August
Tuesday 17 March 2009 photo 4/4
|
Ultima thule- Öppna landskap
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna står högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, när fälten fylls av ljus.
När tuppen gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
När stranden fylls av snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill.
När ja är ja och nej är nej, och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den vid närmsta sten
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna står högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Ingen kommer i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, när fälten fylls av ljus.
När tuppen gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
När stranden fylls av snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill.
När ja är ja och nej är nej, och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den vid närmsta sten
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
Visa toppen
Show footer