Jag har haft ångest hela dagen efter att jag hetsade igår.
Knäckebröd med mjukost.
Ska aldrig äta det igen.
Om man bortse från igår har jag inte ätit på tre veckor.
Bara 400 kcal om dagen och de dricker jag.
Är rädd för att få näringsdrycker.
Skulle träffat min dietist idag men hon va sjuk.
Jag gillar inte när saker förändras så hastigt.

Jag börjar känna av de fysiska besvären mer och mer.
Min kropp skriker efter näring.
Men röster och ångest har övertaget.
Jag vill bli fri.
Men hur gör man?
Det har varit värre.
Jag väger inte 38 kg längre.
Jag ligger inte i koma längre.
Jag har inte sond längre.

Spegelbilden har förändrats, men förutom det så känner jag fortfarande samma känslor som när jag va som sjukast i anorexin.

Ingen tar en på allvar när man är överviktig.
Jag kan vara lika sjuk då som nu, men det syns inte.

Jag vill inte leva såhär...

Jag förstår att det är jobbigt när man har hetsat eller överätit . När man tappar den där lilla känslan av "kontroll".

MEN Jag blir orolig över det du skriver om att du inte ätit på si och så lång tid. Det är verkligen inte bra (men det vet du säkert redan själv). Du borde ta dig en funderare på vad för slags liv du egentligen vill ha? Om det är värt det. Om smalheten är värt det. Det låter på din text som att du vill tillbaks till när du hade det som värst. Är det så? Och isåfall varför? Kände du dig mer tillfreds med dig själv då? Mer nöjd?

Jag tycker helt ärligt du borde vända dig till en ätstörningsklinik för du behöver helt klart mer hjälp (om du inte redan har det). Personalen på ätstörningskliniker kommer inte dömma ut en efter hur mycket/lite man väger. De är professionella och VET att en ätstörning sitter i psyket, inte i kroppen.

Du kan övervinna detta! Det går! <3

Ja, psykiatrin är så otroligt dålig! Hela samhället är helt sjukt. Varför kan ingen inse att folk kan ha ätstörningar oavsett vikt.
Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp snart. Försök att så gott du kan att äta mer.
Gör det till en utmaning. Om du utmanar dig själv att äta lite mer för varje vecka så kan du försöka vinna över ångesten och rösterna.
Rösterna har ingen makt över dig om du struntar i vad de säger.
Låt dem skrika på dig, det kan INGET göra. Det är du som gör, inte rösterna.

ja det är sjukt att man inte blir tagen på allvar om man är överviktig/normalviktig. man kan ju ha ett ordentligt ätstört beteende även om man inte är anorektiskt smal