October
Wednesday 29 May 2013 photo 2/2
|
Change
Bild från en begravning nydligen, censurerade bilden..
Behöver skriva av mig lite...
Det har bara hänt för mycket den senaste tiden, min farmor dog, den som betydde mest av alla personer för mig, och jag vågade inte träffa henne den sista tiden, för jag ville inte förstå att hon snart inte skulle finnas där längre, som hon alltid har gjort... Jag kan inte säga saker till någon pga att jag inte kan lita på någon, jag har aldrig öppnat mig för någon face to face även fast det är det jag skulle behöva mest av allt.. Men endå så visste hon hur jag mådde, allt som hade hänt, allt jag hade gjort, som ingen annan vet.. Magi...
Några dagar innan begravningen skulle vara så försökte en extremt nära vän, kanske mer än vän, ta sitt liv och var så himla nära på att lyckas och jag bröt ihop totalt och tänkte ta mitt egna liv, sov nästintill inget på nätterna och det var just samma tid som jag hade extremt mycket att göra i skolan, så riskerar nu F i flera ämnen då jag inte orkade med någonting längre...
Efter det så fick jag råkade jag se ett meddelande som jag inte var menad att se, och efter att jag såg det så blev det hus i helvete och jag gick ännu värre in i min deprission och fick så mycket ångest över att jag hade litat på personen..
Idag fick jag reda på en sak som nu fick mig må sämre än den förra saken.. ångesten växer över att jag har gjort det, och att den personen har undanhålligt det för mig...(inte redo att gå ut med det än, inte ens på mitt anonyma acc)
När jag är deprimerad/känner att jag kommer få panikångest så röker jag, jag "slutade" röka för 2 veckor sen och har nu ingen möjlighet att köpa/få tag på cigg då jag inte är i skolan, och ingen här hemma kan köpa åt mig då de inte vet att jag röker... och nu skulle jag behöva röka som mest...
så nu funderar jag starkt på att leta upp sömntabletterna som är gömda hemma, få sova ut länge och bra..
För ett par dagar sedan när jag fick en av "nyheterna" så skärde jag mig igen, efter 4 månaders uppehåll, och nu kan jag inte hålla emot igen, "dragningen" är något så jävulsk att jag inte vill något annat....
Jag behöver gå till BUP, men vågar inte säga något till mina föräldrar, en kompis förälder skulle berätta för mina föräldrar, men dem svarade inte när den ringde, inte någon gång, så nu sitter jag ännu en gång här utan hjälp..
Behövde skriva av mig lite, då jag inte har kunnat göra det på länge.. tack.
hoppas jag inte bröt någon av reglerna, säg till mig isånnafall så fixar jag det i texten, blev lite mycket..
Annons
Camera info
Camera DMC-TZ20
Focal length 5 mm
Aperture f/3.5
Shutter 1/15 s
ISO 400
Låter som du har drabbats av väldigt mycket på en kort tid. Förstår att du har det jättesvårt just nu., Det enda jag egentligen kan säga är att det blir bättre. Det är fruktansvärt att förlora någon man älskar, det personen kommer man ju alltid att sörja. Men sorgen förändras och det känns bättre efter ett tag. Vill du gå till BUP så gå till din vårdcentral och be om en remiss. Du måste inte berätta för dina föräldrar om du inte vill, Jag tycker det var jättebra att du bad en kompis förälder ringa. Även om det inte lyckades just då.
Låter som du ändå vill att dina föräldrar ska veta. Du kanske kan lämna ett brev till dem innan du går till skolan en dag så de kan läsa och smälta de du skrivit , så kanske de går lättare att prata sen när du kommer hem. Vad det gäller rökningen och självskadande så är det flyktbeteende och de enda jag kan göra är att varna dig för att fortsätta med det. Det ger ingenting bra i längden. Det känns skönt för stunden. Men på lång sikt gör de bara problemen större och svårare.
