October
Thursday 24 April 2014 photo 1/1
|
Change
Lite tankar ock känslor om mina höftproblem.
För en gång skull så börjar jag skriva på detta som jag velat skriva i veckor.
Jag har bara aldrig orkat, smärtan tar över koncentrationen, jag känner redan nu
att den gör det, men jag ska skriva det här nu, så smärtan, låt mig! Som några vet
så har jag höftproblem. Det är mest väster som krånglar och gör ont. höger höft har
inte gjort ont på ett tag, smärtan kan vara på olika sätt, och på olika ställen.
jag har ont på höftens utsida, och i höftleden. Man vet fortfarande inte varför
jag har så ont, och det är ibland jobbigare än själva smärtan.
Det enda man vet är att jag har en inflammation i en slemsäck på höftens utsida och kalkavlagringar i höften.
Men det vet inte varför.
Ibland känner jag mig rädd att det ska vara något som inte går
att göra något åt. Jag kan känna att muskeln på utsidan av höften ''hoppar'' över
den yttre höftkulan. Den gör det jag vet inte hur många gånger per dag, jag räknar inte
men den hoppar när jag sitter, ligger och går. ja i vilket läge som helst.
Det är smärtsamt och läskigt när jag känner att muskeln inte riktigt sitter eller är som den ska.
Jag har fått prova massor med smärtlindring men inget fungerar, och nu vill dem inte ge mig något mer eftersom jag reagerade dåligt på en så dem vill inte ge mig något eftersom de vet inte
om jag får en reaktion.
Jag väntar nu på en tid hos en ortoped som jag hoppas kan säga varför det är såhär.
och jag hoppas att det går att göra något åt. Att leva ett vanligt liv har blivit en kamp.
Jag sover dåligt, orkar och vill inte göra någonting. Jag kan inte gå längre sträckor, inte sitta
en längre stund. Allt påverkas av min smärta. Jag duschar med öppen dörr, för om det skulle hända
något så kan Simon komma in. Vissa dagar vågar jag inte ens duscha ensam för att det gör ont.
Sexlivet blir påverkat väldigt mycket. Det är svårt att ha en mysig stund utan att få ont.
jag är 22 år, men jag känner mig som 92.
Jag vill inte ha det såhär längre, jag vill kunna
göra alla saker jag vill göra, som att cykla, (jag tror jag aldrig har velat cykla så mycket som nu)
ta en promenad, dansa om jag känner för det. Förra veckan ville jag dansa lite grann, jag
var försiktig och tog det lugnt, men efter första rörelsen gjorde det ont och då slog det mig
verkligen hur begränsad jag är.
Ibland blir jag avundsjuk när folk gör något som jag inte kan pga mina smärtor.
Jag vill ta körkort, men vi vet inte hur min höft reagerar på att köra bil, så det gör
det ännu läskigare och det blir som ett motstånd till att ta körkortet.
En 22 åring ska inte ha det så, livet har ju bara börjat.
Jag ska nu försöka sova, och hoppas att jag är lite smärtfri imorgon.
Kram på er alla <3
Annons
Jag känner igen mig så mycket i det du beskriver. Det är verkligen inte roligt när snärtan hindrar en att göra saker redan i tjugoårsåldern.
Jag har jätteont i mina knän och kan många gånger inte gå i trappor, backar eller när det är snö och halt ute. Man känner sig inte som en del av resten av alla unga vuxna utan man känner sig som en gammal pensionär.
Jag har jätteont i mina knän och kan många gånger inte gå i trappor, backar eller när det är snö och halt ute. Man känner sig inte som en del av resten av alla unga vuxna utan man känner sig som en gammal pensionär.
Jaa. Det är alltid skönt att känna att man inte är ensam :)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/517889340/
Visa toppen
Show footer