October
Monday 9 June 2014 photo 1/2
|
Change
Hej... Jag har under mitt liv mått riktigt djävligt minst sagt pga en del saker som har hänt. Dock inte så dåligt att jag vart inlagd eller så. Men inte desto mindre går jag på antidepp sen 16år eller nått sånt där.
Jag är rätt så socialt utstött. Det är lite bättre idag än vad det har vart men ändå. Jag har ett sätt att tänka som jag måste bryta känner jag. Jag har ett fåtal vänner som jag verkligen litar på. Som jag kan prata om det mesta om. Dessa uppskattar jag starkt som ni kan förstå. Dessa uppskattar mig mycket det har de sagt och de har även sagt det till andra som har frågat om det. Men jag har ändå en ganska stark oro till att så inte är fallet. Att de inte uppskattar mig som de säger att de gör. Jag orkar inte med det sättet att känna längre. Jag vill verkligen inte förlora de vänner jag litar på pga min oro. Det ska sägas att jag har haft nära vänner, bästa vänner, som jag har verkligen litat på som svikit mig på ett väldigt fult sätt. Det tillsammans med allt annat som hänt i livet mitt. Jag måste komma ur min oro. Det skapar så mycket negativa känslor och tankar om mig själv. Tips nån?
Annons
Helvor
Tue 10 Jun 2014 13:10
jag har samma oros känsla. Jag vet att jag måste sluta oroa mig, mem efter mycket svek osv så är det svårt.
Jag tror dock att man måste bygga sig själv, och endast för sig själv och inte för någon annan. Tror mycket på att 'man inte kan vara någon för någon annan om man inte är någon för sig själv'. Kommer tryggheten inifrån så behöver man nog inte oroa sig, men om man bygger livet på saker/relationer runt omkring, som man inte kan påverka, så är det ju inte konstigt att man oroar sig. Man har så mycket att förlora.
Lite så tror jag att det hänger ihop. det är fortfarande luddigt, för jag har inte kommit så långt i processen än, men jag är beredd att bli av med ångesten och oron och bli en trygghet för mig själv.
Jag tror dock att man måste bygga sig själv, och endast för sig själv och inte för någon annan. Tror mycket på att 'man inte kan vara någon för någon annan om man inte är någon för sig själv'. Kommer tryggheten inifrån så behöver man nog inte oroa sig, men om man bygger livet på saker/relationer runt omkring, som man inte kan påverka, så är det ju inte konstigt att man oroar sig. Man har så mycket att förlora.
Lite så tror jag att det hänger ihop. det är fortfarande luddigt, för jag har inte kommit så långt i processen än, men jag är beredd att bli av med ångesten och oron och bli en trygghet för mig själv.
Anonymous
Tue 10 Jun 2014 20:41
Ja det kanske är så? Dock har jag inte alls kommit nånstans med det...
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gemensksgruppen/518208353/
Visa toppen
Show footer