Jag ber om hjälp, vet inte vad jag ska ta mig till.
Sitter här av frustration och tårar inombords, känns snart hur allt brister, jag blir helt tokig utav dethär.
Jag har tappat allt, orken finns inte här är bara hemma dag efter dag, ser ingen mening med dethär.
Min underbara pojkvän, älskar honom så mycket. Men mitt förhållande tar all min energi, finns inget mer än honom i mina tankar, jag blir helt utmattad.. och saknaden gör så ont. Jag skulle aldrig kunna släppa honom.. jag lägger ner allting, gör allting för att det ska bli okej, men vad jag än gör så gör jag fel.. Får mig att känna att jag inte duger. Mår så sjukt dåligt när jag inte är med honom, känner hur allting faller direkt. Känner hur allting frestar mig droger, alkoholen, skärandet får inte bort det ur tankarna. Allt är så overklig känner mig så förvirrad, så konstig vet inte var jag är eller om jag finns. Känns som att jag snart ger upp helt, är så trött, trött på allt, trött på livet. Ligger och gråter, ber om hjälp, skriker flippar ur, behöver hjälp. Men jag kan inte.. orkar inte.
Är borta, försvunnen och vilse.

Det är ju jättebra :) Ja hoppas att du är stolt över dig själv.