October
Wednesday 3 April 2013 photo 2/2
|
Change
Måste få skriva, måste få det ur mig!
När jag var 11-12 flyttade in en man till mamma. Till en början var det bra, lite mindre bråk och sånt men vad kan man vänta sig? Vi var ofta på semestrar och allt var bra utåt sett också. När jag hade fyllt 13 började det förändras. Mammas man började ta på mig, på det där konstiga viset. Det började bli obehaglig men jag vågade inte säga något, till någon. Jag hade praktik med honom, på hans jobb. Han jobbar som en lastbilschaufför så att vi var borta en vecka. Varje natt höll han om mig innanför mina kläder. En natt gick det lite längre och jag tvingades att suga av honom.
När jag kom hem igen var det som ingenting hade hänt, jag berättade inte för någon! Allt fortsatte som vanligt. Jag började gymnasiet 07 och min mormor dog samma år. Min mormor var mitt ALLT! Går att jämföra med en mamma för många andra. Jag tappade sugen för allt och orkade inget längre. Hemma fortsatte allt som vanligt, han tog på mig och jag höll käften. I maj 08 började jag hos en kurator på ungdomsmottagningen och en på skolan. Den på skolan var helt värdelös "Du har inga problem". Jag slutade hos honom. Kuratorn på ungdomsmottagningen tog mig på allvar och ville anmäla till Soc men gick med på att berätta för min mamma först och se om det gjorde någon skillnad. Det gjorde det ett tag. Ungefär ett halvår. Sen började det igen. Men jag berättade ingenting för jag skämdes, var rädd.
Natten till min student 2010 våldtog han mig för första gången (genom samlag). Den natten mejlade jag min kurator och skrev att jag trodde jag var gravid.
Detta var starten för en mycket lång och plågsam period i mitt liv. Jag tampas med våldtäkter varje helg ca. 2 gånger/ helg. Jag berättade ingenting för jag skämdes så. Jag duschade 2-5 gånger om dagen varje dag för jag var så äcklig!
Hösten 2010 börjar jag på högskolan på socionomprogrammet. Jag skulle bli socionom.
I mitten av 2011 stod jag inte ut längre jag ville inte längre leva. Jag vägrade men jag fick en egen lägenhet i stället och flyttade hemifrån.
Jag trodde aldrig jag skulle klara det för hur ska det gå?! Hur ska jag kunna leva utan våldtäkterna, och alkoholismen (glömde nämna att mamma är alkoholist)?
Hur ska jag leva utan allt det som var min vardag.
Idag sitter jag här och skriver detta och kollar på "Helt sjukt". Egentligen bör jag skriva min c-uppstas men jag orkar inte, bryr mig inte riktigt. Dagen består av orkeslöshet, flaschar, ångest och panik. Men måste försöka "skärpa till mig" och ta tag i min uppsats för jag kommer inte undan det faktum att jag är utbildad Socionom om ca 10 månader och ska börja jobba. Men vet inte hur?! Vet inte alls.
Faktum är att om ca 1 år får jag dessutom inte träffa min kurator för då har jag blivit 23 så jag är stressad för jag inte mår bra snabbt nog. Ibland mår jag dessutom sämre... ett steg fram två tillbaka!
Förlåt för denna vägg av text och osammanhang, mitt internet funkar inte som det ska så fått skriva om ett antal gånger! Men var skönt att skriva av sig lite...
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 600D
Focal length 29 mm
Aperture f/4.5
Shutter 1/40 s
ISO 1000
the boy who destroyed the world
Thu 4 Apr 2013 11:37
Ett seriöst förslag;
Maskera dig, och ta med 2 maskerade vänner. Sen så ser du till att hitta ett tillfälle där han är ensam (utomhus eller liknande). Sen så misshandlar du skiten ur snubben. Tar ut alla dina aggressioner på honom, låt bara adrenalinet flöda. Tror att det skulle kännas gaaaanska skönt imo. ^^
Maskera dig, och ta med 2 maskerade vänner. Sen så ser du till att hitta ett tillfälle där han är ensam (utomhus eller liknande). Sen så misshandlar du skiten ur snubben. Tar ut alla dina aggressioner på honom, låt bara adrenalinet flöda. Tror att det skulle kännas gaaaanska skönt imo. ^^
Emmaaoo
Thu 4 Apr 2013 22:35
tycker faktiskt inte förslaget låter så seriöst för han tillhör trots allt fortfarande min familj...
the boy who destroyed the world
Fri 5 Apr 2013 00:19
Jag är fullt seriös. Han var ingift, det är inte ditt blod i honom/vice versa!
