Det var ett tag sedan jag kände behovet att skriva av mig, men nu är det sämre än på länge. Har haft hög ångest i flera veckor nu och jag vet inte vad det beror på alla gånger. Sömnproblemen blir värre och värre. Och tänker inte hålla på och prova en massa jävla sömnmediciner som bara hjälper en vecka eller två..

Just nu är det jobbigt för att det känns som att min asperger ställer till det för mig.

Det som jag inte kan känna, det förstår jag inte och det jag inte förstår, det får jag ångest av.
Och för att jag inte förstår det så kan jag inte heller känna någon empati eller sympati för människor som känner det, och då kan jag inte heller ge det stöd som de kanske behöver från mig.

Just nu handlar det om min kära flickvän. Jag vet varför hon mår dåligt för tillfället, men jag förstår det inte. Jag förstår inte varför hon mår dåligt för just det. Och det är för att jag själv inte skulle må dåligt av det. Jag vill kunna ge henne det stöd som hon behöver från mig. Men jag kan inte det. Det är lite svårt att förklara, men jag hoppas att någon förstår.

har varit så otroligt nära på att gå tillbaka till bladet igen, men jag har lyckats hålla mig ifrån det i flera månader nu. Dock vet jag inte hur länge jag klarar mig till. Inte om jag ska ha en sådan hög ångest länge till.

Tillbringar just nu tiden med att lägga pussel. Det har jag inte gjort på många många år, men märkte ikväll att det lugnar ner mig lite grann iallafall.

Jaja, tack för ordet. Hoppas att ni mår lite bättre än jag just nu. Ha det!

Tack så mycket för tipsen!

Gällande sömnen så har jag försökt det mesta. Har provat tre olika mediciner som hjälpte i början men sedan slutade fungera. Jag har provat att lägga mig tidigare, senare, samma tid varje dag under en längre tid. Jag har, genom detta, lärt mig exakt hur trött jag måste vara för att kunna somna. Oavsett när jag somnar så brukar jag alltid gå upp samma tid. Eftersom jag har min adhd-medicin som jag inte får ta senare än 12 på dagen så brukar jag gå upp då. Adhd är nog en stor bov i det hela. Just att jag inte kan koppla av.

Det här med rutiner är viktigt för en person med asperger, men det måste inte betyda att en person med asperger har lätt att hålla rutiner. jag har väldigt svårt att upprätta och hålla rutiner. Jag tror att det grundar sig i att om jag planerar saker och ting, och det inte går som planerat, så får jag panik och vet inte alls vad jag ska ta mig till. Därför är jag lite rädd för att planera en massa. Även fast det är vad jag behöver. Jag har, mer och mer, försökt skaffa mig lite rutiner, med viss hjälp. Exempelvis så har jag boendestödet som kommer varannan vecka och ser till att jag städar.

Det är just det att jag har svårt att stötta någon om jag inte förstår vad problemet är. Jag kan inte det, helt enkelt. Jag kan säga att jag finns där, men det betyder ingenting i det läget. Jag är ingen hemsk människa, men jag kan inte finnas för någon om jag inte förstår varför personen mår som den gör. Jag kan inte hjälpa det..

Som sagt, jag håller på med ett pussel just nu, det hjälper mot all ångest lite grann. Annars har jag ju andra grejer som jag gör för att tränga undan tankarna lite grann.

Okej, Ja jag förstår din problematik då jag har samma diagnoser. Rutiner är otroligt svårt att hålla. Men man får börja smått.
Angående sömnen låter det ju som om du har testat det mesta. Men har du typ testat avslappningsövningar? Vad får dig att bli riktigt trött. Ett trängingspass kanske?

Försök att bara lyssna på henne och låt henne känna som hon gör. Jag kan tex inte förstå varför alla tjejer är så kära i Justin Bieber eller Robert Pattinson. Men jag låter dem vara det och vill dem prata om sin "kärlek" till dem så får dem väl göra det. Man får vara en bra vän och lyssna. Lite som när min sambo snackar hockey. Förstår inte ett skit, Men man får låsas ibland. Nu vet jag ju inte direkt vad det är hon är ledsen över. Så det kan ju vara otroligt mycket mer komplicerat än som jag skrev där uppe.