Detta har kanske inte med gruppen att göra. men de är bara att ta bort bilden då.
Jag har en kurs som heter Människor i behov av stöd, och jag ska skriva en uppsats om bipolär sjukdom.
Så nu till min fråga. Vad har nu för syn på bipolär sjukdom?
Är tacksam över svar. :)

vad har du för syn på själva sjukdomen och hur är de att leva med de? hur reagerade dina nära och kära när dom fick veta att du hade bipolär?
har samhället gjort något för att hjälpa dig?
du behöver inte svara på alla frågor om du inte vill :)

När jag hör ordet bipolär tänker jag: Kraftiga svängningar mellan mani/hypomani och depressioner (främst).
Sedan: Okontrollerbart. Oförutsägbart.
Känslighet. Sorg.

Jag tycker att det finns alldeles för lite "bra" information, det mesta som går att läsa är väldigt negativ läsning.
Det finns mycket fördomar och en som verkar väldigt vanlig är att man har två personligheter (och så är det ju inte).
Det är en så pass vanlig sjukdom, men ändå så är kunskapen om denna sjukdom hemskt dålig.
(Jättebra att du skriver en uppsats om detta).


Sjukdomen är ett rent helvete att leva med.
Jag kan aldrig planera något för jag vet aldrig hur jag kommer att må imorgon eller ens om en timma.
Jag kan befinna mig på världens topp och sedan sjunka ner i det allra djupaste helvetet. Helt utan någon märkbar anledning.
Jag har svårast med svackorna/depressionerna, när det är som värst så ser jag ofta ingen annan utväg än självmord.
Självmordsstatistiken är hög i denna sjukdom, och jag förstår verkligen varför.
Jag känner hopplöshet inför framtiden, det låter hemskt jag vet. Men vetskapen om att denna sjukdom inte går att bota... det är fruktansvärt.
Jag hoppas att jag en dag kan acceptera sjukdomen. Jag tror att det är ett mycket viktigt steg att ta och att det då kommer att bli lättare.


Mina anhöriga tog det bra ändå.
Men även de har svårt att "ringa in" vad sjukdomen egentligen handlar om.
Jag med.
Jag KÄNNER så mycket mer än vad jag kan förmedla i ord, på något vis.
Jag både vill och vill inte att de ska läsa om sjukdomen, det står så mycket negativt och deprimerande om Bipolär sjukdom. Jag har själv valt att sluta läsa, iallafall för nu.
Jag orkar inte läsa om allt negativt.


När jag fick diagnosen så tänkte jag att "äntligen, nu vet man vad man kan göra åt den, nu kan jag få en behandling", tji fick jag.
Det är som om jag är det första i hela världen med denna sjukdom och nu står psykiatrin handfallen och vet inte alls vad de ska göra.
Jag har testat de flesta stämningsstabiliserande som finns, men inget har hjälp hittills.
Står nu på Litium och mår fruktansvärt dåligt.
Så mediciner är den "hjälpen" från samhället som jag får.

tack för svaren. :)
men vas jobbigt att leva med bipolär.