Någon annan här med depersonalisationssyndrom?
Skulle vilja fråga några grejer, framförallt om hur andra hanterar den fördjävligt långsamma reaktionsförmågan när något händer.

Det är olika för olika personer, men det är en typ av dissociation som ofta uppstår efter t.ex. trauma. Många har det periodvis, nästan alla människor går igenom det någon gång. Oftast har man svårt att identifiera med sitt "jag", man har svårt att känna att ens psyke, kropp eller världen omkring är på riktigt - men man är medveten om att det är på riktigt (att inte vara det är en annan sjukdom). Det resulterar i diverse problem, ofta relaterade till känslor. T.ex. när någon närstående dör så är man lite ledsen av och till men verkar hantera det bra och är tillsynes över det ganska snart, sen kan man en lång tid senare på även ett emotionellt plan inse att personen i fråga faktiskt är död och bli förkrossad.

I mitt fall är det basically att jag förstår saker på ett logiskt plan, men inte ett känslomässigt. Orsakar långsamma och sporadiska emotionella reaktioner. =) Främst gällande större grejer, så det är inte som att jag förtränger att vara lite irriterad, ledsen, glad eller whatever.

Verkar jobbigt det där!

Ibland. Tror det är jobbigast för de som har det periodvis, jag tänker sällan på att jag ens har det. =)

Okej!

Har det permanent. =) Har bekymmer med saker som att jag t.ex. inte sörjer ordentligt förens upp till ett år efter att saker händer, undrar hur andra hanterar sådant och framförallt om de har något vettigt sätt att förklara för närstående vad det är som händer. ^^