Jag står fortfarande kvar
efter alla smällar,alla slag, noll till livsgnista och en längtan att dö,krälandes på badrumsgolvet i mitt egna blod alla gånger jag fick åka in på psyk va min vardag.
men inte längre står jag vid brons kant o tittar ner o funderingar på att göra slut på allt.
inga nya skärsår täcker inte längre min kropp, nu är det bara stridsskadorna kvar dvs alla ärr.
men plastikkirurgin går framåt.
jag har gett mig själv en framtid.
att lära sig att leva med sig själv va fan inte lätt. att inte ha en partner vid min sida som gör allt åt mig. nej nu kan jag själv.
du behöver inte längre hålla min hand.
jag är självständigare än någonsin.

men visst jag får mina "anfall" ångest,skakningar och få syner och längtan av blodet o känslan av hur man skär upp huden saknar jag ibland.
men det är något livsfarlig o som ingen ska uppmuntras till detta, ingen ska behöva ta till såna metoder för att må bra!!.
det är inte värt det, när ärren bara är ärr. jag har kämpat. mina levervärden är väldigt dåliga pga alla mediciner,överdoser,alkohol o olika missbruk. hela min kropp har tagit stryk. som minnet,vikten,synen migrän ect är gammla biverkningar efter så mkt mediciner på samma gång o man behandlas som en labbråtta, sen är det ens egna fel att levervärderna är höga.

droger,fest o inläggning på psyk, så såg det ut.
nu har jag bra förutsättningar till mitt hälsosamma liv.
jag pluggar nu (eller nu har jag sommarlov) jag har min alldeles egna lägenhet, gosigaste katten och helt otroligt underbara människor runt mig idag.

efter att ha kämpat i 10 år fullt med kaos,skador,krossade själar ect
så många löften jag svikit pga ren idioti och ansvarslöshet.och för att jag varit mitt i mitt sjukdomstillstånd. men jag står kvar.

jag har fått allt sagt atm men mer lär komma.

jag vill vara på mina rosa moln.
men jag har ett vanligt drägligt student liv nu och jag är singel o lycklig =)
jag hoppas att jag kan bidra med någon form av stöd, att någon ska få inspiration o fortsätta kämpa. för du är värd det. ett ljust liv. ett värdigt liv.

<3

Det är så roligt att få läsa om människor som kommit vidare. Du är så stark!