Så då kanske jag inbillar mig alla symtomen? All ångest, all hjärtklappning, all dödslängtan?
Min läkare tycker dessutom att jag får offra något för att må bra, detta valet med att vara extremt instabil (utan antidepressiva) eller sova för nu när jag äter tabletter sover jag dåligt. När jag inte går på tabletterna sover jag bra men mår sämre än nu. Men jag mår väl kanske bra? Eller?

Sen en annan sak är att jag har allt planerat datum, plats, tid, hur. Detta vet den andra kuratorn om (ja jag har två, en på psyk och en på ungdomsmottagningen och det är den på um som vet om detta). Han vet allt. Jag har försökt berätta för hon på psyk men det går inte för där mår jag ju bra, är pigg. Jag får inte fram att jag inte vill leva. Jag får inte fram att jag mår skit varje kväll, att jag inte längre orkar! Jag vill inte dö men jag ORKAR inte mer! (FAN nu gråter jag igen). Jag orkar inte mer! Låt tiden gå fort nu!

Kan du inte få hjälp av kuratorn på UM att berätta för kuraton på psyk?