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 02:30
Det är riktigt dumt och idiotiskt. Min flickvän blev våldtagen med av både de ena och andra så om jag hade varit där hos dig skulle jag ha slagit ner han. Jag har varit med om en massa och vet en hel del.
Dumt och olagligt.
Men du var riktigt stark som stod ut!
Dumt och olagligt.
Men du var riktigt stark som stod ut!
Emmaaoo
Thu 4 Apr 2013 06:28
tyvärr har man väl inget direkt val mer än att stå ut ibland. Måste fortfarande stå ut för att mamma har inte fått reda på våldtäkterna så hon är fortfarande gift med honom. Nu för någon vecka sedan flög det i Mög något konstigt också när mamma var på semester. Jag åkte till honom och var där själv, nästan i hopp om att något skulle hända för det känns fortfarande konstigt att det inte längre tillhör min vardag...
Anonymous
Thu 4 Apr 2013 09:15
Jag förstår det, man blir lätt förvirrad. Det är som att man "helt plötsligt slutar att ha mjölk till gröten". (ett tale sätt)
När ja inte hade någon mer misshandel här hemma så var det nästan som en chock för mig. Man hoppades varje dag att något skulle hända. Jag hade oftast svårt att sova och ibland kunde jag fortfarande höra skriken i huvudet. Då öppnade jag dörren hela tiden från mitt rum bara för att se om det skulle vara något. Men det var det inte. Allting var tyst, lugnt och tomt. Sen.. sen så började man att ta hand om sig själv. Något man lätt glömmer när något hemskt händer. Prova med det. Prova att bara försöka slappna av, koppla bort allt och ta hand om dig själv. Minsta lilla fel du känner då tar du kontakt med polisen igen.
När ja inte hade någon mer misshandel här hemma så var det nästan som en chock för mig. Man hoppades varje dag att något skulle hända. Jag hade oftast svårt att sova och ibland kunde jag fortfarande höra skriken i huvudet. Då öppnade jag dörren hela tiden från mitt rum bara för att se om det skulle vara något. Men det var det inte. Allting var tyst, lugnt och tomt. Sen.. sen så började man att ta hand om sig själv. Något man lätt glömmer när något hemskt händer. Prova med det. Prova att bara försöka slappna av, koppla bort allt och ta hand om dig själv. Minsta lilla fel du känner då tar du kontakt med polisen igen.
Emmaaoo
Thu 4 Apr 2013 22:33
Sover fortfarande med dörren stängd in till sovrummet för jag är rädd och det är ändå över 1 år sedan sista gången det hände...
Anonymous
Fri 5 Apr 2013 08:47
Jag förstår det, men kan det vara ett moment som kan stressa dig och gör så att du i onödan spänner dig?
Kanske dags att öppna dörren lite varje gång som en början. Som kan ge dig mod och du kan verkligen se att du har gått vidare? :/ <3
Kanske dags att öppna dörren lite varje gång som en början. Som kan ge dig mod och du kan verkligen se att du har gått vidare? :/ <3
Det du tvingats gå igenom är helt fruktansvärt. Jag tror att det vore bra för dig att fortsätta med en kurator eller psykologkontakt efter nästa år också. Be din nuvarande kurator hjälpa dig med att hitta vart och vem du ska vända dig. Det kan vara skönt att ha stöd när man ska träffa någon ny.
Emmaaoo
Thu 4 Apr 2013 06:30
Tack för svaret! Kanske inte framgår så tydligt men har en kontakt på vuxenpsyk också, inte för att hök hjälper mig så värst mycket. Får nog ta upp det så att jag får en ny kontakt. Tack
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/513730924/
Visa toppen
Show footer