Låter som du ändå vill att dina föräldrar ska veta. Du kanske kan lämna ett brev till dem innan du går till skolan en dag så de kan läsa och smälta de du skrivit , så kanske de går lättare att prata sen när du kommer hem. Vad det gäller rökningen och självskadande så är det flyktbeteende och de enda jag kan göra är att varna dig för att fortsätta med det. Det ger ingenting bra i längden. Det känns skönt för stunden. Men på lång sikt gör de bara problemen större och svårare.
nAlive
Thu 30 May 2013 12:38
På vårdcentralen/BUP säger de att jag måste ha målsmans medgivande för att dom ska kunna göra nått.. Det är ju sjukt egentligen..
Problemet med att berätta för föräldrarna är, att jag redan har gjort det, utan att dom brydde sig alls...
Problemet med att berätta för föräldrarna är, att jag redan har gjort det, utan att dom brydde sig alls...
Okej, Hur gammal är du ( om jag får fråga det) ?
För det kan ha lite med din ålder att göra. Men är du i övre tonåren och bedöms som mogen och ansvarsfull så ska det inte finnas några hinder för , varför du inte skulle kunna ha självständig kontakt med BUP.
Det finns däremot lägen då föräldrarna MÅSTE informeras om man är under 18 år. Det gäller till exempel suicidrisk och självdestruktiva handlingar. Dessutom kan BUP behöva anmäla till socialtjänsten om det framkommer information om att man far illa på något sätt hemma.
Vad är det som de anser att de behöver medgivande för?
Har du testat att gå till en kurator på ungdomsmottagningen?
Vad det gäller att dina föräldrar inte bryr sig, kanske det handlar om att de inte förstår hur du verkligen mår. Du verkar ha dolt ditt mående för alla i din närhet och då kan det vara svårt att ta in att den personen skulle må jättedåligt. Försök att prata med dem några gånger till. Försök att sluta dölja hur du mår och ring BUP och be att få remiss till en kurator eller psykolog.
För det kan ha lite med din ålder att göra. Men är du i övre tonåren och bedöms som mogen och ansvarsfull så ska det inte finnas några hinder för , varför du inte skulle kunna ha självständig kontakt med BUP.
Det finns däremot lägen då föräldrarna MÅSTE informeras om man är under 18 år. Det gäller till exempel suicidrisk och självdestruktiva handlingar. Dessutom kan BUP behöva anmäla till socialtjänsten om det framkommer information om att man far illa på något sätt hemma.
Vad är det som de anser att de behöver medgivande för?
Har du testat att gå till en kurator på ungdomsmottagningen?
Vad det gäller att dina föräldrar inte bryr sig, kanske det handlar om att de inte förstår hur du verkligen mår. Du verkar ha dolt ditt mående för alla i din närhet och då kan det vara svårt att ta in att den personen skulle må jättedåligt. Försök att prata med dem några gånger till. Försök att sluta dölja hur du mår och ring BUP och be att få remiss till en kurator eller psykolog.
nAlive
Thu 30 May 2013 15:49
Jag är 17, jag TROR att dem behöver målsmans medgivande pga att jag har begått "självmordsförsök" och skadat mig själv, och att det har kommit fram till BUP, som du säger.
Min mamma som jag sade det till, brydde sig mest om hur jag hade fått antidepp som jag tog under ett tag, om hur ja mådde brydde hon sig inte riktigt..
Bor i en liten byhåla, så får en reda på nått, så vet alla det dagen efter.. Lite därför jag håller allt gömmt.
Min mamma som jag sade det till, brydde sig mest om hur jag hade fått antidepp som jag tog under ett tag, om hur ja mådde brydde hon sig inte riktigt..
Bor i en liten byhåla, så får en reda på nått, så vet alla det dagen efter.. Lite därför jag håller allt gömmt.
Okej, Jag förstår dig verkligen.
Vissa saker har BUP en skyldighet att berätta, till exempel suicidrisk, Men om du är 17 så kan du snart bli överskriven till vuxen/öppen psykiatrin. Jag blev överskriven när jag var 17 , där kan man ju få helt självständig behandling från dagen man fyller 18.
Vissa saker har BUP en skyldighet att berätta, till exempel suicidrisk, Men om du är 17 så kan du snart bli överskriven till vuxen/öppen psykiatrin. Jag blev överskriven när jag var 17 , där kan man ju få helt självständig behandling från dagen man fyller 18.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/514587127/
Visa toppen
Show footer