Lång text!

Jag känt mig konstant ful och äcklig i två veckor nu och det blir bara värre. Jag har ångest till förbannelse och det är fruktansvärt jobbigt att gå runt med.

Jag har fått brev hem från csn om att jag har för hög frånvaro från skolan, vilket gör att de snart drar in mitt studiebidrag = inga pengar alls = ännu mer stress.
Jag är jättestressad och har jättemycket försenade uppgifter som jag inte har lämnat in pga att jag mår så pass dåligt så att jag inte ens orkar försöka (och då har jag ändå haft möte med skolsköterskan/SYO/min mentor om hur vi ska lösa min skolsituation)

Min ångest har varit extra hög nu under de senaste dagarna och igårnatt var det som allra värst. Jag vill egentligen inte äta och jag vill verkligen skada mig själv, men jag vill kunna spela SM i helgen och jag vill kunna ha kul ändå. Det känns inte som om mitt självskadebeteende är på riktigt när jag känner att jag kan "hoppa över det" bara för att jag inte vill att ärren ska göra ont på träningen dagen efter. Samma sak med ätandet. Jag vill inte äta eftersom jag har känslan av att jag går upp jättemycket i vikt, men samtidigt gör jag det för att jag ska orka prestera. Handbollen och teatern är typ det ända som gör att jag fortsätter känns det som.

För kanske en och en halv månad sedan var jag på vårdcentalen och fick antidepressiva utskrivet. Men jag vägrar ta dem. Jag vet inte varför, men jag är rädd och jag vill verkligen inte ta dem.

Jag har slutat prata med mina föräldrar om varför jag mår dåligt och att jag har skadat mig själv igen (de tror att jag har varit självskadefri sedan december förra året), eftersom jag inte klarar alla frågor de ställer samt att jag känner mig pressad.

Jag har alltid varit den perfekta flickan som har haft perfekta betyg och varit jätteduktig i skolan. Nu har jag E/F i nästan alla ämnen och mår sämre än någonsin. Jag vet inte vad jag ska göra alls, jag är bara så himla jättetrött.

Annons

Uploader

okejmathilda

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Disturbed-Angel Thu 14 Mar 2013 01:24 - group moderator

Får du någon behandling som tex KBT eller DBT för din problematik? Det kan vara ett bra alternativ. Ingen kan tvinga dig till att ta mediciner. Men mår du så dåligt att du inte klarar av att gå till skolan är ju medicin att överväga. Sen tycker jag att du bör prata med dina föräldrar om hur du verkligen mår så att du får hjälp.

- Read more -

okejmathilda Thu 14 Mar 2013 20:57

Nej jag får ingen behandling, ock vill inte prata med mina föräldrar :(

- Read more -

Disturbed-Angel Thu 14 Mar 2013 21:23 - group moderator

Okej. Ibland måste man göra saker maninte vill för att må bättre. Finns det någon annan vuxen i din omgivning som kan hjälpa dig att få vård?

- Read more -

okejmathilda Thu 14 Mar 2013 21:49

Jag vet, men det känns verkligen som om jag bara stör dem med mina problem..
Öh jag har inte pratat med min kurator på länge men ska nog ta upp kontakten igen.

- Read more -

Disturbed-Angel Thu 14 Mar 2013 22:03 - group moderator

Det är det barn är till för ;)
Nä men allvarligt talat så är det dina föräldrars jobb att ta hand om dig och se till att du får allt du behöver. Om dem tycker att du stör skulle dem inte ha skaffat barn.
Tycker absolut att du ska ta upp kontakten med din kurator igen så att du kan få hjälp.

- Read more -