Thursday 27 June 2013 photo 1/2
|
Om jag dör av en oupptäckt sjukdom så är det vårdcentralens fel!
Har i en veckas tid nu fått värre och värre känselstörningar i båda benen och även myrkrypningar i mina händer.
Det började med att jag hade en konstig värmekänsla i min ena fot och ankel. Det kändes som det låg något varmt precis bredvid mitt ben. Denna känslan har sedan spridit sig upp för hela mina ben ända upp till min svank. Känslan har ersatts med en svidande, brännande känsla i huden. Känns som när man kommer in efter att ha varit ute i minusgrader och lekt i snön och är kall och blöt.
Här om dagen började jag även få myrkrypningar i händerna.
Mina ben är jättesvaga och vingliga. Mina knän viker sig med jämna mellanrum och jag krockar med dörrkarmar och kan inte hålla balansen när jag blundar.
Det har gått så långt att jag knappt orkar gå. Jag är helt utmattad och spyfärdig bara av att gå en liten bit. Det känns som mina ben är gjorda av spagetti.
Jakob ringde in till vårdcentralen i måndags och förklarade symptomen. Där ville de att jag skulle komma in med en gång för de sa att "Det låter allvarligt, vi vill att ni kommer så fort som möjligt". Men då jag inte klarar att gå själv och Jakob jobbade både måndag och tisdag så fick vi vänta tills onsdagen.
Så idag var vi där.
Läkaren kollade lite reflexer och om jag hade puls och känsel i mina fötter. Det var i princip allt hon ville göra. För så fort jag nämnde ordet ordet psykisk ohälsa så var mina problem psykiska. Samtidigt som hon också påstod att problemen förmodligen inte beror på folatbristen jag har, så när jag var inne förra gången (för inte allt för länge sedan) för liknande problem med mina ben och fick höra att det berodde på folsyrabrist så var väl inte det sant.
Läkaren förklarade för mig som om jag var dum i huvudet " Du förstår, Ångest kan yttra sig på detta viset. Jag såg i din journal att du har Sobril utskrivet. Ta dem"
Jag har haft min ångest problematik sedan sex års ålder. Jag vet hur min ångest yttrar sig! Jag vet vad ångest är och jag vet hur ångest känns. Jag vet att jag aldrig fått myrkrypningar av ångest och jag vet att jag aldrig fått fysiska problem som blir gradvis värre med tiden av min ångest.
När jag sa till henne att jag vet hur min ångest känns och hur den fungerar blev hon jättesur och tvär. Det fanns en iskall kyla i hennes blick och man bara kände hur hennes förakt mot mig dröp ur varje ord hon yttrade.
"då får vi väl ta lite prover då, Eller så får vi skicka in dig för inläggning så de kan ta prover där. Vi kan i alla fall inte göra något mer för dig"
Så fick ta samma prover som förra gången jag var inne och det konstaterades att mitt folat-värde var "4".
Så nu undrar jag, Hur många har ångest som känns sådär?
Jag tycker det är så otäckt att de inte ens vill överväga att det kan vara nått fysiskt bara för att jag har psykisk ohälsa.
Att man måste känna sig som en belastning och en idiot som bara tar deras tid med sin psykiska ohälsa istället för att gå till psykiatrin.
Att de näst intill vägrar att ta ett blodprov för att åtminstone försöka se om det finns en fysisk orsak till mina symptom. Hur ska man få hjälp med somatiska sjukdomar om vårdcentralen vägrar leta, BARA för att man har en journal från psykiatrin.
Annons
AnnieOstberg
Thu 15 Aug 2013 22:39
När jag får ångest ibland, ofta början på panik ångest domnar mina armar och ben av och jag bara faller ihop. Det är allt som händer, med dina problem låter inte direkt psykiska i detta fallet..
AnnieOstberg
Thu 15 Aug 2013 22:55
Vet hur det är att inte kunna gå ibland, inte av samma anledning som du dock utan på grund av reumatismen jag har. Sjukvården är så otroligt jobbig och man måste verkligen KÄMPA för att något ska hända..
Ja, har man en psykisk diagnos vill ju inte ens vårdcentralen att man ska komma dit. Tycker det är jätteläskigt att man inte blir tagen på allvar.
tough-fluffy
Wed 3 Jul 2013 01:48
Får jag fråga varför du nämnde din psykiska ohälsa när du var inne för att kolla upp fysiska besvär?
Anonymous
Wed 3 Jul 2013 10:00
Nu frågade du ju inte mig men ofta får man frågan "Äter du några mediciner?" och efter det får man följdfrågor.
oddfrantic
Thu 27 Jun 2013 08:09
Vården i ett nötskal. Är man ung får man ingen hjälp heller, för då tas man inte på allvar vare sig man har psykisk ohälsa i journalen eller inte. Spring till privatläkare/annan vc? Detta måste vara sjukt jobbigt för dig. Jag har hypokondri och hade inte klarat av att vara så "stark" som du är.
Problemet är ju att jag har socialfobi och verkligen inte klarar av en inläggning. Så det är jätteviktigt för mig att vårdcentralen gör sitt jobb. Så det inte blir som för tre år sedan då de vägrade tro på mig och det slutade med att jag blev så anemisk av b-12 och folatbrist att jag var tvungen att få både dropp och blodtransfusion på en gång. Fick ligga på sjukhus i 3 dygn (de ville att jag skulle vara kvar längre , men jag klarade inte det) Som tur var så fick min sambo bo där med mig.
oddfrantic
Thu 27 Jun 2013 18:02
Det förvärrar ju saker en del. Men om de inte vill ta dig seriöst så kanske du måste försöka gå till sjukhuset? Även om det är sjukt jobbigt så är ju eventuellt din hälsa på spel. Anmälde du dem efter den händelsen? Tjänstefel ju!
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/515002633/