oktober
tisdag 2 april 2013 bild 3/4
|
Ändra
Hej alla i gruppen!
Denna text finns även i gruppen ätstörningar, men då den verkar vara väldigt inaktiv postar jag här också...
För fem år sedan vägde jag 98 kilo på grund av social fobi, (gick inte utanför dörren om det inte gällde läkarbesök osv) mediciner som fick mig att svälla upp och dålig kost/tröstätande/hetsätande. Idag väger jag ca 54-55 kilo till mina 165 centimeter. Jag har haft stora problem med panikångest samt självskador och har på grund av det haft regelbunden kontakt med BUP och öppenvård sedan jag var 12 år gammal. Har även varit inlagd fyra gånger då läget varit riktigt kritiskt och provat ett tjugotal olika mediciner. Missbrukade bensodiazepiner och alkohol i flera år men har tack och lov tagit mig ur det och är idag nykterist.
Nu är jag 20 år gammal och har efter att varit sjukskriven i princip hela högstadiet och halva gymnasiet börjat en kurs i personlig utveckling två dagar i veckan. Är så tacksam över att det verkar gå åt rätt håll, äntligen!
Även om jag mår betydligt bättre idag så finns det någonting jag egentligen inte kan prata om. För att gå ner de där överflödiga kilona började jag svälta mig och träna stenhårt. Min målvikt var 70 kilo, men när jag väl nådde den så sänkte jag min målvikt med ytterligare tio kilo. När jag vägde 60 så ville jag svälta mig till 55, och jag lyckades. Där har jag stannat, (plus minus något kilo) men det enda jag kan tänka på är mat, kalorier, hur jag ser ut och hur lycklig jag skulle bli om jag fick väga 50 kilo. Jag vet att ingenting kommer att bli bättre om jag går ner mer i vikt, att tankarna fortfarande kommer att finnas där och att det tillslut eskalerar till en farlig nivå om jag fortsätter.
Jag kan inte sluta. Allt kretsar kring vikt och hur jag ska gå ner.
Har tillsammans med min underbara pojkvän som är bra på kost och träning byggt ihop ett matschema med tre stora måltider hälsosam mat om dagen samt 2-3 mellanmål (typ frukt, knäckebröd med keso eller någon proteinbar) och även om jag vet att det är så man ska äta för att må bra så får jag hemsk ångest över hur mycket jag stoppar i mig. Dessutom har jag senaste tiden börjat hetsäta när ingen ser och hoppa över måltider i smyg för att kompensera.
Jag vill inte att det här ska få förstöra någonting. Jag vill bli frisk! Ändå är jag rädd för att söka hjälp. Tog upp problemen med en psykolog när jag vägde 60 men hon tog mig inte på allvar. Fick bara ännu en medicin och rådet "Ät då, om du nu vill bli frisk". Nu har jag ingen kontakt inom psykiatrin längre och känner mig fetare och fetare för varje dag. Äter oftast enligt schemat men mår hemskt. Tänker inte söka hjälp då jag skäms. Är ju inte underviktig och de gånger jag bett om hjälp har jag blivit nekad... Har nog gått upp till 56-57 så som jag ätit under påsk... Ser frisk ut...
Om någon orkade läsa denna wall of text och kan komma med tips på hur jag kan hjälpa mig själv skulle jag vara oerhört tacksam.
Ta hand om er, stor styrkekram.
Annons
Kamerainfo
Kamera COOLPIX S4000
Brännvidd 5 mm
Bländare f/3.2
Slutartid 1/8 s
ISO 500
idaesjonsson
ons 10 apr 2013 23:14
Hoppas allt ordnar sig för dig. Konihåg att du är FIN, precis som du är!
Det jag skulle tipsa dig om är att prata med en dietist som kan lära dig mer om mat och hur maten påverkar kroppen. Sen försök att inte fokusera på din vikt. Släng din våg, släng måttband och allt sådant som du använder för att hålla koll på din viktnedgång. (vågen är lite som självskadarens rakblad)
Om du är rädd för att äta för mycket så finns det något som kallas för måltidsmåttet som man kan köpa på apoteket. Det är mått som man fyller med mat för att få rätt mängd av rätt sak för att få i sig det man behöver.
Om du är rädd för att äta för mycket så finns det något som kallas för måltidsmåttet som man kan köpa på apoteket. Det är mått som man fyller med mat för att få rätt mängd av rätt sak för att få i sig det man behöver.
Anonym
tis 2 apr 2013 20:35
Tack så jättemycket för bra svar! Det där med måltidsmått har jag faktiskt aldrig hört talas om förut, det låter ju kalasbra. Ska införskaffa ett sådant så fort tillfälle finns.
Har kikat på din bilddagbok till och från i flera år, dina katter är jättesöta och du är så stark som kämpar på. Beundransvärt.
Har kikat på din bilddagbok till och från i flera år, dina katter är jättesöta och du är så stark som kämpar på. Beundransvärt.
Tack så mycket :)
Jag hoppas att du hittar en väg till att må bättre. Ibland måste man hitta sina egna vägar och strategier för att nå ett bättre mående.
Jag hoppas att du hittar en väg till att må bättre. Ibland måste man hitta sina egna vägar och strategier för att nå ett bättre mående.
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/513713177/
Visa toppen
Visa sidfoten